2013-07-30

Om övertolkningens faror

Att bevaka händelser i den katolska världen är en delikat och allt annat än enkel uppgift. Det förekommer ofta övertolkningar och felslut, som presenteras i form av nyhetsbulletiner. Man måste alltid vara beredd att tänka en tanke till, utöver den första, bestickande slutsatsen. Två händelser de senaste dagarna är ett bra exempel på detta. Den ena var påvens generösa intervju med journalister som följde med honom på flyget hem till Rom från framgångsdagarna i Rio. Man borde tro att påven var helt utmattad efter dessa intensiva dagar. Men han var på ett mycket pratsamt humör. Han fick tjugo frågor om allt möjligt och svarade mycket spontant och öppenhjärtigt.

En fråga handlade om msgr Ricca, som vi tidigare rapporterat om. Ricca är tillsatt för  leda den skandalomsusade banken IOR, och snart visade det sig att det fanns en del ofördelaktiga saker i hans förflutna. Påven menade att man alltid vill gräva i människors förflutna och sedan publicera detta. Men det kan ju vara så att personen har gjort bot och bättring och blivit förlåten. Om då vi inte förlåter begår vi själva en synd. Angående gay-lobbyn, alltså ett nätverk av personer som i kraft av liknande sexuell läggning håller varandra om ryggen, sade påven att detta är ett problem, men läggningen som sådan behöver inte vara det. "Jag säger att man kan inte marginalisera personer av denna anledning. De måste integreras i samhället"

Man kan förvisso sakna det tillägget att en sexualitet riktad till det egna könet alltid har betraktats som en disharmoni som inte kan förenas med vare sig äktenskap, ordens- eller  eller prästkallet. (Påve Benedikt skrev i boken Världens ljus: "The Congregation for Education issued a decision a few years ago to the effect that homosexual candidates cannot become priests because their sexual orientation estranges them from the proper sense of paternity, from the intrinsic nature of priestly being.)

Men dessa uttalanden har uttolkats på de mest hisnande vis; att påven skulle mena att vad som skett i det förflutna inte spelar någon roll vid tillsättningar av poster, att till exempel övergrepp mot barn i det förflutna skulle ses mellan fingrarna  och att påven godkänner en  homosexuell livsstil i Herrens vingård,  detta i kontrast gentemot hans företrädare. Inget kan var mera fel. Vad påven sade är samma sak som katekesen meddelar, inget annat. Påven sade ju också tidigare i intervjun: "Min inställning är densamma som kyrkans. Jag är ett barn av kyrkan. "

En annan händelse är de restriktioner som en franciskansk orden måste iaktta gällande vilken mässordning de skall använda generellt. detta har tolkats som att påven går emot påve Benedikts Motu prorio Summorum pontificum som öppnade för att den äldre liturgin kan användas. Detta tillbakavisas dock skarpt av ordensmedlemmarna själva.

I själva verket handlar det om en intern fråga som rör en religiös orden. Dessa är som familjer, de lyder direkt under påven och detta gör att det kan vara svårt för utomstående att veta bakgrund till ändringar, utnämningar, förflyttningar och strategier. Vår kollega Sandro Magister tycks i sin senaste krönika att döma ha tappat sitt vanligtsvis goda omdöme. Han går för långt i sina antydningar och slutsatser.  Det är lätt hänt. Vi har ändå rapporterat om saken, inte minst för att det gav ett naturligt tillfälle att presentera en ung och livskraftig ordensgemenskap, grundad efter det Andra Vatikankonciliet.

Problemet med informationer som kommer ut tillsynes oskyldigt, men i själva verket är del av en agenda, har formulerats mycket tydligt av en av de mest kända vatikanisterna,  Dr. Robert B. Moynihan, grundare och redaktör för "Inside the Vatican magazine":

Jag har varit vatikankännare i mer än ett kvarts sekel. Under alla dessa år har jag sett många fall där det som vid första intrycket verkat vara rena rama sanningen, inte alls är sant, eller inte hela sanningen. Det finns information, och det finns desinformation. Det finns manövrer som görs för att skapa en förändring. Detta kan även omfatta att diskreditera en person med falska anklagelser. Vi måste vara extremt uppmärksamma att väga alla bevis och fråga oss: Är det sant? Vem tillhandahöll uppgifterna?  I vilken avsikt, vilket mål? Varför just nu? Eller kan dessa uppgifter i själva verket ha en mycket enkel och oskyldig förklaring? Kort sagt; vi måste vara försiktiga , noggranna och rättvisa.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Lugnande att hoera att det skett "oevertolkningar" betr. foerbudet foer den franciskanska orden.
Saerskilt med tanke paa WYD i Rio. daer vi kunnat bevittna hur biskopar tumlat omkring i naagon sorts dans, klappande i haenderna, under ivriga och uppfordrande tillrop fraan professionella(naaja...) sk "uppvaermare" infoer Maessan. Skrikande unga tjejer, mikrofonen i hoegsta hugg, fick maanga biskopar att kopiera ungdomarna. Kanske amerikansk base ball keps i st foer traditionell biskopshuvudprydnad naesta WYD?
Tankarna gick genast till Benedictus XVI vid den senaste WYD, daer han, tillsammans med ca 2 mil ungdomar, bad under total tystnad, under 30 min adoration.
Ofoergloemligt! Underbart!
Jag aer oevertygad om att de allra flesta ungdomarna goemmer just detta i sitt hjaerta, mkt mer paaverkade paa djupet, aen av skrikig rock "musik" och faaniga, ovaerdiga "danser" foere Maessan.
Att vara kontra kulturell ska vael inte innebaera att vi maaste imitera allt faanigt som den stenrika pop- och rock- industrin vill pracka paa ungdomar, ofta med ett direkt anti kristet innehaall.
Och visst saknade vi Latinet, som knappt var naervarande, i motsats till under WYD med Benedictus.
Hursomhelst sade paave Franciskus maanga mkt fina saker till ungdomarna, som vi alla har glaedje av. Han maaste vara mkt utmattad efter dessa kraevande dagar i Rio. Vi ber foer honom och foer Benedictus.

Anonym sa...

Vid naermare eftertanke faar vi hoppas att det verkligen aer felinformation. I synnerhet eftersom det redan fraan allra foersta boerjan av detta pontifikat fanns de som hade faarhaagor. Att Latinet och den extraordinaera riten skulle komma att behandlas styvmoderligt. Detta skulle, enligt flera experter paa omraadet bl.a. bero paa att jesuiterna inte skulle vara "kaenda foer att gilla denna rit". Inte heller Gregorianiken.
Den helige fadern sjaelv har betygat att han gillar opera och klassisk musik. Just daerfoer var det maanga som blev bestoarta och undrande naer han laemnade en konsert paa Petersplatsen(om jag minns raett), endast naagra min foere dess boerjan, uppenbarligen till samtligas foervaaning, inklusive Vatikanens talesman som upplyste de foersamlade att paaven ej var sjuk, att det handlade om ett braadskande aerende.
Orkestern,(Rai) och koeren framfoerde Beethovens nionde symfoni. Naagon inom Vatikanen hade laatit meddela att paaven skulle sagt att "han inte var naagon renaessans prins" ,som hade tid att aegna sig aat dylika konserter. Senare dementerades detta.Ung vid denna tidpunkt, i alla fall samma maanad, traeffade paaven ett stort gaeng motorcyklister paa Petersplatsen, saa det var tur att det inte kom naagot emellan den gaangen.
Rorate Caeli skriver om detta med Franciskanerorden, att detta sannolikt "kommer att leda till foernekanden och bagtellisering"(ung). Det finns saa mkt info paa naetet; mkt kan man genast saalla bort som oserioest, men om tom en saa skicklig och vanligtvis synnerligen vaelinformerad skribent som Sandro Magister har blivit desinformerad, daa innebaer det att man maaste vara ytterligt foersiktig innan man drar naagra slutsatser.
Foer vaar del hoppas och ber vi att paave Franciskus kommer att fortsaetta i Benedictus anda, att det blir kontinuitet betr synen paa liturgin.