Fridlys våra barn från religionshatare

RFSU:s före detta ordförande, Margó Ingvardsson, har i en debattartikel förslagit ett förbud mot religiös påverkan:

Barn upp till tolv års ålder bör ”fridlysas” från religiös utövning i såväl samfund som friskolor.

skriver hon. Bakgrunden är ett fall av afrikansk andeutdrivning hos en afrikansk familj i Borås, som praktiseras i Kongo av några sekter, som blandar karismatisk evangelietro med animistiska föreställningar. Kindoki anses vara ett farligt tillstånd, som måste brytas med olika former av utdrivning, som kan innebära även fysiska övergrepp, som att barn tvingas dricka märkliga saker, som urin till exempel. Men den största faran är att barn som anses ha Kondoki, helt enkelt överges. De blir gatubarn, eller går under i bushen.

Därför är Margó Ingvardssons inlägg helt missriktat. Hon utgår från en avart och vill sedan utsträcka den att vara ett exempel på det generellt onda i en religiös uppfostran. I detta fall skulle hennes "fridlysning" dessutom snarare leda till övergivna barn!

Ingvardsson skriver vidare:

Djävulsutdrivning är ett handboksexempel på trosutövning som strider mot någon annans fri och rättigheter. 

Vi får hoppas hon är inte menar vad hon skriver. För dem som tror på ont och gott så är det onda att fördrivas. Metoderna skiljer sig dock mellan olika religioner, och det är snarare dessa som skall straffläggas i vissa fall. Men detta kan göras utifrån vår vanliga brottsbalk under rubriken "misshandel". Att begjuta ett barns huvud med lite ljummet vatten lär knappast gå att få in under den rubriken. (Den sekulariliserade världen har också sina metoder - förskrivning av psykofarmaka, som går allt längre ner i åldrarna.)

Dopet i sig är en form av exorcism. Det katolska dopet börjar redan utanför kyrkan, med böner som syftar att rena barnet från allt ont.  (En del medeltida kyrkor,  Heda till exempel, hade särskilda dopkapell, så ingen skulle inträda odöpt i kyrkan.) Katoliker bedriver ofta "exorcism", man bestänker sig med vigvatten, tänder ljus. På påsknatten tar man explicit avstånd från djävulen i det upprepade doplöftet. Svenska kyrkan har också barndop. Senare följer katekesundervisning om sakramenten och första kommunionen brukar ske i nio-årsåldern. Allt för att barnen ska lära känna Gud och sina föräldrars tro. Pojkar används också i liturgin, en uppgift som ses som mycket värdig och en förutsättning nästan för att det ska komma prästkallelser. Vill Margó Ingvardsson förbjuda även dem att tjäna altaret?

Är det då inte ett övergrepp att bestämma barnets religion, utan att fråga först? Går man in i en sådan argumentation lär man snabbt få det jobbigt. Det är ju mycket ett barn påtvingas. Till en början föräldrarna och de anlag som kommer från dem, inklusive könet. Sedan hemmet, namnet, kläder, matvanor, språk, nationalitet...Det finns inga gränser för hur mycket som ett barn utsätts för - vuxna drar till och med ut tänder på dem utan att fråga. Barnen sätts i skola och tvingas lära sig läsa och en massa annat också, allt utan deras eget medgivande. Fluorsköljning, hoppa bock, vara stjärngosse...Inte minst genom RFSU så upplyses barnet även om allt man kan göra med kroppar - allt - var det någon som frågade om det ville lära sig det? Man sätter barn framför TV:n och så får indoktrineringen fortgå - timmar om dagen.

Vi ser snabbt att Margó Ingvardssons resonemang faller på sin egen orimlighet. Alltså handlar det här inte om någon omtanke om barnen. Man anar en fientlighet gentemot företrädesvis  kristna, mot religionen och mot de kristna friskolorna. En gammal historia med andra ord.

En liten fråga inställer sig också: Skulle fridlysningen inte också gälla politisk och ideologisk påverkan?