Men kroppslig späkning är inget konstigt i kristen tradition, den har bedrivits alltsedan apostlarna, i öst och i väst. Paulus själv säger ju:
Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva. (Rom. 8:13).Det är omvittnat om många av kyrkans heliga att de på detta sätt höll sig vakna andligt. Heliga Birgitta brukade redan som barn hälla stearin på sina armar och hon sov alltid på hårt underlag, ja, hon dog ju på en bordsskiva. Hon var knappast sexuellt störd, hon födde fem barn och älskade sin make. Många ordnar har botövningar i form av enkla matvanor, hos kartusianerna offrar man också nattsömnen för att det ska finnas de som ber när vi andra sover.
Om man nu skulle tro att detta är något som hör medeltiden till, så kan tilläggas att även påven Paulus VI bar en gördel av tagel, och det finns flera moderna lekamannarörelser där det också på det personliga planet ingår att tillföra ett memento genom känselsinnena. För oss alla kristna gäller att göra små uppoffringar gentemot bekvämlighet och kroppslig lättja i vardagen - det handlar knappast om samma sak som omvänt frosseri, som sades i ett TV-program om dödssynderna nyligen, utan att man håller sig mentalt alert och vaken. Livet är alltför värdefullt för att ätas, drickas och sovas bort.
Att den moderna världen blir så förfärad av detta kan man häpna över. Ty samtidigt kan människor ägna timmar i veckan att plåga sin kropp i maskiner värdiga en medeltida tortyrkammare, kallade gym, och dessutom betala för det. Dagligen ser man svårt plågade människor på vägar och i skidspår, man avverkar många mil i veckan i något sorts försök att uppleva sin fysik och/eller förlänga livet. Ingen undrar över det mentala tillståndet hos dessa eller de elitidrottsmän som sliter ut sin kropp i förtid, och detta inte för Gud, utan för den världsliga ärans skull.
Inlägg
2 kommentarer:
Den som vill försvara påvens handgripliga askes kan ju påpeka att innefolket idag gärna skaffar spikmatta. Att ligga på. Att plågas lite av. Att bli lite vaknare och piggare och smärttåligare av. Är det något fel i detta?
Grekiska "askesis" betyder ju "övning, träning", särskilt då idrottsträning. "Kroppsövningar är nyttiga", konstaterar Paulus (1 Tim 4:6). "Corporalis exercitatio utilis est." Papa Wojtyla var ju idrottsman från pojkåren och ända tills dess kroppen blev alltför skröplig. Kan man anta att späkningen med läderrem skedde denna senare tid?
Det är helt klart att fysisk träning är nyttig för människan. Särskilt då konditionsträning för hjärta och lungor. Både kropp och själ stärks, man kan ofta 'bränna bort' förkylningar och andra infektioner, och man blir håller gaggigheten på avstånd.
Ännu på 1800-talet ansågs det ju i katolska sammanhang berömvärt om något späkte och misshandlade sin kropp, fram till kanske en död i tvinsot i tjugoårsåldern. Det där är verkligen inget för oss att ta efter.
Men ta en snabb tur ute i naturen, en timme eller halvtimme kanske, och använd den tiden -- när kroppen är upptagen av en monoton syssla -- till att be! Korta, enkla, upprepade böner.
Staffan, du har en poäng där: Rosenkrans och motion är en ypperlig kombination! Men läderremmen var nog till för att det skulle göra ordentligt ont, inte för att det skulle vara hälsosamt.
Alltså: 1. Rosenkrans och motion, eller 2. Rosenkrans och läderrem.
1. tjänar kroppen och själen
2. straffar kroppen och tjänar anden
Skicka en kommentar