Småaktiga debatter om principfrågor som inte är avgörande för hur människor lever sina liv, onödig polemik gentemot allting vad religion heter och en allmänt oförsonlig ton i debatterna har skrämt bort många humanister från de humanistiska organisationerna. Istället har de mest religionskritiska och religionsfobiker blivit tongivande i den humanistiska rörelsen i Sverige.
Utbrytningen är väntad. Humanisternas ungdomsförbundsledare, Jessica Schedvin, lämnade i höstas Humanisterna med en serie anklagelser om maktfasoner och mobbningsstämning. Hon menade också att det oförsonliga tonläget inte kan bidra till en dialog. Förvisso har ordföranden Christer Sturmark medvetet format Humanisterna att koncentrera sig på antikristna aktioner, från tidningsartiklar till seminarier för lärare. Så mycket "humanism", det vill säga det breda bildningsideal vi ofta förknippar med humanismen, har man inte sett spår av. Humanisterna har en tendens att vara fixerad vid vissa föreställningar om religion, och man upprepar samma sak hela tiden i tron att det då ska övertyga mera. Deras blogg är ensidig och har fastnat i den antikristna satirens grumligaste vatten. I deras kommentarer fanns för några år sedan en röst, som kanske var ett första tecken på varför splittringen nu skett:
"Jag gick med i Humanisterna för att jag tycker det är för mycket religion i samhället. Men där talade man inte om något annat än religion. Så jag går ur nu."
Förvisso, ibland undrar man om inte Humanisterna har rena bibelcirklar, så fokuserad har man varit att citera ur GT, som om dessa texter skulle vara ett hot mot det allmännas väl i vårt samhälle - det mest sekulariserade i världen.
Den nya förbundets ledare deklarerar att
Vi är övertygade om att den vetenskapliga metoden kan trumfa alla dogmatiska trosuppfattningar när det gäller att förklara världens beskaffenhet och att det inte krävs ett regelrätt krig mot religionen för att förmå den synen att genomsyra samhället.
Det är tråkigt att se att man således fortsätter Humanisternas generalblunder; att helt blanda ihop vetenskap och religion med varandra. Men när vetenskapens söker förklara fenomenen, så handlar religionen om hur människan kan förstå existensen. Det är allstå två helt olika frågor. Att se en motsättning här är ett intellektuellt fel, som omedelbart skulle identifieras med lite kunskaper i medeltida kristen filosofi.
Vi önskar dock denna nya idéförening lycka till ser fram emot att i lugnt röstläge kunna diskutera tro och vetande.
Inlägg
1 kommentar:
Religionsföraktet, som gränsat till religionshets, har speciellt på en punkt äcklat mig som den baptist jag är: Föraktet och det ständiga hånet mot katoliker.
Jag kan tyvärr inte låta bli att se detta förakt som grundat i egna obearbetade konflikter som sen fått olämpliga uttryck. Tyvärr pekar det också mot den tragiska frågan om att ateism egentligen inte är primär, utan kanske först är grundad i dåliga erfarenheter av oss kristna följt av begriplig religionskritik och därpå ateism som en förevändning för att kunna gå mot tydliga religionsfobiska rörelser likt humanisterna.
Därför är denna nya rörelse bra: Nu kanske vi kan möta de goda humanistiska tankarna i lugn och ro för diskussion för bådas nytta och nöje och slippa ateism som ett symptom på annat obearbetat.
/Anonyman
Skicka en kommentar