Petrusämbetet och WYD2016: Fenomen som trotsar tiderna

Vi har hör tidigare kommenterat hur Polen  - och då i synnerhet dess regering -  behandlats i våra medier. Nu ska vi istället kommentera fenomenet påveämbetet. Ty det är mycket sällan detta tas upp i ljuset av vad världen erbjuder när det gäller ledare.

Påven är alltså inte tillsatt enligt demokratiska principer. Han utses bland dem som tidigare påvar har utnämnt till kardinaler. Här finns inga kapitalstarka lobbyorganisationer bakom, inga kampanjorganisationer och ingen TV-reklam.  Valet är en kombination av mänskliga omdömen och Den helige andes ingripande i historien. Så säger oss vår tro. Detta avviker från allt vi förknippar med modernitet. Men vi ser ju hur demokratin knappast får fram bättre ledare och politiker genom
de närmast odiskutabla statsskick som västvärlden behärskas av.

Om vi sedan kommer till själva fenomenet  - Petrusämbetet - så är det obegripligt att inte omvärlden visar lite mera häpnad och uppmärksamhet. Medan andra stormaktsledare omger sig av de mest rigorösa säkerhets apparater - så reser påven obekymrat runt i en enklare personbil och visar sig helt öppet mitt i högriskområden, såsom i Rio de Janeiro. När president Obama besökte Stockholm stängde man av tre mil av en europaväg och stoppade all trafik kring leden;  luftrum, järnvägar och broar stängdes av. Presidenten åkte i ett pansarbeklätt specialfordon, som flugits in tidigare. Omkring sig hade han en mindre armé. Påven åker i en mindre standardbil och han hälsar gärna på folk utmed vägen, kysser barn och välsignar gamla..

Man kan ju ha synpunkter på det kloka i detta. Men det är en del i detta ämbete att Petrus ska vara tillgänglig. I Krakow samlades över en miljon ungdomar från 140 länder för att be tillsammans med påven. Man gör det i total tystnad. Vilken statschef träffar ens 200 medborgare under dessa öppna förhållanden, utan säkerhetskontroller och dessutom utomhus? Vilken ledare möter sina medborgare på ett öppet torg varje onsdag, öga mot öga, hand mot hand? Vem skulle våga och vem skulle ens ha motiv till det?

Påveämbetet är fullständigt unikt. Det ska därför skyddas och ej förändras, Varje modernisering kan innebära att vi till slut får en slipad politiker istället för en Guds tjänares tjänare. Det finns redan varningssignaler; i Polen sades att den som kommer påven  för nära hotas att få en kula från säkerhetspersonalen.

Få påvar har skytt kontakt med de troende av säkerhetsskäl. Tidigare har de inte rest så mycket, men detta har inte inneburit isolering. Även under kriget tog Pius XII emot flyktingar från stridande nationer, detta skedde även under första världskriget. Och vem minns inte påve Johannes Paulus II:s besök hos sin attentatsman Mehmet Ali Ağca i fängelset och de samtal som de där förde? Vilken annan stadsledare skulle ens komma på tanken?

Världsungdomsdagarna förtjänar mer uppmärksamhet. Det är förvisso en katolsk tilldragelse. Men de är också ett unikt fenomen, i en alltmer splittrad och mediefixerad värld. Ungdomarna gav själva sin  kritik av tidsandan i en sketch, där en dansare sökte kontakt med andra, men de var alla instängda i sina glasburar av mobiltelefoner, läsplattor och musikmaskiner.


Mest gripande under kvällens vaka var kanske den syriska flicka, som berättade om hur det är att leva i Syrien; att aldrig veta om hemmet och de kära finns kvar när man kommer hem från skolan eller om man själv kommer överleva dagen. Flickan vittnade om alla sina vänner hon förlorat, om barn som dödats, ja, hon ställde Gud mot väggen: Varför sker allt detta, varför kan Du inte stoppa denna meningslösa ondska?

I slutet kom hon dock fram till att det enda hopp som finns är tron på Jesus Kristus. Ty människor kan man inte lita på.

Detta budskap borde ingå i våra unga generationers fostran och utbildning: Utan insikten om att det finns något mer bakom allt vi ser och hör och upplever, om tillvarons transcendens, så förlorar allt snart sin mening. Och livet  blir ett  meningslöst, löjligt sprattlande och döden ett mera seriöst alternativ.

Vakan övergick i tyst tillbedjan inför Herren i det Allraheligaste Sakramentet.  En miljon ungdomar i absolut tystnad i solnedgången. Men så långt från stumhet man kan komma.