Påven avgår - och arrogansen firar sina triumfer

Denna blogg skall kommentera hur katolska kyrkan belyses i media. Vi har nog aldrig varit med om en mera demonstrativ arrogans som under denna dag, då påven Benedikt XVI annonserade sin förestående avgång från den petrinska tronen. Ledaren för världens största och äldsta  religiösa sammanslutning, en politisk världspotentat med påverkan på långt fler än vilken annan statschef som helst, avgår. Men de sex första minuterna i kvällens TV-nyheter  ägnades åt köttfärs. Sedan,  som nummer två, kom att en av världens absolut mest betydande ledare annonserat sin avgång - eller abdiktion, som det faktiskt handlar om. Detta inslag ägnades tre minuter. Man kan alltså gott och väl jämföra detta med om president Obama deklarerade att han avgår, eller drottning Elisabeth av England abdikerade.

Tre minuter, men först köttfärs, sedan ett inslag om våldtäkter.

I Dagens Eko  lyckade Alice Petrén under ett kort inslag presentera inte mindre än åtta uppgifter som alla är förledande och skapar en helt falsk bild av både påven och kyrkan.  Låt oss ta dem alla är en och en:

1. Kardinalen Joseph Ratzinger var ett kontroversiellt val efter påven Johannes Paulus död år 2005. Han var en tysk intellektuell, som stod för ortodoxa värden och som ifrågasattes. Vissa kallade honom Guds Rottweiler.

Alla påveval är i sådana fall originella. Det finns ingen "normalpåve" Att han "stod för ortodoxa värden", ja det är ju just detta som kvalificerar till att vara en tjänare i Herrens vingård, vare sig man vill vara en troende, präst eller biskop. I synnerhet då påvens "dörröppnare",  kardinalerna, är ju tillsatta för att skydda läran. Kyrkan, som påven och hans kollegium av kardinaler är satta att tjäna och leda,  bygger nämligen sin grund på ortodoxa= rättläriga=evangeliska värden!

2. Påven Benedictus har varit emot kvinnliga präster, 

Kyrkan är inte emot kvinnliga präster. Man kan inte vara emot något som inte finns, som inte är konstituerat. Prästvigningen är ett sakrament, instiftat av vår Herre, och ingen påve i historien skulle kunna ändra sakramentens natur, deras essentialitet. Att plocka ut påven här är bara okunnigt.

3. att präster gifter sig

Vi har gifta präster i vårt stift. Men, det är undantagen. Det är en viktig del av kyrkans löfte att den kan gå ut och möta själarna, att dess tjänare har tid och kraft till detta. En gift präst har på sin höjd en fjärdedel av sin tid att ägna åt själavård. Detta enligt en av våra gifta präster. Kanske det just är skälet till att påven avgått - samma skäl som en fembarnsfar också skulle ha: Kraften räcker inte till. Upphäva celibatet: Påven kan inte bestämma heller över detta.

4. homosexualitet

Aldrig har påven uttalat sig emot homosexualitet eller homosexuella. Man har på alla vis försökt tolka hans uttalanden så. Men granskar man dem så handlar det om fall där påven reagerat på att man på något sätt vill normalisera och sanktionera homoerotiska handlingar och jämställa homosexuella förbindelser med äktenskap. Vare sig det är präster eller lekmän, så har påven skarpt markerat, att homosexuell praktik, om det än handlar om simulerade äktenskap, utgör en oordning, precis som vår antropocentriska orientering också kan skapa oordning i ekosystemen. Men som vi visat så handlar allt tal om påvliga fördömanden av homosexuella -  eller ens den  homosexuella läggningen -  om fabrikationer av de som vill skada kyrkan.

5. abort

Kyrkan har alltid varit emot fostererfördrivning. Detta är inget en påve heller kan påverka, ty det vilar på evangelisk grund: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte." (Matt. 18:10)

6. och dödshjälp.

Samma sak här. Dödshjälp strider mot ett av Guds bud, att man skall icke döda. Vi har inte makten över liv och död. Inte ens martyrerna bad om hjälp att dö, trots att de ville döden - för sin tro. Påven kan inte införa att kyrkan godkänner "dödshjälp". Ingen påve.

7.  I ett uppmärksammat tal år 2006 på universitetet i Regensburg talade han om islam som en våldsam religion

Förvisso, men hur? Har inte Alice Petrén alls följt efterdebatten till Regensburgstalet och klarläggandena? Påven förklarade strax efter:

För den uppmärksamme läsaren av min text står det dock klart, att jag på intet sätt ville göra de av den medeltida kejsaren i denna dialog uttalade orden till mina egna, och att dess polemiska innehåll inte uttrycker min personliga övertygelse. Min avsikt var en helt annan. Med utgångspunkt från det som Manuel II i fortsättningen säger med ett mycket vackert ord och på ett positivt sätt om den förnuftighet, som måste vara ledande vid utbredandet av tron, ville jag förklara att det inte är religion och våld som hör samman, utan religion och förnuft.

Har hon uppfattat att talat var ett trendbrott i dialogen mellan kristna och muslimer, på läronivå? Vg se denna artikel om ett historiskt brev till påven från 138 ledande muslimska tänkare:  Ett år efter Regensburg – 138 muslimer skriver ännu ett brev till påven. (En sammanställning om vad rabaldret kring Regensburgstalet egentligen ledde till, finns här. )

8. och under en resa till Afrika hävdade han att användning av kondomer endast skulle förvärra aids-spridningen.

Sade han verkligen det? Naturligtvis inte. Här finns en utskrift av vad han sade. 

Påvens uttalande kom redan på flygplanet till Afrika, som ett svar på en provokativ fråga från en journalist.
För en belysning av påvens uttalanden på flygplanet, se denna artikel:  Hur de drabbade reagerade kan man läsa här: Öppet brev till Hans Helighet påven Benedikt XVI, eller i denna artikel av en samlad afrikansk expertis inom området.


Att "nyheter" vinklas på detta sätt är fullständigt oacceptabelt. Vi har ju här fått en bild av en påve som alltså bygger på åtta påståenden som är faktamässigt felaktiga. Man kunde faktiskt kräva mera av dem som har statlig lön för att bevaka omvärlden. Det finns mycket fina informationsmöjligheter idag - man behöver inte ens vara på plats.