Om att fråga - och ifrågasätta

Som vi rapporterat om ganska utförligt  så har det väckt en del agg på olika håll att fyra  kardinaler publicerat några frågor de ställt till Troskongregationen angående påvens exhortation (ung. "uppmaning") Amoris laetitia. En tidskriftsredaktör och nära vän till påven blev så upprörd att han gått ut på sociala medier för att påminna om att påvens ord är Läroämbetets och det finns intet att tillägga eller förklara utöver dessa. Till och med hävdas det att det är en "kampanj" mot påven av den förmodat inte så vänligt inställde kardinal Raymond Burke. Han har haft synpunkter på påvens encyklika Laudato si tidigare och under familjesynoden blev han angripen för att han uttalade sig kritiskt  till att vissa förslag från framförallt  kardinal Kasper fått så stor uppmärksamhet, trots att det fanns många  andra  synodfäder som ställde sig helt avvisande till kardinal Kaspers idéer.

En ledamot av Vatikanens domstol,  fader Pinto, gick så långt att  han menade frågorna var

en mycket allvarlig skandal som till och med kan leda till att Helige Fadern tar tillbaka deras röda kardinalshattar. Ty de ifrågasätter två biskopssynoder om äktenskap och familj, inte  en, utan två...Man kan inte tvivla på den Helige Andes verk!

För det första så har verkligen inte kardinalerna ifråga satt hela synoder. Det handlade om fem frågor i ett  mycket begränsat område. För det andra har det alltid varit sed att fråga kyrkan vid oklarheter. I själva verket utgör en stor del av kyrkans lära just svar på inkomna frågor. Det finns en klassisk samling  av lärosatser och uttalanden som gjordes på 1800-talet av en viss Heinrich Denzinger - Enchiridion symbolorum et definitionum. Förutom kyrkofäderna, trosbekännelser, påveutlåtanden, koncilebeslut och rena trossatser finns här besked som Läroämbetet har avgivit  på frågor av olika  slag; om man kan fira eukaristin med fisk och vatten istället för bröd och vin som offergåvor, om en präst kan fira mässan tre gånger samma dag, om söndagsplikten uppfylls i en apostolisk, men schismatisk församling etc etc.

I vår tid  finns också sådana lärosatser som knappast skulle kommit till utan de troendes frågor. Troskongregationen får mängder med brev, och många kommer till just för att man vill ha förtydliganden. Kardinal Ratzinger gav ut en mängd sådana brevsvar, om allt från om en viss mässa  på Hawaii är giltig till om samma sak ska gälla för Skandinaviens frimurare som för Portugals  och Italiens. Och som påve Benedikt XVI gav han ut en mängd tillägg och förtydliganden av tidigare uttalanden. Vi kan nämna några:

1. I juli i 2007 besvarade Troskongregationen fem frågor angående uttrycket subsistit in, vilka ställts av olika personer. Svaret gavs ut under en audiens 2007 med påve Benedikt XVI, då han även undertecknade det. Namnet var Responses to Some Questions Regarding Certain Aspects of the Doctrine on the Church". Här var det således ett uttryck som förekommer i ett konciliedokument, Lumen gentium. Men ingen ansåg frågeställarna därför ifrågasatte Helige Andes verk.

2. Påvens tal vid Universitetet  i Regensburg gav upphov till en mängd märkliga reaktioner till och med upplopp. Han citerade nämligen en dialog som kejsaren Manuel II Palaiologos (1348-1425) omkring år 1391 i vinterlägret i Ankara förde med en bildad perser om kristendomen och islam och om båda religionernas sanningshalt. Påven gick tveklöst ut med förtydliganden som infördes i en not till hans tal:

Citatet ur kejsar Manuel II:s text gällde uteslutande hans uppfattning om det väsentliga sammanhanget mellan tro och förnuft. På denna punkt instämmer jag med kejsar Manuel, utan att fördenskull vara införstådd med hans polemik.

3. I en intervjubok som skrevs av journalisten Peter Seewald 2010 tolkades en mening som att påven ändrat kyrkans avrådande att använda kondomer. Saken fick rättas till av påven själv genom informationssekreteraren.

4. Efter upphävandet av exkommunikationen av de fyra sk Lefbvrebiskoparna, som påven gjorde av barmhärtighet och för enighetens skull,   följde en fullständig hatkampanj mot påven. Veckan innan hade nämligen en av dem, biskop Williamson, uttalat sina privata tankar om omfattning och metoder för avrättning i Hitlers koncentrationsläger. Påve Benedikt gick då ut i ett långt brev, där han inte tog tillbaka sin akt,  men förklarade sina tankar bakom beslutet. Han skrev:

Därför känner jag mig tvungen, kära medbröder, att ta till orda och ge er en förklaring som jag hoppas skall hjälpa er att förstå vilka de avsikter var som ledde mig och de ansvariga organen inom den Heliga Stolen till att ta detta beslut. Jag hoppas på detta sätt kunna bidraga till att åter skapa frid inom kyrkan.

Det finns fler exempel. med detta visar att det alls inte är kontroversiellt att fråga påve och läroämbete om förtydliganden och det är verkligen inte skandalöst att kräva svar, om det handlar om viktiga frågor. Om inte annat för att "åter skapa frid inom kyrkan"!