Liberalismens frestelser

På tidskriften Signums bloggsida reflekterar p. Ulf Jonsson SJ över lagen mot kränkning av religion som antagits på Irland. Rubriken talar för sig själv: Teokratins frestelse. Ulf Jonsson menar att en sådan lag inte hör hemma i en demokrati:

den som har förmånen att leva i en demokrati får också lov att finna sig i att ibland möta åsikter som man starkt ogillar. Grannen har samma rätt som jag att ge uttryck för sina övertygelser.

Men är det inte en övertolkning att genast börja tala om teokrati så fort någon försiktigt vill att staten skall skydda religiösa värden? Enligt klassisk katolsk uppfattning har staten sin del att verka för det allmännas bästa. Men det får aldrig ske på bekostnad av kyrkans uppdrag att verka för själarnas bästa och evig frälsning åt sina döpta medlemmar. När Jonsson nämner att kyrkan själv iscensatte nedläggningen av statskyrkosystemen i Italien, Spanien och Irland så glömmer han att nämna konsekvenserna av detta. Kyrkan attackerades omgående och fick se den ena lagen efter den andra stiftas som strider mot det allmännas väl och skapar förvirring bland de troende. Vi kan bara nämna lagen om samkönade äktenskap eller lagar förbjuder trosundervisning och moralisk fostran i skolan. Det sistnämnda strider dessutom mot kyrkolagen (Can. 799 ff). I Spanien har ju stat och kyrka bedrivit formliga ställningskrig mot varandra, och flera gånger har medborgarna demonstrerat i hundratusental mot lagar som strider mot naturrätten. I Irland har kyrka och stat varit separerade redan 1937, men det var först efter att en formulering om den katolska kyrkans särställning ströks 1973 som lagförslag kom om skilsmässa, preventivmedel och nu ligger även samkönade äktenskap som ett lagförslag, och livliga diskussioner förs om allt från kyrkans ägande till de katolska skolorna.

Vi ser alltså ett mönster: När den lagstiftande makten styrs av enbart opinioner så upphör dess förmåga att tjäna det allmännas väl. Den tjänar bara - opinionen. Om den politiska majoriteten inte vill kyrkan väl så kan staten mycket väl aktivt begränsa kyrkans möjligheter att tjäna sina medlemmar. Även i Sverige har det rests krav att kyrkan ska omfatta den utveckling som sker i övriga samhället, gällande jämställdhet mellan könen, synen på sex och samlevnad etc. Denna liberalism har man från katolskt håll varit mycket medveten om och varnat för alltsedan franska revolutionen.

Politiskt ledarskap kan alltså ej endast bestå i skicklighet att hantera dagsfrågor och vinna val, utan det måste finnas oeftergivliga moraliska principer, en grundläggande uppfattning om vilka värden samhället skall grundas på. I vår grundlag står att

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.

Skall detta mål uppnås måste politiken grundas på en insikt om vad som utgör människans väl. Kyrkan kan låta kejsaren vara. Men om "rågången mellan andligt och politisk ledarskap" leder till oandligt politiskt ledarskap - då finns det bara förlorare.