Men så kommer ytterligare observationer, en och en och en och en… Till slut framstår saken som klar. Etablissemanget har problem:
"Vi har ju lagen, vi har alla dessa institutioner som följer den, en väletablerad praxis. Hur ska det gå med allt detta om vi plötsligt säger oss omfatta några andra sanningar - som motsäger den tidigare?"
Man väljer koppla in inkvisitionen. Det vill säga: De som hävdar det som motsäger det gamla skall till varje prisas tystas ner, marginaliseras, förlöjligas. I sista hand beskrivas som ett hot mot samhällsordningen, ja mot människan själv, hennes frihet. De ska berövas alla ställningar, i synnerhet de platser där de kan tänkas ha inflytande, insitutionerna som helt och hållet håller sig till traditionen. Deras teckningar och bilder ska inte visas, observationerna - om än vetenskapligt belagda - ska inte undervisas om i skolorna.
Vad handlar detta om? Fallet Galilei och kyrkans tröghet och hårdnackade motstånd mot den heliocentriska världsbilden? Naturligtvis!
Nej, faktiskt inte. Det är en beskrivning av hur man idag, i Herrens år 2016, förhåller sig till de alltmer övertygande observationerna om livets komplexitet och dess fullhet, från den första stunden till den sista. En människa är alltid en människa, aldrig en fisk eller ödla eller bara lite halvt människa. Människan har inte gälar och inte svans.
Den framstående genetikern Jerome Lejéune, som upptäckte orsakerna till Downs syndrom, sade:
- Om en av mina studenter inte kan skilja en mänsklig zygot (ett befruktat ägg) från andra däggdjur, så blir denne inte kvar på min institution!
Vi vet nu således mer än tillräckligt för att aldrig kunna tala om människor som "cellklumpar" eller "delar" av en annans kropp.
Vi står inför ett val: Skall vi klamra oss fast vid ideologiska positioner, vägra ändra vår politik, låta högmodet segra, eller böja oss för sanningen?
Detta som kommentar till noteringen härunder.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar