Påven: Omöjlig hållning distansera sig från läran

Påve Franciskus har överraskat många, både positivt och negativt. En del har sett ledarorganisationen för katolska ordenssystrar i USA, LCWR, som en sorts spjutspets i att reformera kyrkan. De hade nu hoppats att nya toner skulle komma från Vatikanen i detta fall, kanske påve Franciskus rentav skulle godkänna deras syn på preventivmedel som något etiskt neutralt och abort som en nödvändig lösning och rentav införa det kvinnliga diakonatet?

Istället kom ett uttalande i rakt motsatt riktning.  Den 8 maj sade han till en organisation för ordensledare, (International Union of Superiors General (UISG) att ordens medlemmar måste identifiera sig med kyrkan, med läroämbetet och synlig enhet med påven.

Your vocation is a fundamental charism for the Church's journey and it isn't possible that a consecrated woman or man might 'feel' themselves not to be with the Church. A 'feeling' with the Church that has generated us in Baptism; a 'feeling' with the Church that finds its filial expression in fidelity to the Magisterium, in communion with the Bishops and the Successor of Peter, the Bishop of Rome, a visible sign of that unity,” the pontiff added, citing Paul VI: “It is an absurd dichotomy to think of living with Jesus but without the Church, of following Jesus outside of the Church, of loving Jesus without loving the Church. Feel the responsibility that you have of caring for the formation of your Institutes in sound Church doctrine, in love of the Church, and in an ecclesial spirit.”

I det läromässiga övervägande som Troskongregationen kom med i april förra året, som gav så många reaktioner, finns det några punkter som är graverande. Där beordras man bland annat ta bort den handbok, "Systems Thinking Handbook", som vi tidigare redogjort för. Det påpekas att man inte kan inbjuda vilka talare som helst, det har funnits rena newage-profetissor i programmen till exempel.   Och man anser sig behöva påminna ordensledningen att eukaristin och tidebönerna bör vara självklara inslag i deras sammankomster.  Vilket säger en del om hur långt man kommit från sin kallelse.

Hur dessa punkter efterlevs är oklart. På hemsidan finns Systems Thinking Handbook kvar, ännu efter ett drygt år.

Vad påven vill komma till är att det måste finnas ett "vi". Och detta "vi" måste inbegripa kyrkans ledning. Det har funnits röster även i vårt lilla stift, som velat reducera påven och läroämbete till något som inte behöver ens ingå i den heliga tron, ty "Gud är större än kyrkan". Men detta är alltså inte "möjligt" för en som avlagt de heliga löftena att inta en sådan position. Inte för någon katolik. Ty vi är ett "vi", alla vi som ingår i Kristi mystiska Lekamen. Påven talar om "sentire con la chiesa", att tänka för kyrkan, med kyrkan, i kyrkan. Aldrig mot kyrkan, eler utan kyrkan, som om det skulle finnas en alternativ väg, en förbipassage undan lydnaden till ämbetet och en existens där man upprättar sin egen tolkning av katekes och bedriver  reformarbete utan kontakt med kyrkoledningen. Betonas bör att Troskongregationens, och nu också påvens, ingripande inte - som det ofta framställs -  är ett "angrepp" på alla 65 000 ordenssystrar på fältet och i klostren, utan det handlar om ett ganska begränsat antal personer, en ledningsgrupp som agerar utåt och gärna framträder i massmedia i olika frågor, inte minst politiska.