Den "svenska modellen"

Frågan om den svenska linjen inom EU är inte så enkel som flera av våra parlamentariker vill göra gällande. Faktum är att även Sveriges lagstiftande församling avviker från de europeiska principerna på en rad frågor. Europarådets kommission för jämställdhet riktade förra året i en resolution uppmaningen till samtliga medlemsländer att stoppa information om kön på foster till blivande mödrar, detta för att förhindra könsselektiva aborter. (Signum har en utmärkt artikel om saken.) Men Sveriges hälsominister, kristdemokraten Göran Hägglund har bara meddelat, att i Sverige är det omöjligt att villkora rätten till abort. Den kan ske av vilka skäl som helst alltså; ekonomiska, känslomässiga, "fel" fader, mindre medicinska skäl, som harmynthet, och alltså även "fel" kön. När det gäller själva livet är det alltså tillåtet med könsdiskriminering, medan detta i andra sammanhang kan lagföras med hjälp av diskrimineringslagen.

Resolutionen har även tagit upp sjukhuspersonalens rätt att med hänvisning till samvetet inte behöva delta i abortiva ingrepp, som ju egentligen går utanför den allmänna sjukvårdens uppgift; att läka, hela och rädda liv. Men även här förklarar Sveriges lagstiftande församling att då får man söka sig ett annat jobb. Vilket utesluter en stor grupp av vår befolkning från detta yrke. Ett sorts "Berufsverbot" alltså, i likhet med Nazitysklands yrkesförbud för judar i många offentliga institutioner. Men idag gäller det kristna.

Förbudet strider mot både artikel 10 och 11 i Europeiska konventionen om skydd för de  för mänskliga rättigheterna. Det finns till och med ett vägledande domslut - en lärare blev avskedad på grund av sitt medlemskap i ett kommunistiskt parti, vilket Europadomstolen fann vara rättsligt oacceptabelt.

Detta borde kanske få dem som väsnas om Maltas nyligen, med stor majoritet, invalde Europakommissionär Tonio Borgs katolska tro att lugna ner sig lite, och se över förhållandena på hemmaplan.

Borgs svar: Briljant, kunnigt och personligt

Det omtalade förhöret i EU-parlamentet med Maltas utrikesminister, Tonio Borg har nu hållits i Bryssel. Under dryga tre timmar utfrågades han om olika frågor i anslutning till de uppgifter han kommer att arbeta med som kommissionär för hälsofrågor. Det blev många olika principfrågor, som Tonio Borg utan att bläddra i papper ledigt bemötte. I slutet ställdes den enda frågan från en svensk parlamentariker. Socialdemokraten Åsa Westlund framförde en ganska insinuant fråga på ett iögonfallande sätt. Hon ställde den på svenska,och använde den på kontinenten mycket kollegiala du-formen (ordföranden kallade Borg för "Herr Doktor Borg").  I frågan  förolämpade Åsa Westlund  Tonio Borg genom att anklaga honom för att bara utnyttja sin smarthet i svaren och hon kallade honom för en nickedocka och marionett, Sedan ville hon utkräva ett löfte från honom att stå för "säkra och lagliga aborter". Detta hade enligt Åsa Westlund inget med staters suveränitet att göra, då det handlar om varje enskild kvinna. Borg svarade med att hans uppgift inte var att driva enskilda frågor utifrån sin privatuppfattning. Han underströk han är ålagd att ansluta till de fördrag mellan Europas länder som fattats. Varje land måste ha sin egen rätt, hävdade Borg, något som uppenbarligen Åsa Westlund inte tyckte. Men - som Tonio Borg underströk - EU är ingen federation, här finns många suveräna länder med olika intressen och sammansättningar och kompetenser att beakta, inte minst kyrkans.

Hans svar var mycket klara genom hela förhöret.

Frågan är hur de svenska representanterna tänker här - menar de verkligen att enskilda kommissionärer ska kunna driva frågor utifrån sin egen personliga uppfattning och inte ta hänsyn till andra länders  lagstiftning, och heller inte ta hänsyn till vad stora delar av Europas befolkning finner vara gott och sant och rätt? Uppenbarligen är det så. Cecilia Wikström skriver på sin blog:

Europa är ju byggt på respekt för gemensamma värderingar och grundläggande friheter och ska inte stillatigande se på när vissa medlemsländer sätter medborgarnas mänskliga rättigheter på spel. Därför behöver vi gemensamma spelregler för alla att rätta sig efter, inte minst på pressfrihetens område.

Tydligare än så kan väl inte kravet på överstatlig styrning och centralmakt formuleras. Vi vet ju redan dessutom att Cecilia Wikströms definition av mänskliga rättigheter inte är densamma som "Europas". Men uppenbarligen definierar hon sig själv som "Europa" och de som avviker från hennes uppfattning kallas för "vissa länder". Men - även Sverige är ett "visst land".

Det meddelas nu att de svenska partigrupperna i EU-parlamentet inte är eniga, och att svaret från dem förmodligen kommer bli att de godkänner valet av Tonio Borg.

Hela förhöret kan ses på SVT Forum. Åsa Westlunds fråga kommer efter 2.48.00

Aftonbladet skiljer folk från fä

Vi läser nu att Cecilia Wikström mordhotats efter sitt angrepp på Maltas utrikesminister Tonio Borg. Aftonbladets ledare fullföljer mobbningen och önskar att Borg skickas tillbaka till den

reaktionära grotthåla han kommer ifrån. 

Vad man talar om är ett av medlemsländerna i EU - Malta.

När påven mordhotades i partikamraten Birgitta Ohlssons Facebook-grupp RÖTT KORT VATIKANEN blev det dock inga rubriker i Aftonbladet. Ingen annanstans heller. 

Vilka representerar Cecilia Wikström?

En dinosaurus, en mumie, ingen kommissionär för det 21:a århundrandet. Reaktionära och fasansfulla åsikter. En homofob av stora mått, han ska helst hålla sig till Malta eller åka så långt han kan från EU.Vi vill inte ha honom här.

Så karaktäriserar EU-parlamentarikern Cecilia Wikström Maltas utrikesminister Tonio Borg, som utsetts till att bli kommissionär. Cecilia Wikström retar upp sig främst på Tonio Borgs motstånd mot aborter. Hon tror att abort är mänsklig rättighet, som är grundmurad i EU. Men som fullvärdig medlem i EU-parlamentets utskott för rättsliga frågor, JURI, borde väl Wikström veta att det ingenstans finns inskrivet att abort skulle höra till de mänskliga rättigheterna, varken inom EU eller i FN. Alltjämt så är rätten till liv starkare än rätten att ta oskyldigt liv. Att sedan många länder väljer att gå emot detta med en utbredd abortpraxis har inget med mänskliga rättigheter att göra.



Wikströms utspel aktualiserar desinformation som försiggår gällande abort. Många politiker, nu senast den moderata riksdagsledamoten Ulrika Karlsson, försöker hävda att de mänskliga rättigheterna innefattar även rätten att få inducerad abort. Man hänvisar till begreppet "reproduktiv hälsa", SRHR, som i sin tur kan inordnas under rätten till allmän hälsa. Men detta är en tolkning som inte finns i något av de styrdokument som nationerna enats om, varken i FN eller EU.

Varför är denna tolkning då felaktig? Det finns flera skäl till det. För det första så är graviditet ingen sjukdom eller ohälsa, utan detta tillstånd är en del av människans livscykel. För det andra så kan inte skyddandet av en individs hälsa eller sexuella frihet gå ut över hälsa eller liv för en annan individ. För det tredje så är en människa aldrig del av en annnan människas kropp, varken i fosterstadiet eller senare. För det fjärde borde väl även mannen vara en del av den reproduktiva hälsan. Idag är han det inte vare sig i de länder där han kan tvinga kvinnan till abort eller där han - som i Sverige - inte har någon laglig möjlighet att förhindra abort av sin egen avkomma.

Den svenska regeringen har gjort sin egen tolkning av de mänskliga rättigheterna, och man godkänner helt öppet att använda biståndet som utpressningsmedel och man låter SIDA bekosta abortkliniker som står i strid med andra länders lagstiftning.

Tonio Borg må ha gjort en del kontroversiella uttalanden. Men inom politiken så måste kan kunna acceptera att det finns olika meningar. Cecilia Wikström drar sig själv inte för att strö uttalanden omkring sig som förnedrar hela nationer, som Malta och Ungern, och hon verkar heller inte kunna skilja politiken från den privata sfären. Den tvåfaldigt skilda lutherska prästen svarar på frågan om Borgs motstånd till att skilsmässor kan ske så lättvindigt:

Jag säger bara en sak: Jag tycker synd om hans fru.

Att Borg egentligen bara företräder en i EU:s direktiv förankrad människosyn, som dessutom lätt kan igenkännas i Andra Vatikankonciliets konstitution Gaudium et Spes (andra delens hela första kapitlet tillägnas där familjen som grund för samhällets fortbestånd) tycks inte Wikström förstå. I själva verket är det katolska Malta ett av få länder som försöker omsätta Andra Vatikankonciliets riktlinjer i praktisk politik. Men hon har bara förakt till övers för den katolska majoriteten inom den religion hon själv borde företräda som luthersk präst. Hon underskattar grovt hur stora skaror i Europa som står bakom motståndet mot abort, könsneutrala äktenskap och de många skilsmässorna där framförallt barnen blir lidande. Det är betydligt fler än den högljudda liberala extremism som Cecilia Wikström företräder. Hon drar sig heller inte att använda samtliga förekommande härskartekniker; nedlåtande invektiv, personangrepp, marginalisering, majestätisk "vi"-form, hot och löften om att ställa till problem genom att "infiltrera", allt för att misstänkliggöra personen och allt vad han står för. Att Wikström sitter i en rådgivande kommitté för ledamöters uppträdande, när hon själv uppträder på detta sätt borde väcka en del frågor om hennes lämplighet.

Europa är faktiskt en till 75% kristen världsdel. Detta måste ju med nödvändighet innebära att också en del av de principer som den kristna människosynen omfattar, också kommer att manifesteras i politiken. Men åt detta vänder vår liberala Europaparlamentariker föraktfullt ryggen.

Vi väntar nu spänt på att alla försvarare av det fria ordet och av det Andra Vatikankonciliets principer skall framträda eller höra av sig till Cecilia Wikström och protestera mot hennes oacceptabla maktfasoner.

Se även  denna färska larmrapport från European Dignity Watch.

Är detta forskning?

Vi läser i Signum att en brittisk katolsk professor i teologi,  Tina Beattie, blivit avvisad att hålla föredrag i ett katolskt universitet, detta då hennes teologi inte anses harmoniera med universitets riktlinjer. Flera tidningar, däribland nyhetsbyrån National Catholic Reporter,  gör detta till ännu ett fall av orättvis inkvisition och ett flagramt exempel på

en förolämpning mot en respekterad teolog.

Universitetet i San Diego tänkte sig

en klar och konsistent presentation gällande kyrkans morallära

Men mot bakgrund av att professor Beattie skrivit under ett upprop för civilrättsliga samkönade äktenskap så kan man kanske förstå att det privatfinansierade katolska universitet i USA plötsligt fick "kalla fötter". (Enligt katolsk tro konstitueras äktenskapet av man och kvinna och sexuell förening utanför äktenskapet betraktas som ett hinder för kontakten med Gud.)

Men professor Beattie har ju också faktiskt dammat av Thomas av Aquino och hon citerar gärna traditionell katolsk poesi och hon lyfter fram medeltidens kninnliga mystiker. Så är problemet egentligen så stort?

Flera har anfört hennes forskning och att det är en skandal att den inte får redovisas. Syster Katrin Åmell OP skriver i Signum:

Som hon själv sade handlar nedtystandet inte i första hand om henne utan om något mycket mer. Detta skulle kunna sammanfattas i katolska teologers rätt att utföra det arbete de är utbildade för, nämligen att i samarbete med kolleger fritt uttrycka sig kring vad de kommer fram till i sin forskning.

Hur är det då med hennes forskning? I boken ‘God’s Mother, Eve’s Advocate från 2002 jämför professor Beattie prästens utgivande av Kristi lekamen och blod med en homosexuell ejakulation. Prästen ger ju ifrån sig något. Och detta kan inte kvinnan, som därför utesluts. Det faktum att endast män är präster utgör för professor Beattie alltså en perversion:

Ultimately this means that women have become bystanders in the metaphysical consummation of homosexual love, a marriage between men and God in which the male body is both the masculine bridegroom and the female bride, the masculine God and the female creature, the masculine Christ and the feminine Church. 

Uppenbarligen har denna teolog problem med Pauli ord om äktenskapet mellan Kristus och kyrkan. Att Gud är maskulint beskriven och att Kristus var av manskön uppfattar hon som ett sorts manlig konspiration med homosexuella förtecken:

I have already argued that the phallocentricism of neo-orthodox theology risks reducing the Mass to an orgasmic celebration of homosexual love from which the female body is excluded, so that women have no necessary place in the symbols of salvation’

I ett föredrag hållet 2011 utgår hon från metaforen kyrkan som moder. Med bland andra Hans Urs von Balthasar kritiserar hon att kyrkan frångått sin roll som Moder och istället blivit en "något", med

permanent conversations, organizations, advisory commissions, congresses, synods, commissions, academics, parties, pressure groups, functions, structures and restructurings, sociological experiments, statistics: that is to say, more than ever a male Church,

Hon ifrågasätter blodsmystiken och korsoffret i heliga Mässan och menar hela denna symbolik stänger ute kvinnan från frälsningsmysteriet. Hon anklagar Troskongregationen och påven för att medvetet utelämna kvinnan och aldrig låta henne komma till tals. Påven Benedikts syn på familjen t.ex. är romantiserad då den inte inbegriper kvinnodöden i barnsäng. Professor Beattie menar också att abort inte är synd, om alterntivet innebär risker för att modern skadas eller dör.

Enligt professor Beattie borde man istället för döden på korset  tala om födelsen på korset - öppningen i sidan från lansen är en vagina ur vilken kyrkan föds, precis som vid en förlossning kommer vatten och blod, menar professor Beattie. Inte nog med detta - hon ser i en ikon en bild av en enorm fallus ( i själva verket är det ikonmåleriets sätt att avbilda magmuskulaturen, abdomen):

So, let me suggest that the wound of Christ here is a bleeding vagina, and the phallus represents the semen, so that Christ becomes a body which is both masculine and feminine, mother and father, and out of this body is born the maternal Church in which Christ continues to present to us as a nurturing, maternal body in the sacraments.

Utifrån samma märkliga metaforik uppfattar hon den berömda Chartrekatedralens portal som en - vagina genom vilken alla inträder i "Kristi sköte", vi går mot altaret, där Kristus väntar oss. Och ser vi upp mot valven, ska vi upptäcka de är som en "moderlig bröstkorg".

If we are to accept that women are decisively excluded from the priesthood, we surely are not excluded from contributing to the sacramental and liturgical meanings of the Mass? Today, the
theology of the Mass has become obsessively preoccupied with sex and death, focusing on the essential masculinity of the priesthood, so that our liturgy fails to celebrate the wondrous creation of which we are a part, and it cannot express the hopes and fears, the yearnings and prayers which we as women bring before God.

Så, dagens teologi är alltså alltför centrerad kring könsfixering och död och manligt prästämbete. Därigenom stängs kvinnan ute från Eukaristins mystik. (Man frågar sig då, vad ett byte skulle innebära om fokuseringen ändras till könsfixering och födelse och kvinnligt prästämbete.Skulle då inte, med samma logik, istället mannen stängas ute?)

Det är alltså denna typ av forskning som man så högljutt beklagar att den inte får sin plats i kyrkliga universitet. Men frågan är om detta beror på själva budskapet. Är det inte snarare kvaliteten som brister? Man behöver knappast ha studerat teologi för att här ana en prägel av "hemkört", av fria fantasier och åsikter mera än en forskargärning. Det är inget fel med detta, men kanske denna ideologiserande associationskonst inte riktigt uppfyller de krav som man faktiskt måste leva upp till om man ska undervisa vid ett katolskt universitet. Innebär inte katolsk teologisk forskning att man i första hand utgår från skriften och traditionen, från våra heliga kyrkolärare och från den sanning som kyrkan fått att förvalta och uttolka under den helige Andes ledning genom alla tider, likaväl och lika för män och kvinnor? För att sedan finna förklaringar som bättre belyser den uppenbarade sanningen.

Men ingen forskning i världen kan ändra, lägga till eller dra ifrån något från den gudomliga Uppenbarelsen. Eller - Gud bevare oss - förvanska och förvrida den till oigenkännlighet.