Den skygga kyrkan

Biskop Anders Arborelius går ut i en debattartikel i SvD för att vädja till staten att lämna det kyrkliga äktenskapet ifred, mot att den juridiska vigselrätten överlämnas till staten. Artikeln är för övrigt undertecknad av en ovanlig kombination: En f.d. pingstledare, en talesman för Missionsförbundet, en för Baptistkyrkan och två styrelseledamöter i vår mest aktiva lobbyorganisation för ett avkristnat samhälle. De menar att

En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trossamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för,

Här antyds alltså att i annat fall staten skulle kunna beordra kyrkorna att utföra vigslar. I så fall finns ingen religionsfrihet. Är denna hotbild verklig så gungar det under Regeringsformen.

Den egentliga vigseln skulle alltså ske när staten registrerar den, och sedan kan den firas med en "välsignelseakt":

Hur människor i dagligt tal eller inom sina eventuella samfund benämner sin samlevnadsform blir upp till var och en att avgöra. Vilka ceremonier paret väljer som manifestation av denna samlevnad blir då också tydligare en fråga för var och en att ta ställning till, i relation till den egna livsåskådningen, vänner och familj.

Var och en salig på sin fason alltså. Problemet här är dock att synsättet sprider en subjektivism, som strider mot de kristtroendes heliga tro. Den som säger att det i varje människas liv finns en naturrättslig ordning att beakta. Påven Benedikt XVI konfronterades i maj med liknande lagförslag i Kalifornien och sade då:

Föreningen i kärlek som grundas i äktenskapet mellan en man och en kvinna, som bildar en familj, representerar ett värde för hela samhället. Den kan aldrig bytas ut till något annat, sammanblandas eller ens jämföras med andra typer av relationer.

Detta gäller således oberoende av om det är kyrkan eller staten som bekräftar det ingångna äktenskapet.

Politikerna försöker nu kapa äktenskapsbegreppet och förvrida det på ett aldrig skådat sätt. Inte ens Luther gick så långt, han reducerade bara äktenskapet till en "världslig ordning" - men dock en ordning som inbegriper en man och en kvinna. Även om vi kan rädda oss från lagens arm på detta sätt så innebär det att vi godkänner en vanställd äktenskapssyn utanför Herrens vingård. Och detta i samförstånd med de som främst ser religionen som en privatsak.

Så - blir till slut då inte vår religion reducerad till en enskild angelägenhet för några invandrargrupper i förskingringen istället för den röst som ropar i öknen?