Abortlagen: Oklart rättsläge

Aktuell ledare pekar på risken att domen i Arbetsdomstolen, där en barnmorska ej erkänns rätten avstå från att delta i aborter, kan innebära inskränkningar i även andra yrken. Kristna kan helt enkelt stängas ute. Detta är ingen fri spekulation. I SvD menar Linda Nordlund i en ledare att patientens rättigheter måste väga tyngre än personalens.

Nordlund hänvisar till ett belgiskt fall där en kvinna inte tilläts bära slöja på arbetsplatsen. Detta som exempel på det offentligas primat över individens preferenser. Men hon kunde istället gått till Sverige och fått helt andra signaler. I fallet med barnsköterskan, som av en rektor stängdes av från sin utbildning, då hon vägrade möta föräldrar till barnen med blottat ansikte. Här betraktades detta som brott mot diskrimineringslagen av DO, som dock ej vågade dra fallet till Arbetsdomstolen. Förmodligen med tanke på de praktiska konsekvenserna.

Professorn i statsvetenskap Staffan I. Lindberg menar i en artikel i SvD att

Det allmänna har ingen religionsfrihet, man  måste följa lagen om man är i det offentliga.

Han tar upp poliser, domare, skattehandläggare, ja, alla offentliganställda. Men vilken lag menas egentligen i fallet med barnmorskan? Professor Lindberg talar om "varje individs rättigheter" och menar då rätten till abortvård.

Förvisso finns en rättighet till sjukvård, reglerad i sjukvårdslagen. Men abort nämns inte i denna lag. Ingenstans står det skrivet i vår lag att kvinnan har rätt till abort. Endast att abort "får utföras". Det är en allmän praxis dock att ingen vägras abort upp till 18 veckan, och ytterst få därefter. Om en barnmorska eller läkare skulle vägra utföra abort, så hänvisas ärendet till Socialstyrelsen. Individer kan bli av med sitt jobb, kanske legitimationen, men staten kan knappast lagföras därför den berövat någon en rättighet.Vilken lag skulle åberopas?

Många tar upp kvinnans "rätt till sin egen kropp", att hon således helt suveränt kan bestämma över sin livmoder. Ingen skall tvingas bära och föda ett barn, heter det. Men frånsett att det här handlar om ännu en individ, ja två om man räknar med fadern, så haltar resonemanget betydligt, om man bara lämnar det kontroversiella abortområdet. Rätten till våra kroppar är verkligen inte självklar; det finns lagar som reglerar vad vi får göra med dem. Kvinnlig omskärelse är förbjudet. Det är olagligt att bruka narkotika. Missbrukare kan tvångsvårdas vid graviditet. Självskadande beteende kan leda till tvångsisolering. S.k. könsbyten får ske endast efter långa utredningar. Etc.

När det gäller sjukvårdens skyldigheter så är frågan här, om graviditet kan betraktas som en sjukdom eller skada. Det finns många medicinska ingrepp som sjukvården kan utföra, till exempel plastikoperationer. Dessa utförs idag i stor skala även av offentliga vårdinrättningar. I en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen 2014 fastslås att estetiska operationer och behandlingar omfattas av begreppen sjukvård eller sjukvårdande behandling när de

utförs i syfte att diagnostisera, tillhandahålla vård för och bota sjukdomar eller hälsoproblem eller i syfte att skydda, upprätthålla eller återställa människors hälsa.

Först då är de momsbefriade.

Det finns en lag för omskärelse av pojkar, där det på liknande sätt fastslås att detta handlar om

sådant kirurgiskt ingrepp i syfte att helt eller delvis avlägsna förhud runt penis, som inte anses utgöra hälso- och sjukvård i den mening som avses i 2 kap. 1 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

Ej sjukvård alltså. Därför kan uppenbarligen hela landsting vägra att utföra dessa ingrepp - man hänvisar till privata mottagningar, där det kan kosta tiotusen kronor.

Vore lagstiftningen konsekvent så borde således graviditet sorteras under epiteten ohälsa, sjukdom eller skada. Men en normal graviditet ger inte rätt till ens sjukskrivning.

Även en lekman kan konstatera att rättsläget är förvirrat här. Varför är det så? Man kan inte undgå tanken, att det beror på att alla vet vad saken egentligen handlar om. Inte privata religiösa problem, som många hävdar. Varje människa förstår, att medvetet avbryta en graviditet är ett ingrepp som är exceptionellt från varje annan vårdåtgärd.

Fallet Grimmark

• Söker man tjänst i försvarsmakten är man förpliktad bära vapen och även döda i krigstjänst.
• Jobbar man  som polis får man inte vägra yttre tjänst.
• Är man journalist måste man ta även uppdrag i krigszoner.
• En läkare måste också vara beredd avsluta liv, inte bara rädda. Annars ingen examen. 
• Alla läkare måste ha kirurgikompetens. 
• En advokat måste ta de uppdrag han/hon tilldelas.
• Ingen kan kräva anpassning av arbetsuppgifter på grund av funktionshinder. Det gäller lika för alla.

Är det så?
Nej, det är ju inte så. Utom om man är barnmorska. Då måste alla utan undantag förbinda sig att också kunna förhindra att  barn kommer till, att de inte föds levande så de får uppleva sin "andra födsel". Detta med hänsyn till "allas rätt till vård" och behandling av sjukdomar och skador.  Det verkar som det har gått in annat än rätt och sunt förnuft i frågan; religion?

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)
1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.
Mål för hälso- och sjukvården
2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).

Massgravarna på Irland igen

Åter rapporteras i alla medier  - via AP - att en massgrav hittats i Tuam på Irland i anslutning till ett katolskt barnhem. Man får intrycket att det handlar om 800 barnlik kastade i en avloppstank.

Men några kvarlevor  från åttahundra barn har inte hittats. Uppgiften kommer istället från att en  mycket trovärdig kvinna upptäckt systrarnas noga noterade dödsfall från 1925 till 1961 på barnhemmet. En tredjedel av dem skedde under andra världskriget, då difteri härjade på Irland, och svält. Det saknas däremot gravbevis från den allmänna kyrkogården, och när en man berättat om ett barndomsminne, att man funnit en barnskalle och lekt med den, så räckte det för att skapa skrönan, att nunnorna skulle ha svält ihjäl barnen för att de var födda utanför äktenskapet, och sedan slängt dem i en avloppstank.

I nyheten sägs bland annat att man utifrån DNA konstaterat att man funnit (ett) nyfött spädbarn  och något 3 år gammalt vid en utgrävning. Men redan här undrar man över nyhetens relevans. Det går nämligen  inte att bestämma ålder utifrån DNA - i så fall skulle ju det vara enkelt att kontrollera våra ensamkommande barns ålder på det sättet. Betydligt enklare skulle det vara att mäta benens längd. Men uppenbarligen har man inte hittat hela skelett.

Sedan barnhemmet stängdes 1961 skedde betydande ombyggnader, så att den tidigare lilla klosterkyrkogården hamnade utanför byggnadskomplexet. Det var 1975 som några barnkranier dök upp, enligt några bypojkars vittnesmål.

Gräver man så  finner man - det skulle man göra även i vårt land, där det finns barnmassgravar på flera av våra stora kyrkogårdar.

Vipeholmsstenen i Lund markerar en barnmassgrav. Här vilar 560 utvecklingsstörda barn, vars föräldrar inte hade vilja eller råd att begrava dem. Många kroppar användes av medicinstuderande för obduktionsövningar. Texten lyder: 

Minne över patienter från Vipeholms sjukhus som här fått sitt sista vilorum 1935–1965. 

Den tremannakommission  som idag leder utgrävningar får rikligt med ekonomiskt stöd från myndigheterna. Man förstår de måste visa resultat.

Men som sagt - det hela är mycket magert.

Vi har tidigare utförligt rapporterat om detta fall, se dessa artiklar:
Inget nytt från Tuam
De ovälkomna - allas vår skuld
"Massgraven" på Irland: ingen massgrav, inga odöpta, obegravda barn. Ingen ursäkt.
Tålamod - nyheter kräver tålamod
Inget får störa den svenska självbilden

Regeringsstöd för organhandel

Biståndsminister Isabella Lövin (mp) skriver i Aftonbladet att

vi kommer att kontakta FN-chefer, ministrar i progressiva länder inom EU och globalt för att mobilisera politiskt och finansiellt stöd.

Vilka är "vi" och vad gäller då stödet? Med "vi" borde rimligen menas Sveriges regering. Och stödet gäller att gå in och finansiera de abortkliniker inom och utom USA som den nya administrationen i Vita Huset vill dra tillbaka statsunderstödet för. Vidare säger Lövin i artikeln att

Bortsett från att det är en inskränkning av mänskliga rättigheter är alltså abortmotståndarnas politik katastrofal för de kvinnor som utsätts.

TT skickade ut följande kommuniké om saken:

– Om man vet att det här är en mycket dålig väg att gå om man vill rädda kvinnors liv, om man vill att kvinnor och familjer ska ha makt över sina egna liv och att flickor ska kunna gå i skolan och inte bli gravida för tidigt, då är det viktigt att vi står upp för rätten till planerad, säker och laglig abort, säger Isabella Lövin till TT.

Notisen kräver några förtydliganden.

1. Alla kvinnors liv börjar i livmodern. Ska de inte räddas ens där?
2. Om flickor inte ska blir gravida för tidigt, är väl knappast aborter en lösning, om än "planerade, säkra och lagliga"
3. De indragna statsbidragen från Trumpadministrationen gällde ej hälso- och mödravård, utan uteslutande abortingrepp, utomlands och inhemsk, framförallt organisationen "Planned Parenthood", som utför en tredjedel av alla aborter i USA, även mycket sena. Nyligen blev de avslöjade genom inte mindre än tolv smygtagna videofilmer med att sälja delar av aborterade foster (hjärtan, hjärnor, levrar) till biomedicinska företag, med stor förtjänst och utan mödrarnas vetskap. En video visar hur den anställde på Planned Parenthood berättar att hennes chef frågade henne om hon ville se något "coolt". Sedan tog hon fram ett frilagt hjärta från ett sent aborterat foster, knackade lite på det, och det satte igång att slå. (källa)

Det är således detta företag som minister Lövin vill samla in medel till, via bland andra FN, så det kan fortsätta sin lönsamma verksamhet.

Tro - och sanning!

Att följa informationsflödena i dagens medier är en utmaning. Den senaste tiden har "fake news" debatterats ganska flitigt. Men detta menas falska nyheter. Från att detta främst har tillskrivits de sk sociala medierna, Facebook, Twitter, Instagram, podcast och sist men inte minst de sk "alternativa medierna", det vill säga kanaler som inte är registrerade som tidskrifter och inte hör till de stora mediakoncernerna eller Public service - så har nu fenomenet spridit sig till även de allra största i branschen. Vi ska här visa på några exempel kring president Trumps administration, men det finns i många andra sammanhang. Hur gör man då som enskild nyhetskonsument? Kan man lita på medierna?

De finns möjligheter att kontrollera fakta. Det kan förvisso ta lite tid. Men vissa uppgifter är så osannolika, att man omedelbart kan anta de är falska.

Vi minns tidigare uppgiften att Vatikanen 2006 skulle göra en radikal kursändring angående preventivmedel, som spreds redan under påve Benedikts pontifikat. Saken framfördes som en sanning i till exempel Sveriges Radio via dess utrikeskorrespondent, som menade han hade bättre kontakter än vi andra. Någon rättelse kom som vanligt aldrig, när det visade sig saken var möjligen ett önsketänkande från vissa kretsar, men inget mer.

Detta gick att kontrollera. Hysterin kring presidentkampanjen förvandlade två stora nyhetskanaler till närmast partiorgan, där CNN nu går längst i att dygnet runt förmedla åsikter  förklädda till nyheter. FoxNews stod inte långt efter. Vårt eget "public service" hade heller inga problem att tycka åt oss, vilken kandidat som var en fara för världsekonomin, freden, vilka förfärliga väljare det fanns på ena sidan etc. I denna iver försvann all faktatrogenhet. I slutänden ger detta de märkliga effekten, att den som påpekar fel, omedelbart avfärdas därför att det talar för "fel" läger. Detta alltså oavsett hur uppenbar desinformationen än är.

Vi har tagit fram några uppenbara exempel, inte minst då de falska uppgifterna om presidentinstallationen i Washington, som ansågs inte ens ha kunnat locka folk att fylla platsen mellan Capitol Hill och Lincoln Monument .

Fenomenet sprider sig så till alla läger, till den ena och även den andra sidan i olika konflikter, man tycker att om de andra  kan använda dessa metoder, så varför inte också vi?

När det gäller katolska kyrkan och händelser av tidsbunden natur, är detta särskilt ödesdigert. Ty felaktig och vilseledande information kan leda till att människor tappar förtroendet för inte bara budbärarna utan även de som är satta att leda vår kyrka genom svåra tider.

Ovärderlig informationskälla upphör

Den tråkiga nyheten når oss att Sandro Magister lägger ner sin krönika i veckotidningen l´Espresso, kallad chiesa, som han drivit alltsedan 2002.  Vi vet inte anledningen till detta.  Dock kommer lyckligtvis hans privata blogg "Settimo chieli" finnas kvar, det mesta där är på italienska dock.  Sandro Magister är ännu en av de mest betrodda "vatikanister" som förmedlar nyheter och reflektioner direkt från Rom. Han lyckades som journalist inmuta ett alldeles egen hörn av den vänsterliberala tidningen l´Espresso, Reppublicas veckotidning, med en upplaga på 200 000. Där har han rapporterat om olika händelser världen över, med fokus på  för hur kyrkan uppträder,  hur den tolkar uppenbarelsen, konflikter, trender, röster. Han har haft ständig bevakning av allt kring påven, inte minst resorna. Han har även förmedlat översättningar av artiklar från andra författare, intervjuer och länkar med mera. Han lät med tiden hela innehållet löpande översättas till engelska, spanska och franska, varvid webbversionen blev en standardkälla för alla med genuint intresse för katolsk mediebevakning. Den nådde då en läsarkrets av dryga hundratusen användare, varav 20 % i USA.

När man talar om en vatikanist menas en person med för det första gedigen kunskap om kyrkans lära, historia och organisation. För det andra med goda kontakter. Sist men inte minst ett gott omdöme att skilja rykten från verkliga fakta, stor självständighet och integritet, och kunna motstå frestelsen ha "dolda agendor".

Vi skulle knappast kunna tjäna våra läsare utan dessa pålitliga informationskällor. Med Sandro Magister har vi samarbetat under många år. Vår redaktion har översatt mer än hundra  artiklar från hans penna, alla publicerade på katobs.se. De kännetecknas av stor kunskap och inlevelse i kyrkans inre liv.

Ibland har Sandro Magister tagit parti, det är ofrånkomligt. Då löper man också risken bli motarbetad av dem som inte håller med. Men för de mera personliga uttrycken har han använt sin blogg Settimo chieli, och det kommer han av allt att döma fortsätta med.

År 2010 sammanträffade vår redaktör med honom i Rom, och resultatet blev denna intervju. Han fick då, som tack för alla bidrag, mottaga katolska domkyrkans Sankt Eriksmedalj som skänkts redaktionen av vår grundare msgr Johannes F. Koch. Det rörde honom.

Trumps team: Hoppingivande ur katolsk synpunkt

Vi gör inte politiska ställningstaganden i denna tidskrift om det inte handlar om konsekvenser som direkt påverkar vår tro och möjligheterna att utöva den. Alla politiska kommentarer handlar således om undantag.  Presidentvalet i USA är ett sådant undantag. Varför? Jo just därför att det finns en rad frågor där president och kongress är helt avgörande. Vi läser att under 2017 var Donald Trump den makthavare som  omskrevs  flest gånger i svensk press, artiklar som publicerats i tidning eller på tidningars webbsidor. Trump omnämndes 120 000 gånger, att jämföra med Hillary Clinton, 60 000, hon kom fyra, passerad av både Stefan Löfvén och vår folkkäre (numera) Zlatan Ibrahimovitz. 

Vi har anledning att tro att det inte fanns så många positiva omnämnanden om Donald Trump. Tidigt utsågs han till att vara valets skräckfigur, en blandning mellan en patetisk lustigkurre och en mardröm. Enradiga Twittermeningar slogs upp som rubriker och de mest fasansfulla scenarier utmålades om han skulle få någon makt. Men innerst inne trodde få detta. 

För USA:s katolska kristna var valrörelsen en pina. Det spelade ingen roll vilka partisympatier man hade - de slutliga två kandidaterna uppträdde båda ovärdigt, och det tycktes inte finnas någon gräns för hur djupt de kunde gräva i grumliga vatten efter karaktärsbrister och gamla fadäser, istället för att tala om vad de vill och vad de tror på. Det var väldigt svårt avgöra vad som var verkliga ambitioner och vad som var ren valtaktik.

När så resultatet blev klart var scenförändringen total. Nu var det slut med apspelet, en politik måste utformas, och framförallt en stab och en regering utses. 

Det har varit få artiklar överhuvudtaget om Trumps val av personer, och vad de innebär för vår sak. De utnämningar som hittills skett tycks visa att det inte bara handlat om valfläsk. Ty vad man än tycker om valde presidenten, så kan man inte som katolik annat än få förhoppningar om en politik, som på överraskande många områden ger stöd för vår tro och den sociallära som formulerats i Rerum novarum och Gaudium et spes.  

Donald Trump utsåg i september inte mindre än 34 mycket kvalificerade katolska rådgivare för sin kampanj, detta för att säkerställa katolsk profil inom följande områden: Religionsfrihet, värnet av de ofödda, utnämningar i rättsfrågor, utbildning, sjukvård, arbete och beskattning och säkerhet. Detta var säkert med tanke på de katolska väljarna.

Mycket riktigt anses att valet avgjordes när katoliker ändrade sig, då Hillary Clinton så öppet deklarerade sin politik, där bland annat fria, sena aborter, samkönade äktenskap, vårdlagar som tvingar katolska sjukhus utföra aborter,  och särlagar för människor med viss "sexuell läggning" var prioriterad politik. Inslag som man som katolik inte kan stödja aktivt, vilken annan politik som i övrigt föreslås.

Här är några korta beskrivningar av nyckelpersoner i Donald Trumps kabinett och kanske USA.s närmaste framtid:

Vicepresident: Mike Pence
Pence kommer från en stor irländsk katolsk familj. Han var altartjänare under sin barndom. Senare har han anslutit till Born Again. Han är uttalad abortmotståndare  och han drog in stöd till lobbyorganisationen Planned Parenthood i sin delstat. Han har starkt kritiserad sexualundervisning som uppmuntrar till promiskuitet. Han har motsatt sig Obamas avlägsnande av förbud att framställa embryon enbart för stamcellsproduktion. Pence är emot samkönade äktenskap och särlagar baserade på sexuell läggning. Han har motsatt sig liberaliseringen av lagar för att begränsa användningen av marijuana och andra droger. 

Utrikesminister: Rex Tillerson
Rex Tillerson är bekännande kristen.

Hälsominister: Tom Price
Tom Price, ortoped,  är uttalad motståndare till abort och att staten subventionerar organisationen Planned Parenthood, en motsvarighet till vårt RFSU, men som gått så långt att den har egna abortkliniker och bedriver handel med aborterade foster att användas i forskningen. Price är presbyterian och motsätter sig statligt stöd till preventivmedel, transgender-ingrepp och att man tvångsmässigt ålägger även privata sjukhus utföra tjänster i strid med deras principer.

Skolminister Betsy de Vos
Egenföretagare, men har varit aktiv att förbättra utbildningen på lokalplanet, hon är motståndare till Common Core, ett försök att införa nationellt standardiserad undervisning. Själv kommer hon från en kristen skolbakgrund och vill att det skall finnas friskolor och fritt skolval i enlighet med FN:s barnkonvention såväl som Lumen  gentium och Gaudium et spes mfl dokument. 

Justitieminister:  Jeff Sessions
Som justitieminister kan man påverka många processer. Under Obamas åtta år har justitiedepartementet anklagats för att agera politiskt mera än juridiskt. Jeff Session är motståndare till liberala abortlagar, som tillåter abort upp till 22 veckan, och även lagar som innebär att man bortser från biologiskt kön. Något som även finns klart uttryckt i kyrkans katekes.

Försvarsminister: Michael T. Flynn
General med konkreta stridserfarenheter från Irak och Afghanistan. Anser att väst befinner sig i krig med radikalt islam. Jämför flyktingvågen med när folk flydde från Europa och reformationen. Problemet är att det följer med infiltratörer, och att administrationen inte förstår vidden av den islamistiska framfarten. Flynn anser det handlar om politik, inte religion.  

Inrikesminister: Ryan Zinke
Före detta officer, kristen. Aktiv motståndare till aborter. 

Arbetsmarknadsminister: Andrew Puzder
Ledande advokat i abortfrågor, medlem i gruppen Lawyers for life. Fick igenom en lag som förbjuder delstaten Missouri att bekosta aborter med motiveringen att mänskligt liv startar vid befruktningen.

Energiminister Rick Perry

Lång tjänst som senator för Texas. Har ställt upp två gånger för att bli nominerad som presidentkandidat. Bekännande kristen, tillhör evangelikal kyrka.  Stark motståndare till aborter. Motståndare till federala lagar som tillåter samkönade äktenskap. Anser de myndigheter som beskattar troende såväl som icke-troende också skall vara helt neutrala gällande trosfrågor.  Friskolor skall tillåtas, och undervisningen skall ej styras federalt. Vill exportera teknologi för mindre koldioxidutsläpp till Kina.

Chef för inrikes säkerhet: John Kelly
John Kelly är general. Han är katolik med irländskt påbrå.

Rådgivare för inrikes säkerhet: IT McFarland

Välrenommerad säkerhetsexpert och journalist. Hon har kraftigt angripit Obama-administrationen för deras passivitet gällande de kristnas utplåning i Mellanöstern och oförmågan att ta den muslimska aggressionen mot väst på allvar. Anser den radikala islamismen vara en större fara för USA än japanerna under Andra världskriget. Hon har tidigare arbetat under presidenterna Nixon, Ford och Reagan.

Chefsstrateg: Steve Bannon
Omstridd grundare av bloggen Breitbart. Uppväxt i katolsk "Kennedy-vänlig" familj, är uttalat kristen - anser välståndet bygger på den judisk-kristna tron och ser sekulariseringen som det största hotet mot den västerländska civilisationen just nu - även ekonomiskt. Är starkt kritisk till att Mellanöstern töms på de kristna ursprungsbefolkningarna.

Chef för säkerhetspolisen (NI): Dan Coats
Före detta senator i Indiana. Svenskättling på mödernet. Kristen och medlem i The Fellowship, en sammanslutning av kristna jurister.  Är motståndare till samkönade äktenskap och anser man inte kan tillåta homosexuella yttringar inom armén.

CIA-chef: Mike Pompeo.
Mike Pompeo är evangelisk kristen. Han är motståndare till aborter, även vid våldtäkt. Han har röstat emot statligt stöd till Planned Parenthood, som propagerar för och utför aborter. 

FN-ambassadör: Nikki Haley
Kristen med indiskt ursprung. Är aktivt engagerad i United States pro-life movement. Har röstat för förslag där man lagskyddar ofödda, så att angrepp mot dem skall bestraffas som om det vore mamman som angreps. Föreslagit att man måste genomgå ultraljud som ska förevisas, varefter det ska ta minst 24 timmar innan abort får utföras.

Ambassadör i Kina: Terry Branstad
Den längst tjänande guvernören i USA någonsin, i Iowa. Med judisk far och luthersk mor från Norge. Konverterade senare till katolicismen. 

Pressekreterare: Sean Spicer
Sean Spicer är katolik.

Detta är ett urval av Trumps nu 43 man stora -  föreslagna, men ej fastställda - stab. Här finns således öppet kristna, även en del katolska, politiker och även andra, som inte tycks tveka i försvaret för de ofödda, för religionsfrihet och samvetsfrihet. Trump har själv i en intervjuer omtalat att han försvarar dessa värden, som i "den svenska modellen" endast får utrymme i form av varningar och avståndstaganden. 

Den som lever får se hur det kommer att lyckas i en civilisation som i övrigt tenderar vilja upplösa alla traditionella könsroller, familjekonstitutioner och inte tveka att offra de ofödda för den förmenta solitära, sexuella friheten.