Lobbyister och riskkapitalister: De ska rensa i Rom

Den 19 juli utsågs det i Rom en påvlig kommission för att gå igenom allt som har med kyrkans finanser att göra, lokalt och globalt. Det är ingen liten uppgift. Den kommer kräva insyn i en rad delikata frågor, som om man ska tillåta olönsamma verksamheter, om man ska behålla egendomar som kloster och tillhörande mark, fast kallelser saknas, hur man ska hantera privilegier som erhållits sedan lång tid tillbaka etc etc. Sist men inte minst överdebiteringar som det kommit rapporter om då och då och bristfälliga upphandlingsrutiner. Vem minns inte läckan som avslöjade att julkrubban på Petersplatsen kostat kyrkan en halv miljon Euro? Inom APSA (Administration of the Patrimony of the Apostolic See ) vill man helst inte släppa någon över bron, vilket påve Benedikt fick erfara, när alla försök till kontroll stoppades, och övervakning saboterades. (Men vem vet, kanske även detta var en säkerhetsåtgärd för läckor som skulle skada påven?)

Många förvånades en smula av kommissionens sammansättning Det ser ut så här:

Dr. Joseph F.X. Zahra (Malta), Ordförande
Rev.mo Mons. Lucio Angel Vallejo Balda (Segretario della Prefettura degli Affari Economici), Sekreterare

Jean-Baptiste de Franssu (Frankrike)

Dr. Enrique Llano (Spanien)

Dr. Jochen Messemer (Tyskland)

Francesca Immacolata Chaouqui (Italien)

Jean Videlain-Sevestre (Frankrike)
George Yeo (Singapore)

Endast en i kommissionen är präst, sekreteraren Msgr Vallejo Balda. Alla andra är lekmän. Flera av dem är affärsmän. Dr Zahra är styrelseproffs, och delägare i ett flertal olika bolag; hotellkedjor, försäkringsbolag. Han har varit bankdirektör och chef för Maltas riksbank. Han har också grundat ett stort konsultföretag, MISCO, som säger sig vara

leading providers of information to the business community, the public sector and non-governmental organisations

vilket betyder: lobbying och strategisk rådgivning. Jean-Baptiste de Franssu är chef för ett av Europas största investmentbolag, INVESCO. Man sysslar med Asset management  vilket innebär att man hanterar andras tillgångar för maximal tillväxt och avkastning. Enrique Llano Cueto är fristående konsult inom området "Risk management". Jochen Messemerhar liknande kompetens, han styr ett av Europas största försäkringsbolag, ERGO. Jean Videlain-Sevestre är också i risk-managementbranschen. George Yeo är en fd flygofficer i Singapore, har genomndrivit ett antal enorma investeringar i andelskomplex med kasinon, suttit i regeringen på ett antal ministerposter. Han är katolik, men beskriver sig själv som taoist.

Francesca Immacolata Chaouqui avviker på många sätt, inte bara att hon är den enda kvinnan i kommissionen. Hon är också den enda italienska medlemmen. Med sina 30 år är hon yngst. Hon kommer från Kalabrien i södra Italien och har byggt sin karriär inom lobbying och olika advokatkontor, nu senast Ernst & Young. Hon har byggt upp betydande kontakter inom affärsvärlden och media och har aktivt verkat för att organisationer ska kunna påverka politiken utan risk för deras uppdragsgivare. I våras orsakade hon en smärre mediastorm i södra Italien, efter att ha kommenterat ett mord på en ung kvinna i sin hemtrakt. I insändaren angrep hon mentaliteten i sin forna hemtrakt, där kvinnor uppfostrades på ett helt annat sätt än männen, och där det inte finns möjligheter att komma framåt som kvinna:

"Kalabrien, ett land av brottslingar, där man lär att kvinnor inte ha några  rättigheter, där födelsen av ett gossebarn är välsignad, till skillnad från en flicka. Kvinnor ska tiga i Kalabrien, de ska misshandlas och man ska slå dem .... barnen tittar på, de lär sig att våld är manlighet, som en del av umgänget mellan könen...

Och hon uppmanade kvinnorna att fly sin hemtrakt, om de ville något i livet. Reaktionen blev häftig. Först skrev själve ärkebiskopen,  Santo Marciano Rossano av Cariati, ett svar, där han kraftfullt försvarade den kalabriska livsstilen och menade hon inte ser vad landskapet egentligen har när det gäller positiva värden. I en tydlig pastoral ansträngning sökte ärkebiskopen uppmuntra och väcka hopp i en mycket utsatt del av Italien:

Det finns ingen tid att förlora! Räddningen i vår tid finns  i en stark profetisk och vägledande pedagogik, den som utmärks av en kultur som respekterar och stolt främjar och försvarar värdet av mänskligt liv, att vi upptäcker den djupare innebörden av sexualitet, att vi utbildar för kärlek inte som en ren känsloupplevelse där själviskheten frodas,  utan som ett val  där man vill ge sig själv för andra.. Kyrkan, kyrkan på denna bit av jorden som är Kalabrien, är ett koncentrat av allt: familjen, skolan, institutionerna, här finns medlen som gör att vi kan  vinna striden alla tillsammans.

Sedan följde en ström av inlägg på de sociala medierna, mestadels från kalabriska kvinnor, som menade de var orättvist behandlade, omyndigförklarade,  och Francesca Immacolata Chaouqui borde be om ursäkt. menade man.  Det öppnades till och med Facebookgrupper för detta budskap. Hon kom med en vag förklaring, att hon blivit missförstådd, men den övertygade inte.

Förmodligen är Francesca även den ende i kommissionen som twittrar dagligen och berättar om olika saker. Vilket kanske gör en del mörkrädda.

Säkert behöver Vatikanens rutiner ses över. Säkert fruktar många förlora sina privilegier. Och säkert kommer det bli många dramer i det fördolda; ty i Italien vet vi att där kapital finns, där finns också maffia. Och där makt finns, där finns frimureri.

Det som oroar här är bara: Förstår dessa personer kyrkan och hennes väsen? Förstår de behoven och att kyrkan ibland måste få vara olönsam? Att man heller aldrig får spela med kyrkans kapital? Finns det inte risk att de med all den information de får kan komma att utnyttja den i affärsvärlden? Och sist men inte minst: kommer det läckas ut vad som framkommer - får vi flera skandaler i transparensens magiska namn? Skall kyrkan, vår ärevördiga Moder, få utstå än mera hån? Eller kanske är det just detta som behövs, nya fräscha krafter, som ser allt med nya ögon? Den som lever får se.