2021-05-16

Finland: Åsiktsfriheten angrips

Nyheten nå oss att Riksåklagaren i Finland väckt åtal mot en parlamentsledamot, kristdemokraten Päivi Räsänen. Åtalet gäller tre fall av "nedsättande uttalanden om homosexuella". Ett  handlar om en broschyr som trycktes 2004 med titeln "Till man och kvinna skapade han dem”.  Ett annat åtal gäller att hon i ett Twittermeddelanden har ifrågasatt om den finska lutherska kyrkan verkligen ska delta i Pridefestivalen, detta men hänvisning till bibelcitat.






"Jag anser inte att jag skulle ha gjort mig skyldig till att hota, smutskasta eller kränka någon folkgrupp. I alla de här fallen handlar det om Bibelns läror om äktenskap och kön", säger hon.

Saken är allvarlig. Det handlar inte bara om ett misstänkliggörande, ja, en attack mot själva rätten att öppet bekänna sin tro. Det är också en fråga om åsiktsfriheten i sig. Kommer det finnas listor på vad man kan säga och tycka, och vad som inte kan accepteras av - lagen? Av staten? 

Vi har tidigare rapporterat om hur etikprofessor, Torbjörn Tännsjö i radio utan att tveka bekände att han  inte kan respektera studenter med en gudstro. Han har en  


lägre utgångsbedömning av sådana människor

och

är mindre intresserad av en sådan person


Han menade dem vara outvecklade, ja, dumma, då de i vuxen ålder ännu tror på en "låtsatspappa". Han kunde inte respektera detta. När universitetsrektorn blev tillfrågad, sade han bara, att den var inget han kunde ingripa emot. Lektorn skull få uttrycka sina åsikter självklart. 

Vi kristna lär inte bli hörda om vi skulle gå till polisen när vi blir förklarade vara dumma, besatta, högerpopulister och allt vad som sägs - dagligen. 

Ett brev har publicerats, som skickats till Riksåklagaren. Det ger några väldigt tänkvärda och ofta ignorerade aspekter på saken om kristnas rätt att välja sina liv: 

Jag publicerar med tillstånd men anonymt brev skickat av en ung vuxen till Riksåklagaren. Kanske detta öppnar upp lite förståelse. Tyvärr är denna minoritet ofta kvar utan stöd.
′′ Ärade åklagare Toiviainen,
Jag vill dela med mig av mina tankar om Päivi Räsä åtal. Jag är både kristen och homosexuell själv, så jag blir djupt berörd av detta.
Jag är ledsen och besviken över att du bestämde dig för att väcka åtal. Jag märker att jag också känner vag ångest och rädsla: vad händer här, vad händer med yttrandefrihet och religionsfrihet, har jag rätt att leva mitt djupaste jag i framtiden?
Mitt mänskliga förstånd bygger på den kristna traditionen som kyrkan har bevarat i årtusenden och från vilken kyrkan har tagit ställning till exempelvis homosexuella relationer. Jag tror att sexualitet är tänkt att delas i äktenskap mellan man och kvinna.
Jag lever i celibat. Att leva i celibat är en väldigt holistisk sak för mig som kommer från viljan att ägna sig åt Kristus. Av en eller annan anledning är mitt sexuella intresse enbart för män, så jag avstår helt från sexuella relationer. Jag har gjort mitt val och jag har fullt ägande. Att leva i celibat är frihet för mig att ingen har rätt att lägga sig i på något sätt.
Jag känner inte Päivi Räsä och jag har aldrig träffat henne. Generellt skulle jag kunna säga att jag är på samma linje med Räsänen på många sexuella etiska frågor. Räsänens åsikter om homosexuella relationer kränker mig inte. Jag känner inte av Räsänens åsikter att anstiftan mot folkgruppen. Jag tror att Räsänen måste ha rätt att uttrycka sina tolkningar av Bibelns texter.
Som jag sa tidigare, jag är orolig. Jag känner att du, Ärade åklagare, driver mig i en väldigt strapatsmarginal med min egen övertygelse. Det är viktigt för mig att jag får höra traditionell sexualitet undervisning vid kristna händelser. Jag behöver en församlings anslutning där jag kan vara fri att vara mig själv utan rädsla för att bli avvisad.
Händer det att den sortens lärdom jag frivilligt vill höra censureras och förbjuds? Är det möjligt att t. ex. jag som själv är homosexuell kan åtalas för anstiftan mot folkgrupp om jag berättar om min religion och hänvisar till de bibelpoäng jag vill leva i celibat?
Detta är på något sätt väldigt absurt. Jag är orolig!
Jag har mött flera situationer i mitt liv där jag har försökt att vända mig bort från mina åsikter. Min övertygelse har ifrågasatts och jag har velat ses som ett offer som behöver hjälp ur religionens kedjor. Sådana situationer har varit väldigt stötande.
Nu känner jag att ditt beslut att åtala Räsä ytterligare förstärker begreppet i samhället att människor som jag antingen inte existerar eller så är vi hjärntvättade offer. Ingen uppfattning är sann. Det finns många av oss och vi är inte fler offer än någon annan individ som väljer vad de vill göra med sitt liv.
Jag försöker lita på att rättvisa skipas och ingen åtal mot Räsä leder till fällande dom. Doemen mot Rskulle ha mycket breda följder i för samhällets religions-och yttrandefrihet. Har du någonsin tänkt på dessa konsekvenser till slutet? Om fällande domar kommer, hur kan vi se till att friheten för en medborgare som mig kommer att finnas kvar i framtiden?"


2021-05-13

Tyskland: Biskopar och präster emot Rom - men inte bara det

Nyheten är inte förvånande, men det finns likväl utropstecken: Det meddelas över hela världen, till och med i det annars för katolska nyheter så ointresserade Sveriges Radio - att man i etthundra kyrkor i Tyskland har haft en gudstjänst med vittnesmål och välsignelse över homosexuella par. 




Drivande för aktionen har varit den katolske prästen och högskoleläraren i Würzburg, Burkhard Hose. Han leder sina universitetskurser som ett sorts "öppet hus" utan egentliga krav på studieresultat. Man träffas och pratar och firar gudstjänst utan åtskillnad mellan katolskt och protestantiskt. Kyrkans tradition uppfattas som ett hot, en begränsning. Evangeliet är "högpolitiskt" enligt fr. Hoser: 


Det tjänar inte till att förmedla eviga sanningar: Det måste alltid att förstås i tidens sammanhang och man måste alltid reagera utifrån det på det som är socialt aktuellt.

 

Den 30 maj hölls en online-konferens från hans institution, om homosexuell samlevnad och katolska kyrkan: Segen für alle - Segensfeiern für gleichgeschlechtliche Paare  Segensfeiern (Välsignelser för alla - välsignelsefirande för par av samma kön). Deltagare var akademiker, professorer, en moralteolog, flera katolska präster. Alla mycket mångordiga.

Den 10 maj  genomfördes välsignelser av par som förklarat sig vara homosexuella, i mer än hundra kyrkor i Tyskland. I  Liebfrauenkirche i Frankfurt, som tillhör Limburgs stift, som ligger under den tyska biskopskonferensens ordförande biskop Georg Bätzing, ledande i den sk synodala vägen -  alltså att lokalkyrkorna ska vara självbestämmande -  väntade kapucinpatrar tillgängliga för välsignelse av homosexuella par.  Uppslutningen verkar ha varit mager - som alltid numera i tyska kyrkor. Från Köln rapporterades att ceremonin leddes av en kvinnlig funktionär i liturgisk dräkt, som dock meddelade hon redan lämnat sin tjänst i kyrkan. "Det var mera som ett politisk möte" berättade en som var där. I ungdomskyrkan i Würzburg monterades ett klotterplank upp direkt bakom ett altare, där de som ville kunde uttrycka sin vrede emot kyrkans välsignelseförbud.


Ungdomskyrkan Würzburg, Tyskland, den 10maj  2021. / Gehrig/CNA Deutsch.


Själva akten bestod av ett politiskt färgat tal, läsning ur evangeliet, varefter man sjöng Imagine av John Lennon. Texten handlar om att om alla förstod att det inte finns himmel, inte helvete, inte nationer och ingen religion - skulle världen bara vara en - bara det vi ser. Hur mycket bättre allt skulle bli om man bara inser detta.


Samtidigt rapporteras det redan innan pandemin slog till om det katastrofala avfallet från den katolska kyrkan i Tyskland. 2019 var det endast 9% av katolikerna som någon gång besökte heliga Mässan. En tredjedel av katolikerna överväger lämna den helt. En kris i själva den heliga tron alltså, som knappast kan uppvägas genom den ideologisering av budskapet som "den synodala vägen" innebär. Den har pågått i halvtannat sekel nu, och som sagt -  snarare tycks den leda bort från tron än fördjupa den. 


20210513


2021-03-27

Biskop emot biskop - och emot Rom: Olyckligt och onödigt

Den 15 mars 2021  utgav Troskongregationen i Rom  ett svar (responsum) på ett dubium - en fråga helt enkelt - huruvida kyrkan kan utdela välsignelse över samkönade relationer. Texten är sammanfattad på svenska på Vatican News.


Det finns inget uppseendeväckande i detta: Tidigare har sådan svar givits ut årligen, till ledning för framförallt biskoparna men i förlängningen till präster och oss troende också. Det skall vara en ledning att förstå vad vi tror och vad Kyrkan lär. 


Denna gång har dock den enkla korta texten lett till omfattande reaktioner från framförallt katoliker  i Europa. Anledningen är att sk homosexuella relationer berörs. I Wien har kardinal Schönborn uttalat sig att om förfrågan om välsignelse kommer från ett samkönat par och den bedöms vara är ärlig, så kan kyrkan inte säga nej.  I strid med Troskongregationens svar alltså. I Belgien har en biskop gått ut och att han skäms över sin kyrka. I Tyskland har ordföranden för den tyska biskopskonferensen, biskop Georg Bätzing,  gjort ett tvetydligt uttalande, där han hänvisar till "den synodala vägen" och antyder att kyrkans lära måste omtolkas, och detta på lokal nivå. En organisation ZdK, bestående av både biskopar, professorer och lekmän, har samlat ihop 3000 namnunderskrifter mot Troskongregationens dekret. 


"Kyrkan tillåter inte homosexuella att ha sexuella relationer", 


säger Birgit Mock från ZdK och fortsätter: 


Förhållande ja, sexualitet nej: det är inte möjligt. Separationen mellan sexualitet och att vara person strider mot all kunskap om humanmedicin, psykologi, sociologi och kulturantropologi. Det kyrkliga uteslutandet av sexualitet begränsar människor i utvecklingen av deras identitet och upplevelsen av närhet och trygghet.

 

Här avvisas således varje tanke på kyskhet och avhållsamhet, vilket i alla tider varit en väg att närma sig Gud. Detta samtidigt som övergreppsrapporterna aldrig verkar ta slut just i de tyska stiften. 


Nej, all kärlek är inte tillåten och varken kärlek eller sexualitet är av Guds vilja om det strider mot vad Gud uppenbarat för oss redan på Mose tid.  Måste detta verkligen sägas igen?


Men det finns också de som välkomnar svaret.


I själva verket är texten mycket enkel och självklar: Kyrkan kan inte tala emot sig själv, hon kan inte å ena sidan 


förmedla vad som är inskrivet i Skapelsen och fullt uppenbarat av Kristus Vår Herre, 

 

och andra sidan välsigna relationer och ordningar som direkt strider emot uppenbarelsen. 


Det finns i debatten en del röster som åberopar "vetenskapen" och menar att man idag vet mera om homosexualitet än tidigare, och därför måste Kyrkan ändra sin morallära. Men i själva verket så är det det motsatta: De nyvunna kunskaperna inom både medicin och biologi ger stöd för den uppenbarade gudomliga skapelseordningen. 


Det är sant att vi vet mycket mera idag om människans biologi än någonsin. Vi vet att sexualitet och fortplantning hör samman, då hela vårt hormonella system utgår från de primära könsegenskaperna, som konstituerar inte bara fortplantningsorganen och könet utan hela vår disposition som sexuella varelser. Den sexuella fortplantningen är central inom hela skapelsen, utan den skulle vi inte ha variation, artbildning och biologisk mångfald. Att sedan människan kan bilda vänskapsförhållanden som kan vara djupa och livslånga kan inte jämföras med den ordning som ligger till grund för äktenskapet, fortplantning och föräldraskap. 


På ett sätt existerar således ingen "homosexualitet" (från homo= lika och secare=dela), om man med detta menar ett sorts parallellt fenomen till "heterosexualitet". Vad fasta sk homosexuella relationer handlar om är vänskapens kärlek mellan två personer som sammanblandas med sexuell attraktion, som i grunden alltid utgår från den naturliga fortplantningen, vilket kräver olika kön. 


Etymologiskt så finns inte ordet sexualitet förrän på 1650-talet. Begreppet "sexuell läggning" dyker upp första gången 1967. Det handlar således mera om en semantisk förvirring förenad med ideologiska tendenser i tiden,  drivna av politiska lobbyorganisationer, än nya insikter som bygger på vetenskapliga upptäckter. 


Alla människor kan få välsignelse, precis som hem och ja, till och med bilar. Men kyrkan kan inte dela ut sin välsignelse över något som strider emot själva uppenbarelsen, i detta fall äktenskapsliknande förhållanden, vare sig det handlar om par av samma eller olika kön. Att detta kan uppfattas som diskriminerande är främst en fråga om bristande kunskap. Och här får väl både kyrkan och skolan ta på sig en stor del av skulden, i den bristfälliga undervisningen om uppenbarelsen och om vår biologiska natur.  


2021-03-07

Tål inte kristna lite satir?



Ett inslag i Melodifestivalen har väckt vår trosbroder Edward Bloms reaktion.
 

"Sorgligt att behöva se en rockvideo där en kyrka skändas och man hånar nunnor och munkar. Otänkbart med en annan religions företrädare och heliga byggnader, men kristna är fritt villebråd."

 

Det blev reaktioner: Tål inte kristna lite satir?

Inslaget var gjort av det skickliga komikergänget Grotesco. En reporter söker artisten Trexx som lär ha gått i kloster i Bulgarien. Så stöter han på en munk i en kyrka. Det är Trexx. En kort dialog kommer:


Det Europa jag älskade finns inte längre. Det är öde och stängt.. Det är hög tid att förenas Välkommen till EU Mitt varma fria hem... ser ingen som smajlar... England stack... så ta min hand du europé och res dig upp igen... inget stoppar våran dans... terroristerna kan inte stoppa schlagern...

 

Ortodoxa präster avkläs av "nunnor" på bara skinnet, nu bär de endast latexbyxor, prästkrage, ortodox prästmössa och ett jättekors på magen. Lättklädda kvinnor iklädda bijouterier och nunnedok dansar sedan utmanande i lasergenomströmmad rök. Allt i ett äkta Guds hus som restes till helige Olofs ära på 1300-talet. Kyrkan på Värmdö är även ätternas  Bagge i Boo och Siggesta samt Bureättens gravkyrka. 


Visst, det är inte så djupt, lite fotogenisk pausunderhållning bara. Men under satirytan finns det  klara signaler: pandemi, brexit, klimatproblem, patriotism - allt  det där ger depression, det är samma sak som gå i kloster, ja, som den gamla förlegade kristna tron. Död och tristess. Kyrkan är pest, pina och botgöring, den gränslösa festen är livet. Dansa halvklädd till techno i rök.


Men då har man glömt att den europeiska gemenskapen byggdes på tanken om självständiga nationer vars folk förenas av kristna värden. Att det var klostren som gav oss inte bara visdom och välsignelse och oförglömliga helgon, utan även örtagårdar, ull, Grön Chartreuse, benedictinelikör, trappistöl - och champagne! 


Lever man i frid med Gud behöver man inte bedöva sig med techno och sex och droger och fly verkligheten som alltid överträffar drömmen.

2020-10-29

Martyrernas tid - vår tid

Attentatet i Nice idag har alla tecken på martyrium: Tre offer, alla som sökt sig till den vackra katedralen på morgonen för att be. En kvinna i 70-årsåldern fick halsen avskuren medan hon ännu var på knä inför Det Allraheligaste Sakramentet. Sakristanen, 45 år,  stacks ihjäl när han skulle ingripa. Och slutligen en blott 30-årig mor, som kunde ta sig ut till ett café mittemot, men förblödde där av svåra stickskador, med de sista orden på sin läppar: - Hälsa min familj, säg dem att jag älskar dem!


Vi minns ännu den fine gamle prästen père Hamel som blev likaledes dödad i sin kyrka sommaren 2016, också framför sitt älskade altare, i Saint-Étienne-du-Rouvray. Han hade försökt tala med de två muslimska männen, när de närmade sig honom mitt under hans dagliga heliga Mässa vid altaret. Men de svarade genom att skära halsen av den 85-årige trogne prästen. Hans beatifikationsprocess är inledd, och även helgonförklaringsprocessen,  detta på direkt önskemål mål från påve Franciskus.


Alla dessa bestialiska mord har skett under "stridsropet" Allahu akbar - Gud är större! Må vara så, men man måste ändå undra: Vilken gud åberopar de? Denne gud som alltså skulle tycka det behagar att de fegast tänkbara mord på oskyldiga, obeväpnade gamla män och ensamma kvinnor utförs? När de är i bön? Vilken är den religion som skulle kunna försvara sådana handlingar?


Om man lider döden på grund av enbart sin tro, och attacker emot densamma, så kallas det martyrium, Man är då ett trosvittne. Vad som sedan utspelat sig tidigare i livet spelar ingen roll. Vi kan påminna oss vår egen nationella skyddspatron, den helige Erik. Han hade deltagit i strider, och säkert inte alltid kanske levt helt efter Guds bud. Men han avstod att fly striden - och döden - för att vara nära Vår Herre i Heliga Mässan. Och han var krönt konung, smord av biskop. Ingen tvekan alltså. 


Någon skrev om dagens tre martyrer, att - vi behöver inte ens be för deras själar nu i november. Vi kanske istället kan vända oss till dem för att de ska be för oss! 


Intet nytt under solen. Utom...

De senaste dagarnas presskampanjer med budskapet att påven  - och därmed katolska kyrkan - gjort kursändring ifråga om homosexuella samlevnad har orsakat förfasande och förtjusning, beroende på var man står i frågan. På förfasandets sida finns de som mer eller mindre direkt angriper påven själv för att inte vara tydligare. Man kan få intrycket att det handlar om just denne påves sätt att styra, som skapar rubrikerna.

Men för den som varit med ett tag känns saken igen. År 2006 återgavs ett samtal med den då mycket inflytelserike kardinalen Carlo Maria Martini där han  markerade en "kursändring" gällande synen på äktenskap och fortplantning.  En av de då få biskopar som deltagit i konciliets, Luigi Bettazzi, sade:


'Innan konciliet var det främsta syftet med det kristna äktenskapet fortplantningen. Men idag sätter kyrkans officiella doktrin kärleken i första hand. Det är samma sak med bioetik. Martini har rensat upp här och det kommer att ske en förändring. De kristna prästerskapet och vanligt folk är redan på hans sida. De lär sig av honom hur man skall förena tron med det praktiska livet.”

 

Martini antydde i svepande ordalag att både kondomer - då i syfte att skydda sig mot den tidens pandemi AIDS (som pågår ännu), men kanske också som preventivmedel,  och nedfrysta embryon för provrörsbefruktning skulle gå för sig.  I SR menade den annars utmärkte journalisten Kjell Albin Abrahamsson att det nu handlade om en "fundamental kursändring". Tysklands dåvarande primas, ärkebiskop Zolitsch, var förhoppningsfull: 


Jag är mycket nyfiken på att se om påve Benedikt kommer att utveckla dessa idéer och om de en dag kommer att prägla även kyrkans formella lära och vad detta skulle betyda för den pastorala praktiken.

 

 Men i det AIDS-drabbade Kenya sade biskopskonferensen lakoniskt: 


Vi återupprepar och bekräftar att positionen hos Katolska Kyrkan när det gäller bruket av kondomer, både som preventivmedel och medel för att ta itu med den allvarliga hiv/AIDS-epidemin, inte har ändrats, och att bruket alltid är och förblir oacceptabelt.


Någon kursändring blev det således inte. 


Efter upphävandet av exkommunikationen av de fyra sk Lefbvrebiskoparna i januari 2009, som påven Benedikt gjorde av barmhärtighet och för enighetens skull,  följde en fullständig hatkampanj mot påven. Veckan innan hade nämligen en av dem, biskop Williamson, uttalat sina privata tankar om omfattning och metoder för avrättning i Hitlers koncentrationsläger. Påve Benedikt gick då ut i ett långt brev, där han inte tog tillbaka sin akt,  men förklarade sina tankar bakom beslutet. Han skrev:


Därför känner jag mig tvungen, kära medbröder, att ta till orda och ge er en förklaring som jag hoppas skall hjälpa er att förstå vilka de avsikter var som ledde mig och de ansvariga organen inom den Heliga Stolen till att ta detta beslut. Jag hoppas på detta sätt kunna bidraga till att åter skapa frid inom kyrkan.

 

År 2010 var det dags igen. Denna gånga hade man snappat upp några formuleringar i intervjubok, Light of the World, där påven Benedikt i ett samtal med journalisten Peter Seewald pekade på kondomanvändning som ett steg från total ansvarslöshet till större ansvar. Genast talades det om fundamental kursändring i katolska kyrkan. I den katolska tidskriften Signum kunde man läsa:


Påven: kondom kan vara okej i vissa fall. 

 

Påven fick åter gå ut och förklara.


Det finns fler exempel. Med detta visas att det alls inte är kontroversiellt att fråga påve och läroämbete om förtydliganden och det är verkligen inte skandalöst att kräva svar, om det handlar om viktiga frågor. Om inte annat för att "åter skapa frid inom kyrkan"! Om inte påven själv kan svara, så finns Troskongregationen, som alltid varit påvens främsta verktyg för att undervisa om tron, förtydliga, korrigera och deklarera. 


Men inte idag: Under hela 2019 kom det ut endast tre texter av mindre betydelse, att jämföra med 2007 då det publicerades ett tjugotal dokument, varav flera viktiga klarlägganden, ofta efter inkomna frågor (response) som ställts av de troende, eller förtydliganden, (notification). Så här kunde svaren presenteras:

I beaktande av den katolska kyrkans allomfattande lära önskar Troskongregationen svara på dessa frågor genom att klargöra den autentiska innebörden av några kyrkliga uttryck som används av Läroämbetet,  och som öppnar för missförstånd i den teologiska debatten.

 

I Troskongregationen sitter det sju prelater i presidiet, man har 33 medlemmar, 28 konsulter och 33 lekmannateologer. 


Det är således inte fenomenet med tvetydiga ord och meningar - ofta tagna ur sitt sammanhang -  rubrikerna och överreaktionerna, som är oroande. Utan att det inte kommer några förklaringar eller dementier eller notifikationer från Vatikanen. Vilket ger spekulationerna ännu mera luft under vingarna. 


2020-10-25

Många frågor - inget svar

 I den katolska tidskriften Signum finns nu en översatt artikel från Kathnet, där man bland annat kan läsa: 

Med sitt uttalande bekräftar Franciskus en hållning som även andra katolska teologer, biskopar och kardinaler har gett uttryck för. Tanken är alltså att homosexuella parrelationer ska kunna åtnjuta rättssäkerhet. 

 

Nedan har vi citerat ett centralt dokument från 2003, utgivet av Troskongregationen, vars prefekt då var kardinal Joseph Ratzinger, sedermera påve Benedikt XVI, och således godkänt av påve S. Johannes Paulus II: 


 Att lagligt erkänna homosexuella föreningar eller att placera dem på samma nivå som äktenskapet skulle inte bara innebära godkännande av avvikande beteende, med följden av att det blir en modell i dagens samhälle, utan det skulle också dölja grundläggande de värden som tillhör den gemensamma mänskliga arvedelen. Kyrkan kan inte underlåta att försvara dessa värden, för det goda för män och kvinnor, och för hela samhällets väl. (Congregation for the Doctrine of the Faith; Considerations regarding proposals to give legal recognition to unions between homosexual persons, 2003. kap.11. Övers. red.)


 

Att dessa två påståenden inte kan förenas med varandra torde vara uppenbart för envar. Dessutom - om nu "homosexuella parrelationer ska kunna åtnjuta rättssäkerhet" (vad nu detta innebär - arvsrätt mm kan ju alltid regleras i testamente) så varför då inte varje annan utomäktenskaplig relation? Varför nämns endast samkönade här? 

Det finns således många frågor, och gissningarna haglar om vad påven och "andra katolska teologer, biskopar och kardinaler" egentligen menar:  Skall kyrkan godkänna äktenskapsliknande förhållanden mellan personer av samma kön och samtidigt förkunna avhållsamhet och kyskhet för personer av olika kön,  som inte inträtt i  äktenskapets sakrament? 


Foto:Dorothy Cummings McClean  

(I helgen fanns ungdomar som frågade påven på ett drastiskt sätt, detta då Vatikanens presstjänst och påven själv förblivit i tystnad, trots den enorma publiciteten: Med en banderoll på Petersplatsen. Detta var alltså inte en manifestation, bara en fråga.  De blev milt uppmanade  av Rom-polisen att genast ta ner banderollen, och så skedde direkt.)