2019-12-03

...och katolska kyrkan i Wien?

För tredje året i rad används den emblematiskt Sankt Stefansdomen i Wien till ett välgörenhetsjippo. Det handlar om att samla in medel för att bekämpa HIV/AIDS och stödja offer för denna sjukdom.  Men knappast med att förändra de levnadsvanor och den livsstil som sprider sjukdomen - inte minst till kvinnor och barn. Här verkar det snarare vara motsatsen som förmedlas; att alla kan vi bli änglar, hur vi än lever.  Vi noterade saken förra året.

Det är fritt för var och en att ha sin livsstil och även uttrycka den offentligt. Men det är svårt att förstå, varför Guds hus skall användas för dessa jippon. Här finns ju Det Allra Heligaste Sakramentet. Med närvaron av kardinal Schönborn får dessutom saken en officiell prägel. Att katolska kyrkan gör allt för att hjälpa offer för sjukdom och fattigdom och bekämpa AIDS är ingen skandal - i själva verket är det framförallt den katolska kyrkans sjukhus som tar hand om offer för epidemin i södra Afrika. Men varför man från själva altarrummet i en av Europas mest självförklarande katedraler måste väcka skandal med att sprida livsstilar, som inte står i samklang med vad vi tror och vad vår kyrka undervisar, som dessutom innebär risker för liv och hälsa, är svårt att förstå.

Förutom de lekmän, som - ledda av den omskrivne Alexander Tschuguell som kastade Pachamama-figurerna i Tibern -  bad Rosenkransen utanför katedralen, så har en enda av kyrkans alla representanter,  ärkebiskop Carlo María Viganó, reagerat. Han har skrivit ett öppet brev om saken, där han försöker belysa hur man som katolik  bör tänka:

Ännu en gång får Wien, staden som förmådde hindra de ottomanska horderna med vapen av ljus och tro, lida;  förnedrad och skandaliserad - av ännu en homoerotisk och blasfemisk provokation. Gayaktivister, transvestiter och transsexuella uppträdanden i Stefanskatedralen, där man istället borde ta emot budskapet om Kristi befriande Sanning och gåvan från Hans frälsande Kärlek, som fritt erbjuds alla som, ur djupet av sina sår och sin ånger, vågar erkänna behovet av frälsning. 

Inga kommentarer: