Att kardinaler utvalts främst för sina kontaktnät och för praktiska meriter, mera än fromhet, är inget nytt. Så var det redan under kejsartiden. Men detta skall inte innebära att de tjänar andra herrar än Vår Herre Jesus Kristus. I annat fall kan de få gå.
Men det är inte så lätt, då de som besitter hängivenhet, trohet, rättfärdighet och andlig makt inte alltid är desamma som har den "världsliga" makten i kyrkan; utnämningsrätt, informationsmonopol etc. Det saknas dessutom rekryteringsunderlag på grund av kallelsebristen, och personer kommer i befattningar som de helt enkelt inte har kompetens för. Kyrkan behöver både skolade och hängivna personer, som inte har några dolda avsikter med sitt handlande. Som bekant är kyrkans kris alltid en trons kris, inget annat.
Låt oss nu hoppas att denna affär skall bidra till en sund transparens och att kyrkan iakttager en bättre renhållning gentemot osunda relationer, vänskapsuppgörelser, förtal, ja allt det som Paulus redan varnade församlingarna för "vad köttet ger", som vi fick höra om i pingstdagens läsning:
otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag.
(Gal. 5:19)
Metoderna för att skilja agnarna från vetet får dock inte bryta mot lagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar