IOR: Granskaren var själv ogranskad

Den 15 juni aviserades det från Vatikanen att en ny chef för den omskrivna banken IOR tillsatts av påven., monsignore Battista Ricca. Han beskrevs av Vatikanradion som mycket pålitlig, handplockad av statssekreteraren Bertone. Msgr Ricca kommer från Brescia, har ett förflutet som diplomat i ett flertal länder, däribland Uruguy. En av hans uppgifter har varit att syna nuntiaturernas (Heliga Stolens ambassader) kostnader. Nu senast har han varit ansvarig för några av kyrkans stora residens, inte minst det som påven fortfarande bor kvar i alltsedan konklaven, Domus Sanctæ Marthæ. Ricci kunde på detta sätt bygga upp unika kontakter med kuriamedlemmar och andra. Genom att han nu är utsedd till bankdirektör har han även omfattande tillgång till dokument och brev som är sekretessbelagda.

En vecka efter hans utnämning så kom det dock reaktioner från flera håll. Det visade sig att det fanns lik i garderoben.  Msgr Ricca hade i Schweiz lärt känna en arméofficer, och bekantskapen var uppenbarligen mer än en vänskap. Vännen följde med msgr Ricca till Montevideo och där lät han honom bo i själva nuntiaturen, han fick även en anställning där, detta med Roms goda minne. Den då ansvarige, kardinal Re, är också från Brescia, och sådant brukar vara väldigt viktigt i Italien.

När väl ny nuntie tillsatts, polacken Janusz Bolonek, så försökte han avbryta dessa osunda kontrakt, men utan att lyckas. Även ordenssystrarna hade beklagat sig över vad de fick bevittna. Inte förrän efter ett antal skandaler, som handlar om homosexuell promiskuitet, så blev msgr Ricca förflyttad, först till Trinidad, men sedan till Rom. Hans väns bagage blev kvarlämnat i Uruguay, då ingen ville bekosta transporten. Det befanns innehålla material som vittnade om en ytterst promiskuös livsföring, även en pistol hittades.

Allt detta var mycket känt på sina håll. Men inför utnämningen av msgr Ricca till den kanske känsligaste posten i den påvliga administrationen, så fanns dessa uppgifter inte med. De kom fram den 22 juni, och Påven kallade i hast samman ett antal personer och nämnde msgr Ricca - därför kom han heller inte till Beethovenkonserten.

Nu står påven - som inte kan anklagas för skuld i detta - inför en delikat fråga. Skall han låta detta passera, och så släppa in den "gay-lobby" han själv så kraftigt markerat mot, eller ska ännu en gång banken stå utan ledning? Enligt informationsekreteraren p. Lombardi så är allt bara grundlösa rykten ("non è attendibile") och påven litar på msgr Ricca. Andra menar att det är en illasinnad artikel som köpts av de som har intressen i banken. (Men artikelförfattaren Sandro Magister är knappast av den sorten som kan köpas, och han verkar inte vara så intresserad av pengar, han har sin vespa och motorcykel, det verkar räcka för honom). Det finns andra som säger att påven blev mycket tacksam för den information som framkom och han är sorgsen och beredd att vidta åtgärder.

Hela historien ger en aning om vad påve Benedikt hade att brottas med under sin tid, då hans krafter dessutom avtog. "Smutsen" måste tvättas bort, och de som ska göra detta måste vara oförvitliga.  De får inte stå i några osunda och komprometterande förhållanden till andra. Förhållanden som bygger på dubbel bokföring och osunda sexuella relationer kan bara inte tolereras. Det drar ner kyrkans anseende och det är ett hån mot den massiva majoriteten av oförvitliga tjänare och tjänarinnor i Herrens vingård. Ska det vara så svårt att finna dem till dessa positioner?