Lyckan i helvetet

Nej, det är inte vår uppgift recensera andra samfund väljer att utforma sina gudstjänster. Men nu är det ju faktiskt så att det även från Rom, signaleras att vi ska närma oss de lutherska kyrkorna genom deras världsförbund, med vilket man tydligen författat ett antal dokument. I oktober kommer påven inbjuden av bland andra Svenska kyrkan, alltså inte av vårt eget stift. Då är det kanske ändå på sin plats försöka förstå hur den Svenska kyrkan fungerar.

Förra söndagen, den 14 februari,  sändes en TV-gudstjänst från Allhelgonakyrkan i Lund. det var mest musik. En kvinnlig präst berättade om hur en ung man hejdats från att begå självmord när han såg en handikappad pojke le mot honom,. Sedan följde sången "Smile" av bl. a. Charlie Chaplin :

That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying.
You'll see that life is still worthwhile-
If you just smile.

Så enkelt alltså. Vad ska vi då med Gud till, om vi bara kan - le?

Lite senare i gudstjänsten med läsningar men utan altartjänst, så framförs (12:34) Flow my tears av Dowland. Här är det allt annat än leenden! Det är en mycket sorglig världslig text. Det handlar om livet utan varje hopp.

From the highest spire of contentment,
My fortune is throwne,
And feare, and griefe, and paine
For my deserts, are my hopes since hope is gone.

Hark you shadowes that in darnesse dwell,
Learn to contemne light,
Happy that in hell
Feele not the worlds despite

Vad tänkte biskop Johan Tyrberg när han lät denna sång framföras - som alltså säger att man ska lära sig avsky ljuset  - det är bättre i helvetet, ty där finns inget av världens plågor? Det skulle man gärna vilja veta.