Vem äger kunskapen?

I söndagsmorgonens krönikeprogram Godmorgon världen fanns ett inslag om de republikanska politikernas inställning till evolutionsteorin. Man diskuterade huruvida tveksamheter till teorin är verkliga eller bara en markering om grupptillhörighet. Professor Nils Uddenberg var "fascinerad" att man kan ha en så ovetenskaplig syn på saken, att man till och med talar om evolutionsläran som en samling teorier. Med Uddenbergs egna ord:

Evolutionen är en "ickefråga" - den kan helt enkelt inte ifrågasättas, den är en grund för all framtida biologisk forskning precis som det är en grund för all senare astronomi att det inte är jorden som är universums centrum utan vi snurrar runt solen och så vidare....

Det var ju intressant att Uddenberg fastnat i den galileiska världsbilden, med solen som universums centrum. Här kanske det behövs lite uppdatering av hur fysikerna ser på universum och dess centrum numera. Att sedan Uddenberg menar att man inte kan ha åsikter om vetenskapliga teorier utan de kan bara accepteras såvida man inte systematiskt går tillväga och presenterar en lika underbyggd alternativ teori, , det är en ren lögn. Diskussioner förekommer inom alla vetenskapsgrenar; åsikter, spekulationer, gissningar, hugskott...inte minst inom evolutionsvetenskapen, som undergår ständig revision. Nu vet man att miljön kan sätta sina avtryck direkt i genverkan, och att dessa avtryck i vissa fall kan nedärvas, sk transgenerationell epigenetisk nedärvning. Därmed är en darwinistisk dogm under upplösning. En annan vetenskaplig diskussion som pågår är huruvida artbildning sker i små steg över många generationer eller språngvis genom att förändringar i arvsmassan omedelbart stabiliseras i vissa miljöer.

Att försöka ge sken av att vetenskapen är en verksamhet som är upphöjd från varje spekulation och inte kan ifrågasättas - det är i själva verket en ovetenskaplig syn på vetenskapen, en auktoritetsbundenhet som just den vetenskapliga metoden förkastar. Den forskare som klamrar sig fast i sina "darlings" öppnar inga nya vägar till kunskap - de stängs istället igen.

Filosofen Roland Poirier Martinsson påpekade också att i grunden finns också en fråga om föräldrars rätt att uppfostra barnen. Har man som förälder rätt att undervisa barn om uppfattningar som inte stämmer överens med den förhärskande synen? I programmet görs detta till en "svår fråga".

För att få klarhet måste man först och främst känna till den vetenskapliga metoden. Här finns en gradskillnad mellan olika beskrivningar av verkligheten. De kan vara hypoteser, alltså grova gissningar, som frågan om var de första människorna levde. Det kan vara teorier, som alltså är hypoteser som understöds av fakta, som relativitetsteorin. Eller det kan handla om vedertagna sanningar, teorier som vunnit acceptans under lång tid och har fått större evidens, som den om jordens sfäriska form.

Men teorier gäller endast tills det framkommer bättre teorier och inte ens vedertagna sanningar går säkra. Ett exempel är flogistonteorin som dominerade synen på hur materia hålls samman, under 1700-talet, ända tills Scheele upptäckte syret och Lavoisier beskrev oxidationsfenomenet. Den helt förhärskande teorin försvann under loppet av ett par år. Idag är den bortglömd.

Det finns alltså ingen som helst orsak till oro att barn skulle bli hjärntvättade mera än andra av vetenskapligt felaktiga teorier eller uppfattningar om omvärlden. Om man skulle kalla det övergrepp att undervisa barnen om att Gud är "skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; " så finns det åtskilligt i skolornas kursplaner som också kunde kallas för "övergrepp". Man måste förlita sig på att sanningen är åtkomlig och att den kan igenkännas av envar.