Gören alla folk till lärjungar...

På tal om missionen och koloniseringen av Filippinerna, så stod de ofta i konflikt med varandra. Hur skulle missionärerna övertyga folken om den sanna och rättfärdiga religionen, när dess anhängare rånade, brände, våldtog och utnyttjade de som skulle omvändas? Det var detta som prästerna och munkarna stod inför. De soldater som skickades var nämligen av en sådan natur att hemlandet hellre såge dem vara så långt som möjligt från Spanien. Kriminella, laglösa, missbrukare, lösdrivare, rättshaverister, penningjägare, odågor...

Ett av de märkligare missionärsödena kan man möta i Augustinprästen Fray Martín de Rada. Han kom från en aristokratisk familj i Navarra, utbildade sig bland annat i Paris, var matematiker, astronom, filolog och mycket annat. På blott fyra månader lärde han sig otomi, det vill säga ett av de språk som de infödda i Mexiko talade. Han missionerade i Mexiko, men kom sedan som en av pionjärerna till Filippinerna,. Han kristnade flera öar, med hjälp av bara några trogna bröder. Men snart såg han hur omöjligt det var, när maktens redskap, militärer och andra, tog för sig och betedde sig som de värsta hedningar och överträffade även de vildaste folkgrupperna i illdåd. Hur skulle man då kunna övertyga om vilken rättfärdig och god religion man anlände med?

Augustinprästen  sände 1574 ett berömt brev till Filip II där han skarpt kritiserade hur de infödda behandlades, med överbeskattning, övergrepp, slavhandel och terror. Filip II tog intryck och i en "cedula" förbjöd han varje spanjor att ha slavar, och ett reglemente för rapporter om övergrepp infördes. Dessutom beordrades att sjukhus för både spanjorer och infödda skulle byggas, och klostergemenskaper upprättas. (Men sätter man sig in i hur till exempel tobaksindustrin drevs i Viganområdet, så inser man varför frigörelsen från kolonialmakten bara var en tidsfråga.)

De Rada är intressant på många sätt. Hans stora dröm var att komma till Kina. Det gjorde han också år 1575. Under en kort tid var han Spaniens ambassadör i Kina. Han fick möjlighet att besöka helt okända städer, och beskrev dem ingående. För alla kristna var det förenat med livsfara att besöka detta kejsardöme. Men de Rada - som naturligtvis behärskade flera kinesiska språk -  lärde känna länsherren i ett stort distrikt, och de kunde ha konversation om de yttersta tingen. När han skulle resa till Filippinerna igen ville länsherren ha hans bönbok som ett minne, ty han var nyfiken också på de kristnas Gud. Men de Rada sade att det kunde han inte vara utan. Däremot kunde länsherren få välja något bönekort. Han valde länge och väl och till slut tog han ett kort av - heliga Birgitta. Vi vet inte om det var den irländska Santa Brigida  eller vår egen skyddspatron. Men eftersom det fanns en kult kring Santa Brigida av Kildane i Olite i Navarra så är det troligast att det var bilden av denna Brigida som mandarinen valde.

Vad Augustinerna åstadkom i Filippinerna är storartat. De införde den kristna tron trots att alla odds var emot detta. De verkade för lokalbefolkningen mot förtryck och missbruk. Och de civiliserade på detta sätt inte bara folken i dessa fattiga och oroliga områden, utan även kolonisatörerna.

de Rada skulle inte bli gammal. Men det är en annan historia.