Språkförbistring

Flera tidningar har notisen om att påven vid öppnandet av Trons År bad på arabiska. Det antyds en gest av avbön gentemot islam och muslimer och man refererar till Regensburgstalet. Inget kan vara mera fel. Möjligen kunde man tolka in en gest gentemot alla arabisktalande - såsom en del av evangelisationen. Arabiska är ett stort språk, och det har inga band till islam. Besöker man en kaldeisk kyrka möts man av bibelcitat på arabiska, och heliga mässan firas på arabiska i kaldeisk och maronitisk rit. Så fort folk hör arabiska eller ser arabisk skrift så tänker man: islam. Det är samma misstag som när biskop em i Svenska kyrkan Bengt Wadensjö finner det hisnande att hitta en medeltida mässbok i Spanien på latin och arabiska. Han spekulerar då i att muslimer deltog i katolska mässan - varefter han startar ett märkligt projekt att bygga ett kristet-muslimskt centrum i Fisksätra, där de två religionerna så att säga av misstag skall sammanblandas, och därigenom förespeglas det hela som ett fredsprojekt.

Att sedan Wadensjö tror Spanien var moriskt redan på 300-talet är ju också det ett tecken på vissa - luckor i källstudierna:

Konsekvensen blev att i Spanien på morernas tid och i England på angelsachsarnas tid fanns en liten härskarklass med ett annat språk och en annan religion än den stora erövrade och underkuvade massan. Spanien och England var från 300-talet varken hade enhet i religion eller kultur.

Den förste "moren" landsteg emellertid först 711 i Gibraltar, och de blev kvar i någon maktmening till 1492, "Den underkuvade massan" var under dessa dryga sju sekler utan tvekan de kristna, som beskattades hårt och förbjöds bygga kyrkor. Man fick bygga till befintliga. Därför hittar vi knappast några tidiga romanska kyrkor i Spanien annat än i de norra provinserna. I Asturias säger man: "Spanien, det är Asturias, och det som blev återtaget (från muslimerna)". Ty på 300-talet var Hispania ju redan en officiell kristen provins av romarriket, med få småsekter. Vandaler och visigoter kom först på 400-talet, det finns ännu "genetiska spår" av dem i Galicien.

Men arabiska är som sagt inget muslimskt språk, lika lite som latin var ett kristet. Den så kallade convivencian i Spanien innebar utbyte av kultur och språk, och konversioner förekom. Men definitionerna av de olika religionerna var tydligare än idag, och tanken att muslimer skulle delta i Heliga Mässan är fullständigt befängd. I den mozarabiska riten var utropet, Ite, missa est (ung. "gå, nu är det mässa", "gå, avskedet görs!") riktat till katekumenerna, de odöpta, som ombads lämna kyrkan efter Ordets liturgi, då eukaristin bara var öppen för de döpta. Det var de vigda dörrvakternas, ostiariernas, uppgift att se till att inga odöpta deltog i eukaristin. Det finns några medeltida kyrkor i Spanien,, till exempel 1100-talskyrkan San Millán i Segovia, med en stor, takbeklädd plats utanför porten. Där kunde de odöpta följa eukaristin så att säga från hedningarnas förgård.

Att påven ber på arabiska är alltså inget konstigare än att Jesus förmodligen talade arameiska och grekiska, . men bad på både arameiska och hebreiska.