Helige Thomas Becket - bed för oss!

Idag den 29 december firar vi den store martyren Thomas Becket. Vad som utmynnade i hans martyrium var frågan om staten och kyrkan. I den sk Constitution of Clarendon krävde kung Henrik II att hans rätt skulle stå över kyrkolagens, att präster skulle straffas enligt den civila lagen, inte den kyrkliga. Ärkebiskopen försvarade envist och modigt kyrkans syn, att man inte kan ålägga en kyrkans tjänare både själsligt (exkommunicering) och fysiskt (döden) straff - det räckte med ett. Men kungen ville att biskopar skulle jämställas med baroner och vara föremål för samma behandling som dem att efter summarisk rättegång i kunglig domstol riskera

loss of limbs or death

Kungen krävde också att kyrklig skatt och egendom skulle tillfalla honom om det inte kunde bevisas att den skulle användas till välgörande ändamål.

Kungen lyckades aldrig få ärkebiskopen att acceptera och uttryckte sin frustration över detta. Några adelsmän såg sin chans att göra en kunglig tjänst. En liten riddartrupp tog sig an jobbet. Ärkebiskopens huvud blev kluvet under förberedelserna till en vesper, detta hände den 29 december 1170.

Vi ser här en klassisk spänning mellan stat och kyrka, där staten frånsäger kyrkan allt inflytande och som argument letar fram varje svaghet, varje antydan till privilegium eller dubbelmoral. Men det är inte svårt att ana att det knappast handlar om ömma rättvisefrågor, utan om makt och pengar.

Paralleller till våra sekulära demokratiskt valda regimer saknas inte. De försöker till varje pris marginalisera kyrkans inflytande i samhället, och med civila lagar motverka de kyrkliga lagarna. Medan det i Thomas Beckets England handlade om att präster och biskopar skulle tvingas att bli kungliga undersåtar, är det i vårt samhälle de ofödda, äktenskapet, familjen och sk genderfrågor som slaget står om. Mycket är sig likt, men då handlade det om prästers undkommande av fysiska straff, idag om kyrkans särställning på arbetsmarknaden, då om skattemedel, nu om bidrag, då om kungamakten över präster och biskopar, nu om statens och arbetsgivares makt över katolska samveten. En radikal skillnad mellan vår tid och 1100-talet är vår verklighetsbeskrivning. Under medeltiden var den ännu ganska homogen när det gällde de yttersta frågorna. Idag är man inte överens ens om de mest basala värden som samhället bygger på, annat än möjligen ett antal negationer. Även klassiskt katolska länder ser nu hur kristna principer och lagar, ja, själva tron, hånas och körs över av lagstiftande makt, värre än någonsin kung Henrik skulle kunnat föreställa sig.

Helige Thomas Becket är och förblir en förebild för modet att stå emot den världsliga maktens orättfärdiga påbud.

Vetenskapens upplysta och av kunskap präglade tidevarv

Medan Expressen tycker en fysisk attack mot påven är en

hämnande inkarnation av alla de kvinnor och barn som kyrkan har plågat genom seklerna.

så anser en debattör i Aftonbladet att all sändning av gudstjänster i radio och TV skall betraktas som reklam för trossamfund.

Religionen åtnjuter en otillbörlig respekt i dag

menar Mikael Nilsson och passar sedan på att avfärda alla religionerna i en enda mening:

De monoteistiska religionerna bygger i stället på skrifter som legitimerar etnisk rensning, bigotteri, (kvinno)hat och förtryck, slaveri och folkmord.

Så var det gjort! Vidare är de kristna motståndare till kunskap, får vi överraskande veta.

De antar vidare att vi förvisats ur ett ursprungligt tillstånd av lycka, okunskap och enhet med Gud genom att äta av kunskapens frukt, det vill säga kunskap är av ondo.

Här borde debattören nog läst på lite bättre - kanske Augustinus hade hjälpt eller varför inte beakta universitetsväsendets framväxt under påvarnas beskydd? Debattören tycker att vi ska ha en totalstädning av allt som inte kan hänföras till "verklighetsförankring" och det är public service-kanalernas skyldighet att

motverka religionens vanföreställningar

Artikeln avslutas med en uppmaning:

Frigör SVT från religionens skamgrepp och plocka ner dess vidskepelser på jorden en gång för alla!

"En gång för alla" - har vi inte hört det förut? Var det - i München eller Moskva?

Expressen och hämnden mot påven

Tidningen Expressen lyckas med ännu ett bottenrekord. I en ledare kommenteras kvinnan bakom det brutala överfallet på påven i Peterskyrkan med att

man kan se henne som en av Dickens spöken från svunna jular, en hämnande inkarnation av alla de kvinnor och barn som kyrkan har plågat genom seklerna.

I samma stil fortsätter ledaren att pusta ut en serie föraktfulla påståenden.

En man som våldtar sin 11-åriga styvdotter får syndernas förlåtelse. Men den 11-åriga flicka som blir med barn genom våldtäkten kan inte räkna med kyrklig medkänsla. Abort är en dödssynd. Hon måste föda sitt barn även om hennes liv riskeras.

Här har man lyckats få en enda mening rätt av fyra. Abort är en döddsynd, ja. Men allt det andra är ju fel - bara att kolla med till exempel Respekt:

Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv, men som leder till det ofödda barnets död, anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs de för att rädda ett liv då både kvinnans och det ofödda barnets liv är i fara.

I övrigt kunde man läst in sig på fallet här, och se att kyrkan gjorde allt som stod i deras makt för flickan och hennes mor. Expressenledaren fortsätter sedan ösa förakt över kvinnor i u-länder, som bara de finge preventivmedel så

uppphör de att föda tjogvis med barn

Detta skulle ju spara en masssa pengar, som kunde användas långsiktigt, inte som männen i "fattiga länder" gör; spendererar dem på "alkohol, bilar och vapen".

Åldersdiskriminering är heller inget främmande för liberala Expressen. Påven är man, och han är gammal. Bara vräka bort:

Det är inte snällt att knuffa omkull gamla påvar. Det är mycket bättre att avsätta dem

Vi talar nu alltså om en ledare för världens största kyrka, till vilken även många av våra invandrare hör; dessa latinamerikaner, polacker, kaldéer, nigerianer m.fl med sina "tjogvis med barn"... Hade denna artikel handlat om muslimer eller judar med sina "tjogvis med barn" så hade den varit föremål för en rad anmälningar. Har chefredaktören julledigt kanske?

Händelsrika fyra år

Idag fyller katobs.se fyra år. Det var den 8 december 2005 som vi utkom officiellt på nätet. Men innan dess hade vi provkört i ett år. Projektet var dock förberett sedan 1995, då idén bollades i några historiska fax mellan msgr Johannes Koch och redaktören att förmedla katolska nyheter och artiklar elektroniskt.

Vi kan inte se att det var en dålig idé.

Många heliga platser - och ingen

I en förvånande brist på andra väsentliga frågor så diskuterades SVT:s rätt att filma i Peterskyrkan, detta i deras eget debattprogram. Kokar man ner den frågan så handlade det om huruvida det var ett allmänt hållet förbud eller ett speciellt avsett för Jonas Gardell på grund av hans tidigare yttranden - eller hans höga personlighet som sådan. Båda versionerna har hörts, vilket orsakat viss förvirring.

Rent allmänt kan man väl säga att kyrkorummet inte ska användas för intervjuer, föredrag, konferenser och liknande saker. Här har nog åtskilliga församlingar, inklusive biskopens egen, "syndat" ett antal gånger. Men detta är inte för att det är en "helig plats", utan därför att det är en plats för bön. Kristna har inga heliga platser rent geografiskt, vi tillber inte stenar eller murar eller markområden. Den enda heliga "platsen" för kristna är det himmelska Jerusalem. Men i Herrens närvaro så är man också i förbindelse med himmelen. Därför kallas ju också kyrkorna för Guds hus.

Kardinal van Thuan berättar hur han i fängelsecellen kunde läsa mässan tack vare lite vin han fått som "medicin" och några smulor av en hostia. Han läste mässan för sina medfångar och hela natten tillbad man sakramentet, även buddhister. Denna cell förvandlades till en helig plats , tack vare Herrens närvaro och ingenting annat. Så är det också med alla våra kyrkor.

Nu återstår att se hur Vatikanen hanterar dagens stora evenemang i Sixtinska kapellet, dit 250 "artister" av högst dubiös inriktning har inbjudits. Ytterst få av dessa utövande konstnärer har uppvisat någon större uppskattning av den storstartade kristna traditionen att söka uttrycka livets heligaste värden, skönhet och sanning. Istället har de uttryckt raka motsatsen i sin konstutövning - antikatolsk, antikristen. (Bilden här bredvid är en skulptur av en av de inbjudna, den holländske skulptören Caspar Berger - ett nidporträtt av påven Innocentius X.)

Man får hoppas påvens ord vinner deras hjärtan:

Be grateful, then, for the gifts you have received and be fully conscious of your great responsibility to communicate beauty, to communicate in and through beauty!

Vem kan förstå Svenska kyrkan?

Bilden ovan är historisk. Vi ser alltså kungaparet omge tvenne biskopar, Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund tillhörande Svenska kyrkan. Båda är kvinnor och den ena har dessutom öppet förklarat att hon lever i äktenskapsliknande förhållande med kvinna och barn. Vi ser att de bär kräkla, mitra, kåpa och stola. Eva Brunne bär även ett biskopskors.

Att kungaparet deltar kunde ses som att statskyrkosystemet ännu i praktiken fungerar. Å andra sidan kan kungaparet besöka även andra samfund i Sverige - i katolska Domkyrkan känner de sig ganska hemma efter ett flertal besök. Att kvinnor och samboende utses till biskopar är heller inte så mycket att orda om. Luther menade ju att prästadömet enbart är funktionellt och ej sakramentalt. Vem som helst skulle kunna bli präst, det skulle vara upp till församlingarna att utse någon av dem. Och detta skulle inte betyda att han var mera präst än de andra. Ty alla är vi präster.

Märkligare är då pompan och ståten. Här har biskopar inbjudits från alla de nordiska länderna, från Baltikum, England och Sydafrika och Filippinerna...Och som sagt alla de påvliga biskopsattributen finns på plats, de som reformationen avskaffade med hänvisning till Luther:

När det gäller smorning av en påve eller en biskop, tonsur, prästvigning, konsekrering, och kläder som avviker från vad lekmännen bär - allt detta kan ju skapa en hycklare och en idiotisk marionett, men aldrig en kristen eller en andlig människa. [Martin Luther: Till Tysklands kristna adel (1520) Övers: Red.]

Luther åtlyddes i några hundra år. Biskopskorset återinfördes av Gustav IV Adolf. I Borgå användes inte mitra sedan reformationen förrän av förre biskopen.

Så - vi har en kyrka som kastat av sig prästadömet men ändå vill ha det. Som medvetet lämnat trosgemenskapen med lutheraner, anglikaner och de evangeliska samfunden, men ändå talar om ekumenik och dialog. Som säger sig ledas av bibeltolkningar men ändå väljer att följa riksdagsbeslut avsedda att utplåna kristna värden i det offentliga. Som frigjorts från staten men ändå låter sig ledas av lokalpolitiker. Som brutit alla bindningar till bekännelse och Skrift men ändå använder handpåläggning och stolt redovisar biskopslängder sedan medeltiden.

Vem kan få det att gå ihop?

Europadomstolens ikonoklasm kan börja

Många har säkert redan noterat den häpnadsväckande domen från Europadomstolen, som tillerkänner en kvinna 5000 Euro i skadestånd för att hennes två barn tvingats åse Kristus på korset i den statliga italienska skola de gick. Fallet har dansat runt i lokala italienska domstolar, som alla konstaterat att krucifixet inte bara är en symbol för "katolsk tro" utan också en del av Italiens kulturarv och en symbol för den italienska nationen.

Men några jurister med de mest skiftande karriärer bakom sig , allt från kriminologi till handelsjuridik - konstaterade att krucifix på klassrumsväggen är ett brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter, nämligen Protokoll 2, artikel 1, (tillägg från 1952). Hur lyder denna artikel?

Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Ett kors på väggen skulle alltså utgöra ett brott mot denna artikel. Ingen frågar sig emellertid då hur de kristna föräldrarnas rätt skall tillgodoses, om deras barn aldrig får höra ett ord om kyrkan i skolan eller ens skymta en ikon eller ett krucifix, än mindre bevista en kyrka. Kanske det är läge för kristna föräldrar att anmäla en undervisning, där det förkunnas att religion är en vidskepelse från medeltiden och vetenskapen sedan länge bevisat dess falskhet? Och där väggarna i skolan kan prydas av - i stort sett vad som helst?

Bilden här intill är utförd av konstnärinnan Ann-Caroline Breig. Hon förklarar sin konst som

a fast automatic translation from dreams and thoughts to action and happenings, with an overtone of the unstoppable and unpredictable strength of nature and our drives.

Målningen finns i en högstadieskola i Söderhamn. Europadomstolen får nog mycket jobb framöver om de ska vakta Protokoll 2, artikel 1 - låt oss se till det!