När så radioprogrammet "Människor och tro" går ut i etern på fredagskvällen trodde man detta skulle vara en självklar förstanyhet. Men icke. Inte heller där finns ett enda ord om saken. I ett program alltså som kallas "Människor och tro".
Vi lever alltså under ett potentiellt hot - uttalat och bevisat att det är på allvar - mot våra kyrkor och präster men - ingenting.
Istället tar man upp påvens besök i Polen och undrar om nu
påven kommer utmana de polska makthavarna
och om det inte finns en spricka mellan honom och den polska regeringen, då den förklarat att detta genomkatolska folk inte är berett, varken praktiskt eller mentalt, att ta emot flyktingar från muslimska länder enligt kvottal. Pater Ulf Jonsson SJ får svara. Han tar omedelbart betet och konstaterar påvens tal
var ganska tydligt när det gäller flyktingfrågan
och att
Polen måste vara berett ta emot flyktingar uinder krig och hungerkatastrofer
och
att visa solidaritet med de som berövats sina grundläggande rättigheter. Polen behöver en ny portion vishet och barmhärtighet så att man övervinner rädslan för de som kommer utifrån
Pater Jonsson konstaterade att påven inte fick några applåder, men han avstod att reflektera över varför det var så. Det var synd.
Ty vad p Jonsson glömde (?) nämna var dels att den polska regeringen är den första sedan det Andra Vatikankonciliet som i någon mån följer de rekommendationer som gavs i dokumentet Gaudium et spes (1) och flera andra texter. Man följer kyrkans råd angående en rad frågor, abort, familjepolitik, religionsfrihet, medicinsk etik och man har ökat bidragen till barnfamiljer och gamla. Alltså alla utsatta. Angående flyktingpolitiken nämndes aldrig i programmet att Polen tagit emot upp emot 2,5 miljoner flyktingar från Ukraina under de senaste åren, man uppskattar antalet nu integrerade flyktingar till dryga 500 000. De kommer huvudsakligen från Donets och Krim och de flyr undan krig och förföljelser, precis som alla de flyktingar Polen tagit emot under decennier från de baltiska länderna.
Det är som om dessa flyktingar inte räknas i Vatikanens och påvens ögon. Inte heller finns det en förståelse för en regering, som faktiskt försöker harmoniera sin politik i praktiken med kyrkans sociallära, med ambitiösa koncilietexter och biskopskonferenser. Ty dessa politiker vill inte stå i konflikt med sina biskopar. Detta förvisso till priset av populariteten hos övriga regeringar och EU-politiker.
Men de luggas således i örat även av - Rom. Detta är minst sagt - häpnadsväckande.
Och ja - applåderna uteblev. Så märkligt!
(1) Till exempel: The Church and the political community in their own fields are autonomous and independent from each other. Yet both, under different titles, are devoted to the personal and social vocation of the same men. The more that both foster sounder cooperation between themselves with due consideration for the circumstances of time and place, the more effective will their service be exercised for the good of all. For man's horizons are not limited only to the temporal order; while living in the context of human history, he preserves intact his eternal vocation.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag är glad att ni försvarar den polska regeringen, men efter att ha hört och läst intervjuer med polska biskopar och regeringsmedlemmar så tycker jag att det råder bra stämning mellan dem och påve Franciskus. Premiärminister Beata Szydlo sa att hon var imponerad av påvens sätt at möta henne som person. President Duda sa att han berättade för påven om regeringens familjevänliga politik och att påven var särskilt förtjust i det nya barnbidraget. Påven sa också till Duda att han tror att det nära bandet mellan barn och föräldrar och mor- och farföräldrar är en viktig orsak till att tron lever i Polen. Det finns kanske en meningsskiljaktighet i flyktingfrågan, men påven har inte den mästrande och överlägsna ton mot Polen som västeuropeiska politiker och journalister har.
Jag läste om vad påven sade under mötet med biskoparna och han sade faktiskt att olika länder kan hjälpa flyktingar på olika sätt och att bön är ett sätt att hjälpa. Påven passade också på att fördöma gender-ideologin och citerade då påve Benedikt. Efter att ha kommit hem till Rom kallade påven Polen för en ädel nation. Jag kan inte se att det skulle finnas en spricka mellan den polska kyrkan och påve Franciskus. Det är något som media hittar på.
Det västeuropeiska journalister inte skriver om är den enorma glädje som mötet mellan katolska ungdomar från hela världen har inneburit och den stora gästvänlighet som de har möts av av det polska folket. Inte heller får vi höra om den heliga Faustina som var en av temapersonerna. De koncentrerar sig på flyktingfrågan (eller vad påven säger om islam), men det som har hänt är större än så och kommer att bära goda frukter både i Polen och hos de ungdomar som besökte Polen.
Tack "Mieszko" för denna viktiga kommentar! Vi har förstått att kontakterna inte var så kyliga som de skildrats i vissa medier, både sekulära och katolska. För alla som har någon kunskap om president Duda som person så väcker han respekt och beundran. (Och PiS partiprogram framstår ju närmast som svensk socialdemokrati. Tyvärr finns det dock bara på polska.) Men man föredrar skildra Polen som något avvikande och splittrande i Europafamiljen. När så även de ytterst få kanaler som behandlar tro och religion i vårt land även de ger dessa negativa bilder, så måste man reagera. Men vi har ju fått trovärdiga rapporter som inger stort hopp om framtiden - ungdomarna och deras nätverkande. Det är ett starkare vapen mot ondskan än någonsin de kristna riddarna hade! Red.
Skicka en kommentar