En obetalbar poäng...

...gör artikelförfattarna till denna protest emot Uppdrag gransknings totalt misslyckade försåt:

"Totalt obegriplig blir SVT:s anklagelseakt när den ställs vid sidan av den okritiskt framlyfta nya boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” som utan omsvep förkunnar möjligheterna att förändra sin sexuella läggning. I det sammanhanget blir det naturligtvis fullständigt ologiskt att döma präster för att de inte svarat att en sådan förändring är omöjlig."

De ovälkomna barnen - allas vår skuld

Det rapporteras i dagarna i flera medier -  och med krigsrubriker - om att en "massgrav" hittats på Irland i anslutning till ett katolskt barnhem. Hemmet drevs mellan åren 1922 och 1961 av en nunneorden inom katolska kyrkan. Huvudsakligen tog man hand om ensamstående mödrar och föräldralösa barn. Förfärliga skildringar kommer om en betongtank, där liken lagts utan kista och utan identifiering.

Vad som inte framgår i många artiklar är att massgraven - eller det som ryktas vara en sådan -  hittades redan 1975 av några pojkar. Sedan dess har platsen välsignats och utmärkts. Siffran 800 grundar sig inte alls på hur många man hittat i graven, utan på hur många dödsattester man funnit under hela perioden utan att hitta gravplatser.Några 800 barnlik har alltså inte påträffats, som rubrikerna skriker, till exempel i GP, Sveriges Radio och SvD. Dessutom har byggnaden använts som barnhem ända sedan 1840. Graven har inte ens öppnats eller grävts ut och kvarlevorna har inte tidsbestämts - de kan lika gärna vara från helt andra tider än när systrarna drev barnhemmet. Allt detta finns i irländsk press och är enkelt att kontrollera.

Det tycks som om detta barnhem, trots statligt ansvar, var kraftigt underbemannat. Endast fyra systrar skulle ta hand om hundratals barn och ge mat, vård och fostran åt både dem och deras mödrar, detta i en tid då den irländska jorden knappt räckte till för att ge matt åt sina invånare och utvandringen därför var stor, framförallt till USA..  Till detta kommer den tidens dödsorsaker, som idag är avlägsna; undernäring, mässlingen, tubekulos, lunginflammation...

Men självklart faller en stor skuld på kyrkan och de biskopar som varit ansvariga. Inte minst borde dessa förhållanden ställa frågan, var fädernas ansvar fanns, alla de män som gjort dessa flickor gravida, för att sedan bara lämna dem åt sitt öde. Och - var fanns deras katolska tro?

Att man tack vare en kvinna, en historiker i trakten, försöker kartlägga dessa öden, är välkommet, inte minst för de anhöriga. En del barn klarade sig bra, och utvandrade, andra gick under i olika sjukdomar och även vanvård.

Men - som utredaren även påpekat -  det vore olyckligt om detta görs till en rättegång mot systrarna som var satta i denna omöjliga uppgift och mot kyrkan idag. Man måste nämligen sätta in dessa uppgifter i ett tidssammanhang. Även i välfärdslandet Sverige har ensamstående mödrar haft det svårt, och blivit behandlade som samhällets olycksbarn. Ett exempel på det synsättet är att det var först 1970 som utomäktenskapliga barn fick arvsrätt efter sin far.  I vårt land har över 300 000 barn under åren 1920-1980 omhändertagits av samhället och placerats på barnhem, eller barnhus, som de kallades, uppfostringsanstalt och fosterhem, ibland under tvång och ibland frivilligt. Många av barnen blev vanvårdade, misshandlade och utsatta för grova övergrepp i foster- och barnhem. En speciell utredning om övergrepp mot placerade barn, kallad Vanvårdsutredningen, tillsattes av regeringen 2006. Slutrapporten var klar 2011. Här framgår att sexuella övergrepp sattes i system på dessa statliga inrättningar. det kan handla om sexuella övergrepp på 125 000 barn från 1920 till 1955. Man har intervjuat 600 före detta barnhemsbarn och av dessa rapporterade närmare hälften om sexuella övergrepp. På Irland anmäldes 4600 fall av misskötsel på de katolska barnhemmen mellan 1930 och 1975, inkluderande allt från för lite mat till mobbning. Dessa personer har ersatts med upp till 250 000 Euro. Det fanns också fall av sexuella övergrepp, vilket har lett till en minst sagt omfattande publicitet.  Under ungefär samma period -  från 1920 till 1955 - kan det alltså handla om 125000 övegrepp på barn i de statliga svenska barnhemmen.

 

Pojkar för avflyttning till Frimurarehuset, Kristineberg 1930

Övergreppen pågår ännu i många av de av socialmyndigheterna utvalda fosterhemmen.Idag anmäls övergrepp på barn 6 gånger oftare i foster- och familjehem än generellt sett. Det omhändertas över 20 000 barn i Sverige med "heldygnsinsatser" som det så stelt heter, de sätts i fosterhem, ofta utan att de själva vet anledningen. Många av dessa drivs som lönsamma företag och missförhållanden rapporteras ständigt; kränkningar, övergrepp, inlåsningar, självmord...

Det är tydligt att det i första hand är barnen som får lida, när vuxna ser till sina egna intressen. Barn må vara oönskade, men de får aldrig vara ovälkomna, inte i världen och inte innan de ens får se den.

Sagan om hon som var han

 Och så stod hon på scenen under den vackra tronhimmeln, och alla människor i publiken  och TV-kommentatorerna sade:
- Åh, vad hennes kläder är vackra! Vilket vackert släp hon har! Så utmärkt det sitter! Ingen ville avslöja, att hon bara var en han för då hade de ju inte dugt för sin anställning eller varit mycket dumma. Inga av de andra artisterna  hade gjort en sådan lycka.
- Men det är ju en man! sade ett litet barn.
- Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! sade fadern och den ene viskade till den andre, vad barnet hade sagt.
- Han har bara klätt ut sig, är det ett litet barn som säger. Inte ens skägget är äkta, det är målat.
- Hon är en han!

Thomas "Tom" Neuwirth - utan förklädnad

Maria i könlöshetens tid

Idag firar vi Vår Fru av Fatima. Med anledning av dettas och med åtanke på mediavärldens eniga förtjusning över något så banalt som en skäggig man utklädd till kvinna rekommenderar vi Hans Urs von Bathasars skarpa essä om  "En mariansk kyrka i en fader- och moderlös kultur" 

Nästa steg?

På morgonen sänds ett program i P1 kallat Tankar för dagen. Denna måndagsmorgon var det kirurgen Johan von Schreeb som berättade om en episod från ett besök av en sjuksköterska i operationssalen i ett land någonstans i Afrika. Sköterskan berättar om de kvinnliga omskärelserna i hennes by, som sker med glasskärvor och utan vare sig bedövning eller hygien. Skulle inte dessa istället kunna utföras här på sjukhuset, av kirurgen, under bästa hygien?. Det skulle ju minska riskerna betydligt. Vad sägs? Kirurgen svarar bestämt: Nej, jag har är här för att läka, inte för att skada. Det är inte ens ett moraliskt dilemma - inget utrymme för kompromiss. Det är misshandel ju, vad blir nästa steg? Svaret är helt enkelt : Nej!

Man undrar nu, varför doktor Johan von Schreeb inte faktsikt kunde fundera ett steg till. Ty i hans eget land är "nästa steg" ju redan taget, med exakt samma motivering som kvinnan hade: att minska riskerna för ett ingrepp, som ändå sker. Att medvetet framkalla missfall. Det utförs hundra gånger om dagen, året runt, inte i ett underutvecklat land, utan ett väl upplyst välfärdsland; Sverige. Det är lagligt och närmast tabubelagt att ifrågasätta. Det skadar inte bara - det dödar. De som säger nej, såsom doktor von Schreeb gjorde, kallas "abortmotståndare", det är ett invektiv, och de förlorar jobbet, om det än skulle handla om att enbart vägra att assistera. Samma omöjliga förhandlingsläge alltså, fast åt andra hållet.

Inget kunde tydligare åskådliggöra bristen på logik i det sluttande planets etik, när en solid värdegrund saknas.

Vem äger Helige Eriks reliker?

Det meddelas idag att man öppnar relikskrinet av vårt lands skyddspatron den helige Erik, som finns i Uppsala domkyrka. Kyrkan byggdes över själva dödsplatsen för helige Erik, källan som uppstod på avrättningsplatsen finns ännu, den sk slottskällan. Enligt den självlärde historikern Herman Lindqvist är Eriks hagiografi  enbart propaganda och egentligen vet vi inget om vem han var.

Kvarstår dock att inget talar emot sanningshalten i de sk Erikslegenderna. Den första levnadsbeskrivningen skrevs senast blott 150 år efter hans död, ett par generationer senare alltså. Kulten uppstod dock direkt efter hans död. Det har många gånger visat sig hur de tidiga helgonberättelserna  varit förvånande exakta - muntliga traditioner skall aldrig underskattas. I Asturias i norra Spanien öppnade  man på 1980-talet för första gången upp en martyrgrav från 800-talet, och det visade sig att allt stämde med krönikorna, in i minsta detalj. Ändå fanns det delar av historien som endast förmedlats muntligt mellan prästerna och folket i byn.

Vi har tidigare förundrats över varför relikerna finns i Uppsala domkyrka. De vördas endast som museiföremål. I kapellet finns inga tecken på relikvördnad, inga ljusställ, ingen knäfallsbänk. Ändå finns där även reliker av heliga Birgitta, som märkligt nog skänkts av nuvarande abbedissan i Birgittaklostret i Rom, Moder Tekla. Reliker får inte flyttas utan Heliga Stolens tillstånd, och de får ej förvaras på vilka platser som helst, muséer och privatbostäder till exempel. Dessutom förvandlades Mariakapellet i absiden under den sk reformationen till ett närmast oanständigt mausoleum för Gustav Vasa, han som inledde förföljelsen av katolska troende och bokstavligt talat lade beslag på all kyrklig egendom, allt från gårdar, skogsegendom och kloster, bibliotek till kyrkklockor och silver och guld. Så skapades med katolskt stöldgods - inte minst avlatsgåvor -  en förmögen och inskränkt nationell kyrka som ett den världsliga maktens lydiga verktyg. Än idag dominerar den  i vårt land, den organisation som med sitt själva namn markerar provinsialismen -  Svenska kyrkan.

Maria står nu som en tragiskt bortglömd enkel kvinna, sörjande utanför sitt eget kapell. I själva kyrkan kan vilka aktiviteter som helst pågå; workshops, TV-intervjuer, konstutställningar, happenings av olika slag.

Man kan faktiskt ifrågasätta vem som borde ha den rättmätiga ägarrätten. Det var ju den katolska kyrkan som helige Erik tillhörde och den kyrka varigenom Sverige kristnades. Fädernas kyrka.

Det mest logiska vore att relikerna translateras till katolska domkyrkan. Där kunde de vördas dagligen av den växande katolska gemenskapen i Storstockholm. Det finns redan ett kapell tillägnat helige Erik i domkyrkan. Erik skulle först då kanske bli vad helige Henrik blivit för Finland, nämligen en källa för att befästa den kristna tron, återknyta till Europas storartade kristna kultur, med klosterväsende, studier, musik; en levande kristen utåtriktat civilisation och en anda av sund kristen fosterlandskärlek såsom frambringat så rika frukter genom seklerna.

Forskning långt ute på det sluttande planet

One of us är ett europeiskt medborgarinitiativ för att förhindra att mänskliga embryon används som råvaror. Man är sent ute. Redan idag finns det omfattande verksamheter, där man låter befrukta mänskliga äggceller enbart för att använda dem inom forskningen. Ibland hänvisas till att det handlar om "överblivna" embryon från provrörsbefruktningar som ändå skulle förstöras. så varför inte då låta dem komma till nytta?

Detta är ett exempel på det så kallade sluttade planet inom etiken. Det som idag ses som något oskyldigt, utvecklas snart till en förändrad människosyn. Det dröjer inte länge förrän handel uppstår. Redan idag kan man köpa mänskliga äggceller på Internet.  Fosterdiagnostiken används systematiskt för att rensa bort oönskade genotyper, även i Sverige. Organdonationsförfarandet har lett till omfattande affärsverksamheter med organ, i synnerhet i fattiga länder.

One of us vill ha en miljon underskrifter för att få ett stopp för finansiering inom EU av forskning som använder mänskliga embryon. Detta borde väl varje upplyst och förnuftig  människa skriva under.

Tyvärr, så ser vi nu ett upprop  mot One of us, underskrivet av forskare, professorer och docenter. Huvudtanken här är att One of us hotar "kvinnors rätt till sin kropp" och även liv och lem hos patienter:

Mot bakgrund av detta är One of us inte bara ett hot mot forskning kring infertilitet och regenerativ medicin, utan även ett hot för de miljontals patienter som lider och dör i hjärt- och neurodegenerativa sjukdomar.

Resonemanget är bedrägligt. Ingen patient i världen kan kräva att man använder mänskliga embryon som medicin eller som metod att få fram läkemedel. Man kunde lika gärna i så fall använda levande människor som försökspersoner, något som brukar framställas som det mest fasansfulla i hitlertyskland. Men även här hänvisade man till nyttan och möjligheten att använda det "som ändå skulle slängas".

Uppropet hänvisar till den svenska definitionen av vad ett foster är:

I Sverige råder en annan syn på människovärde och enligt Statens medicinsk-etiska råd får en individ fullt människovärde först när den kan leva utanför livmodern, ett ställningstagande vars innebörd innebär stöd för dagens abortlagstiftning. Vidare är det stamceller från embryon som blivit över vid provrörsbefruktning och som annars skulle förstöras som används inom forskning.

Denna definition är kanske det mest märkliga feltänkandet i vår historia. Ty det borde vara välbekant för varje biologiskt grundkunnig, och inte minst medicinare, att livsdugligheten bara kan bedömas när individen befinner sig  i sin livsmiljö. Ett foster har sin livsmiljö i en livmoder, försörjt av näringsämnen och syre från moderkakan. Om man berövar det denna miljö, så är det självklart att det dör. Men skulle det därför vara bara en "halv människa"? Utanför livmodern är det likaledes livsdugligt, så länge det får näring och värme. Om man inte skulle tillse detta, så är en människa inte livsduglig förrän kanske vid 10-12 års ålder, då man själv kan förse sig med mat och söka skydd.  Skulle barn alltså då sakna fullt människovärde? Ordet livsduglighet är här således fullständigt intetsägande, ty utan livets grundförutsättningar är ju ingen organism livsduglig. Och därmed är varje koppling till människovärde helt obsolet.

Forskarna och debattörerna avslutar sitt upprop med:

det är sorgligt när den rätten används på ett organiserat sätt för att sätta stopp för kvinnors rätt att bestämma över sin egen reproduktion och förhindra medicinsk forskning i syfte att minska lidandet i världen.

Bestämma över sin egen reproduktion? Vi trodde att människan förökar sig genom sexuell fortplantning, där det alltid krävs två individer. Och reproduceras i så fall inte mannen i lika stor grad som kvinnan? Här tycks det snarare handla om - avknoppning? 

Fotnot: Namninsamlingen är nu avslutad. Man fick över 1,8 miljoner namn!