Sen men bestämd utryckning

TT och några andra medier har rapporterat om Troskongregationens ingripanden mot en papaplyorganisation för kvinnliga ordensmedlemmar i USA. Syrligt meddelar TT att "Vatikanstatens fördömande och uppmaning till rättning i leden väcker förvåning hos de anklagade". Flera rubriker talade om att påven är på "korståg mot liberala nunnor", orsaken som nämns är deras syn på "preventivmedel, prästvigda kvinnor och homosexualitet." Så citerades överallt en syster Campbell:

– Det framgår med plågsam tydlighet att kyrkans ledning inte är van vid välutbildade kvinnor som formulerar tänkvärda åsikter.

Så räcker media lång näsa åt påven - som vanligt.Och som vanligt måste man konstatera att nyheten är fullständigt missvisande.

I USA finns det två paparaplyorganisationer för ordenssystrar, dels The Leadership Conference of Women Religious (LCWR, vars ledning bilden visar) som bildades 1956, men moderniserades 1971, under viss splittring. Den samlar 1500 ledare som i sin tur ska representera 50 000 ordensmedlemmar eller 80% av de kvinnliga ordensmedlemmarna i USA. Dels finns Council of Major Superiors of Women Religious (CMSWR), en organsation för de som leder resterande 20% av de kvinnliga kommuniteterna. Denna grundades 1992.

Dessa två ledarorganisationer är väsensskilda. Den större har utvecklats till en politiskt aktiv och helt sekulär lobbyorganisation med rent humanitära och samhälleliga program. Detta framgår av ett besök på deras hemsida. Ingenting vittnar där om att det handlar om ett katolskt nätverk för personer som skall ha det andliga ansvaret för kvinnor kallade till ordenslivet. Och gräver man bara lite så möts man av beskrivningar av ordensliv som havererat, kallelsekriser, splittringar, misstro till kyrkans sakrament, förvirring, en säregen blandning av idéer från olika håll, misströstan. I själva verket är ingripandet från Rom ett försök att hjälpa dem att komma upp på banan igen - något helt annat än en straffexpedition alltså. Medierna förtäljer heller inte att det är en organisation som satts under översyn, och inte en massa fromma systrar.

Det finns också många kloster och kommuniteter som blomstrar - de har ett utmärkt förhållande till kyrkans ledning. På hemsidan för CMSWR, den mindre organisationen, möts man av ett Alleluja, bilder på glada nunnor, andliga texter, påvliga dokument och uppmaning att skriva till kongressen för att protestera mot tvånget för katolska kliniker att utföra steriliseringar, aborter och dela ut preventivmedel.

Vad kyrkans ledning  inte är van vid är att välutbildade nunnor inte utbildar sig i sin tro, inte gläder sig åt Herrens heliga kyrka, att de slutar att gå i mässan och be och ser prästen som ett hinder för att delta i Eukaristin.

Vi har tittat närmare på LCWR, vad de står för och vad som möjligen föranlett att de nu sätts under biskoplig övervakning