Mänsklighetens sorgligaste kapitel

Aftonbladet införde den 2 maj,  en artikel av Åsa Regnér, ordförande i RFSU. Artikeln handlar dock inte om sexuell upplysning utan dess motsats - abort. Ingen är väl för att livsprocesser avbryts och unika själar berövas världen - skulle man kunna tro. Men för RFSU är livet närmast ett hot mot kvinnan, och därför skall rätten till abort tillerkännas henne, och inte bara det, samhället ska också utföra denna smutsiga gärning. Detta presenteras som ett framsteg, ett tecken på ett modernt samhälle där kvinnan är "fri".

Regnér inleder artikeln med följande stycke:  

Den politiska utvecklingen i Europa med många värdekonservativa regeringar, ökat inflytande från kristna fundamentalister och främlingsfientliga partier, bidrar till en alltmer gammalmodig syn på kvinnor och deras kroppar. 

Och därmed är ju propagandanumret redan utfört. Värdekonservativa, kristna fundamentalister, främlingsfientliga är alla emot abort och har därmed en "gammalmodig syn på kvinnor och deras kroppar". Associationerna  är droppade för att väcka aversioner och förakt. (Vad nu främlingsfientlighet har med kvinnosyn och abortmotstånd att göra kunde man ju kanske kräva att få höra lite mera om )

En graviditet kan aldrig beskrivas som något positivt i Åsa Regnérs värld, verkar det. I artikeln ondgör hon sig över att man i vissa länder kräver av kvinnan som ska göra abort, först tvingas se sitt foster på ultraljud. Men ett beslut av detta slag skall väl ändå vara medvetet och grundat på kunskap om vad det är som skall utföras. Här finns två möjligheter: Antingen inser kvinnan redan innan vad ingreppet innebär, och då borde en ultraljudsbild inte påverka. Eller också har hon inte blivit tillräckligt upplyst, och då är ju bilden en åtgärd, som kan vara helt avgörande för både henne och det liv hon bär inom sig.

Man tycker att information om fosterutvecklingen borde ingå i sexualundervisningen, men detta undviks nogsamt i RFSU.s utbidningspaket. På deras egen site får man förgäves leta efter upplysningar vad som egentligen sker till följd av ett samlag. Nya tekniker för att kartlägga vad som försiggår inne i livmodern beskrivs närmast som ett hot, då ju "motståndarna" får nya vapen i sina händer. Man är med andra ord inte intresserad av att upplysa om den kanske mest väsentliga händelsen i en kvinnas liv och man vill inte ta till sig av nya vetenskapliga rön.

I själva verket så är den svenska abortsynen grundad på en mycket föråldrad syn på kvinnors kroppar. Man försöker göra gällande att fostret är en del av kvinnans kropp. Men det har varit känt i hundra år att så inte är fallet. Inte ens äggcellerna är delar av kvinnans kropp, då var och av dem har en fullständigt unik genuppsättning. Från en enda könscelldelning finns det  8 388 608 olika möjliga genuppsättningar. Samma sak på mammas och pappas sida. Till detta kommer crossing over, ett slumpartat utbyte av gener mellan mammas och pappas kromosomer. Det befruktade ägget är alltså något fullständigt unikt. Det implanteras sedan i livmodersväggen. Men det skapar snart sitt eget liv där. Näring hämtas från moderkakan, och avfall lämnas, men detta genom membran. Blod blandas ej. Någon har jämfört fostrets förhållande till modern med växtens till sin jord. Rötterna är fostrets blodkärlssystem och jorden är moderkakan. Alltså är fostret inte större del av kvinnans kropp än växten är en del av jorden den växer i.

Likväl så påverkas kvinnans kropp av graviditeten, hon styrs att äta vissa saker, och sky sådant som skulle vara skadligt för fostret. Hela hennes hormonella aktivitet ställs in på fostrets utveckling som så småningom ska leda till att ett nytt liv kommer till världen. Att avbryta en graviditet innebär ett ingrepp i kvinnan, inte bara hennes livmoder, utan i hela hennes disposition, fysiologiskt och mentalt. Vi vet faktiskt inte alla konsekvenser det medför; den mänskliga fosterutvecklingen är den mest komplexa process vi känner till i hela universum. Helt utan jämförelse.Förlusten av ett liv kan aldrig ersättas av ett annat. Det är - oersättligt och åtgärden att utplåna det är definitiv, oåterkallelig..

Att då så lättvindigt behandla abortfrågan som Åsa Regnér, och större delen av våra parlamentariker, som en fråga om "kvinnans rätt till sin sexualitet och kropp", kan inte förklaras med annat än brist på upplysning. Man kan skaffa sig kunskaper om de medicinska landvinningarna ganska lätt idag, genom Internet. Dessutom kan man följa  fostrets tidiga utveckling med egna ögon genom den nya 4D-tekniken. Här framkommer med stor tydlighet att personligheten finns med redan från de första månaderna i utvecklingen.

Vår abortlagstiftning är från 1974, alltså grundar den sig på den medicinvetenskapliga nivå vi hade inom detta område för nästan 40 år sedan - en evighet i dessa sammanhang. Den är gammalmodig helt enkelt, utgången.

Åsa Regnér hävdar också det vanliga mantrat att abortförbud inte minskar antalet aborter. 

Men förbud mot aborter gör inte att de upphör eller blir färre, enligt WHO. Bara farligare. En kvinna som anser att hon behöver en abort genomför den oftast oavsett lagstiftning, men riskerar att skadas eller dö som följd av osäkra ingrepp.

Detta är inte sant. Man kan bara se på aborttalsutvecklingen i vårt eget land. När aborter  blev tillåtna så ökade aborttalen dramatiskt, från 3568 år 1963 till 31014 år 1983 - en ökning med 769 % på tjugo år. (Intressant också notera att aborttalets ökning var som störst från och med 1968. Då ökade antalet aborter med över 3000 per år. Vad hände 1968? P-pillret kom.). Vem skulle kunna ha utfört 27 000 illegala aborter årligen i Sverige på 1960-talet? Var skulle detta ha skett? Alla länder som liberaliserat sina abortlagar har fått färre illegala aborter, men aborttalen har ökat dramatiskt. Detta ser man inte minst i Spanien.

I grunden finns det en ändrad syn på människan, på hennes uppdrag som en del av en gemenskap, som innefattar flera generationer, vad ett liv är och vad man kan göra med det. Och vad man inte har rätt att göra. Och på en ansvarsfull sexualitet. Detta handlar inte om religion och definitivt inte om partipolitik.

Om RFSU levde upp till sitt namn borde man gå i täten för att upplysa om sexualitetens plats i ett sammanhang av kärlek, ansvarstagande och beredskap att bilda familj. Men i Åsa Regnérs hela artikel nämns inte mannen och familjen en enda gång. Vad det handlar om här är den emanciperade kvinnan, som ensam skall förfoga över sitt "sexliv", och ensam skall ha makten över det människoliv i vardande, som hennes aktiviteter gav upphov till.  Och livet, fostret, barnet, lyser även det med sin frånvaro i Regnérs iskallt okänsliga - ja, grymma -  budskap. Abortkulten lämnar inte bara ut oskyldiga liv till döden, utan ställer också kvinnan ensam inför ett val som ingen människa någonsin borde utsättas för.  Och detta framhålls som ett framsteg, ett ideal.

Detta är ett av mänsklighetens sorgligaste kapitel - och allt i onödan.

Se även:
Modernitetens slaktoffer,
Laglig abort eller mord? Klockslaget avgör.
Riksförbundet för garanterat asexuell upplysning
Det nya romarriket
En tragisk karikatyr av legalitet
(Bilden: 12 veckor gammalt foster. I Sverige är gränsen 18 veckor för abort, upp till 22 veckor med särskilt tillstånd, som oftast ges.)