Är detta forskning?

Vi läser i Signum att en brittisk katolsk professor i teologi,  Tina Beattie, blivit avvisad att hålla föredrag i ett katolskt universitet, detta då hennes teologi inte anses harmoniera med universitets riktlinjer. Flera tidningar, däribland nyhetsbyrån National Catholic Reporter,  gör detta till ännu ett fall av orättvis inkvisition och ett flagramt exempel på

en förolämpning mot en respekterad teolog.

Universitetet i San Diego tänkte sig

en klar och konsistent presentation gällande kyrkans morallära

Men mot bakgrund av att professor Beattie skrivit under ett upprop för civilrättsliga samkönade äktenskap så kan man kanske förstå att det privatfinansierade katolska universitet i USA plötsligt fick "kalla fötter". (Enligt katolsk tro konstitueras äktenskapet av man och kvinna och sexuell förening utanför äktenskapet betraktas som ett hinder för kontakten med Gud.)

Men professor Beattie har ju också faktiskt dammat av Thomas av Aquino och hon citerar gärna traditionell katolsk poesi och hon lyfter fram medeltidens kninnliga mystiker. Så är problemet egentligen så stort?

Flera har anfört hennes forskning och att det är en skandal att den inte får redovisas. Syster Katrin Åmell OP skriver i Signum:

Som hon själv sade handlar nedtystandet inte i första hand om henne utan om något mycket mer. Detta skulle kunna sammanfattas i katolska teologers rätt att utföra det arbete de är utbildade för, nämligen att i samarbete med kolleger fritt uttrycka sig kring vad de kommer fram till i sin forskning.

Hur är det då med hennes forskning? I boken ‘God’s Mother, Eve’s Advocate från 2002 jämför professor Beattie prästens utgivande av Kristi lekamen och blod med en homosexuell ejakulation. Prästen ger ju ifrån sig något. Och detta kan inte kvinnan, som därför utesluts. Det faktum att endast män är präster utgör för professor Beattie alltså en perversion:

Ultimately this means that women have become bystanders in the metaphysical consummation of homosexual love, a marriage between men and God in which the male body is both the masculine bridegroom and the female bride, the masculine God and the female creature, the masculine Christ and the feminine Church. 

Uppenbarligen har denna teolog problem med Pauli ord om äktenskapet mellan Kristus och kyrkan. Att Gud är maskulint beskriven och att Kristus var av manskön uppfattar hon som ett sorts manlig konspiration med homosexuella förtecken:

I have already argued that the phallocentricism of neo-orthodox theology risks reducing the Mass to an orgasmic celebration of homosexual love from which the female body is excluded, so that women have no necessary place in the symbols of salvation’

I ett föredrag hållet 2011 utgår hon från metaforen kyrkan som moder. Med bland andra Hans Urs von Balthasar kritiserar hon att kyrkan frångått sin roll som Moder och istället blivit en "något", med

permanent conversations, organizations, advisory commissions, congresses, synods, commissions, academics, parties, pressure groups, functions, structures and restructurings, sociological experiments, statistics: that is to say, more than ever a male Church,

Hon ifrågasätter blodsmystiken och korsoffret i heliga Mässan och menar hela denna symbolik stänger ute kvinnan från frälsningsmysteriet. Hon anklagar Troskongregationen och påven för att medvetet utelämna kvinnan och aldrig låta henne komma till tals. Påven Benedikts syn på familjen t.ex. är romantiserad då den inte inbegriper kvinnodöden i barnsäng. Professor Beattie menar också att abort inte är synd, om alterntivet innebär risker för att modern skadas eller dör.

Enligt professor Beattie borde man istället för döden på korset  tala om födelsen på korset - öppningen i sidan från lansen är en vagina ur vilken kyrkan föds, precis som vid en förlossning kommer vatten och blod, menar professor Beattie. Inte nog med detta - hon ser i en ikon en bild av en enorm fallus ( i själva verket är det ikonmåleriets sätt att avbilda magmuskulaturen, abdomen):

So, let me suggest that the wound of Christ here is a bleeding vagina, and the phallus represents the semen, so that Christ becomes a body which is both masculine and feminine, mother and father, and out of this body is born the maternal Church in which Christ continues to present to us as a nurturing, maternal body in the sacraments.

Utifrån samma märkliga metaforik uppfattar hon den berömda Chartrekatedralens portal som en - vagina genom vilken alla inträder i "Kristi sköte", vi går mot altaret, där Kristus väntar oss. Och ser vi upp mot valven, ska vi upptäcka de är som en "moderlig bröstkorg".

If we are to accept that women are decisively excluded from the priesthood, we surely are not excluded from contributing to the sacramental and liturgical meanings of the Mass? Today, the
theology of the Mass has become obsessively preoccupied with sex and death, focusing on the essential masculinity of the priesthood, so that our liturgy fails to celebrate the wondrous creation of which we are a part, and it cannot express the hopes and fears, the yearnings and prayers which we as women bring before God.

Så, dagens teologi är alltså alltför centrerad kring könsfixering och död och manligt prästämbete. Därigenom stängs kvinnan ute från Eukaristins mystik. (Man frågar sig då, vad ett byte skulle innebära om fokuseringen ändras till könsfixering och födelse och kvinnligt prästämbete.Skulle då inte, med samma logik, istället mannen stängas ute?)

Det är alltså denna typ av forskning som man så högljutt beklagar att den inte får sin plats i kyrkliga universitet. Men frågan är om detta beror på själva budskapet. Är det inte snarare kvaliteten som brister? Man behöver knappast ha studerat teologi för att här ana en prägel av "hemkört", av fria fantasier och åsikter mera än en forskargärning. Det är inget fel med detta, men kanske denna ideologiserande associationskonst inte riktigt uppfyller de krav som man faktiskt måste leva upp till om man ska undervisa vid ett katolskt universitet. Innebär inte katolsk teologisk forskning att man i första hand utgår från skriften och traditionen, från våra heliga kyrkolärare och från den sanning som kyrkan fått att förvalta och uttolka under den helige Andes ledning genom alla tider, likaväl och lika för män och kvinnor? För att sedan finna förklaringar som bättre belyser den uppenbarade sanningen.

Men ingen forskning i världen kan ändra, lägga till eller dra ifrån något från den gudomliga Uppenbarelsen. Eller - Gud bevare oss - förvanska och förvrida den till oigenkännlighet.