Den "svenska modellen"

Frågan om den svenska linjen inom EU är inte så enkel som flera av våra parlamentariker vill göra gällande. Faktum är att även Sveriges lagstiftande församling avviker från de europeiska principerna på en rad frågor. Europarådets kommission för jämställdhet riktade förra året i en resolution uppmaningen till samtliga medlemsländer att stoppa information om kön på foster till blivande mödrar, detta för att förhindra könsselektiva aborter. (Signum har en utmärkt artikel om saken.) Men Sveriges hälsominister, kristdemokraten Göran Hägglund har bara meddelat, att i Sverige är det omöjligt att villkora rätten till abort. Den kan ske av vilka skäl som helst alltså; ekonomiska, känslomässiga, "fel" fader, mindre medicinska skäl, som harmynthet, och alltså även "fel" kön. När det gäller själva livet är det alltså tillåtet med könsdiskriminering, medan detta i andra sammanhang kan lagföras med hjälp av diskrimineringslagen.

Resolutionen har även tagit upp sjukhuspersonalens rätt att med hänvisning till samvetet inte behöva delta i abortiva ingrepp, som ju egentligen går utanför den allmänna sjukvårdens uppgift; att läka, hela och rädda liv. Men även här förklarar Sveriges lagstiftande församling att då får man söka sig ett annat jobb. Vilket utesluter en stor grupp av vår befolkning från detta yrke. Ett sorts "Berufsverbot" alltså, i likhet med Nazitysklands yrkesförbud för judar i många offentliga institutioner. Men idag gäller det kristna.

Förbudet strider mot både artikel 10 och 11 i Europeiska konventionen om skydd för de  för mänskliga rättigheterna. Det finns till och med ett vägledande domslut - en lärare blev avskedad på grund av sitt medlemskap i ett kommunistiskt parti, vilket Europadomstolen fann vara rättsligt oacceptabelt.

Detta borde kanske få dem som väsnas om Maltas nyligen, med stor majoritet, invalde Europakommissionär Tonio Borgs katolska tro att lugna ner sig lite, och se över förhållandena på hemmaplan.