Domstol i USA: Staten har tusen sätt undvika samvetsbrott

I USA pågår för närvarande ett antal mycket intressanta rättegångsprocesser. Det handlar om det sjuk- och hölsovårdsprogram som president Obama under stor möda tvingat igenom. Programmet kallas populärt för Obamacare, dess rätta namn är Patient Protection and Affordable Care Act (PPACA). För den svensk medborgare ter det sig väl inte så revolutionerande att ge alla medborgare en sjukförsäkring, och låta arbetsgivaren betala en del av denna. Förslaget omfattar 1000 sidor text, och det är inte lätt att sammanfatta.

Men det som väckt stor debatt är att sjukförsäkringen inte bara är obligatorisk - den är också förenad med att man som arbetsgivare måste sätta av medel till omfattande program för "sexual health", vilket omfattar även preventivmedel och abort. De sjukvårdsinrättningar som ingår i försäkringen är ålagda även att tillhandahålla preventivmedel och abortpiller, utföra steriliseringar och aborter.

Kritiken går ut på att planen egentligen inte sänker någon kostnad, då alla medborgare drabbas. De redan skyhöha vårdkostnaderna hålls uppe av försäkringsbolag och läkemedelsindustrin. Med Obamacare flyttas en del av kostnaderna över från staten till arbetsgivarna, och alla medborgare tvingas teckna en försäkring, vilket minskar statens kostnad, men ökar individernas. På plussidan finns att betydligt färre står helt utan en försäkring.

Dessutom tvingar den på befolkningen ett hälsoprogram med många ideologiska vinklar. Så kommer preventivmedel och abort, även så kallade abortpiller, att ingå i det försäkringspaket man betalar för, även om man är mot detta enligt sitt samvete.

För de som vägrar delta i programmet väntar dryga böter, rättegångar och förbud att driva hälsovård. En stor feministisk lobbyorganisation, The National Organization for Women Foundation, har publicerat en lista kallad The Dirty 100 (De smutsiga 100), har publicerat ett upprop för att bojkotta etthundra företag och organisationer som av olika anledningar inte vill ingå ett program omfattande gratis preventivmedel, medicinskt inducerade missfall, aborter  - även mycket sena - och självmordshjälp. Texten lyder:

I refuse to support businesses, nonprofits, and religious entities that have decided that their personal beliefs are more important than the rights of their employees. Birth control is a vital – and common – aspect of women’s reproductive healthcare. Ninety-nine percent of sexually active women in the United States have used birth control at some point in their lives. I do not believe that the religious beliefs of an employer trump the religious freedoms and bodily autonomy of their company’s female employees. As such, I cannot support businesses, nonprofits, and religious entities that do not respect the reproductive rights of their employees.

Till listan fogades nyligen  en nunneorden, The Little Sisters of the Poor. De driver framförallt hem för äldre, på fem kontinenter 200 hem och 13000 vårdplatser. Enbart i USA har de ett trettiotal hem. Av klart religiösa skäl fann dessa systrar de inte kunde medverka i ett program, där delar strider direkt emot deras tro. Ändå kommer ju knappast ändra något i deras vård, då den omfattar mest äldre och döende personer.

Men att kalla dem för "smutsiga" fick en TV-kanal, FOX-News att reagera starkt:




Nyligen avgjordes ett fall i högsta domstolen. Ett familjeägt företag, Hobby Lobby, vägrade försäkra sina anställda då detta innebar att man skulle ersätta dem för fyra livshotande preparat, så kallade "dagen-efter-piller", alltså missfallsframkallande mediciner. Staten stämde företaget med höga bötessummor. I Högsta Domstolen vann dock företaget, i domen anförde man den religiösa friheten, som är reglerad i konstitutionen:

There are literally thousands of ways for the government to advance general interests in promoting public health and gender equality without implicating Respondents’ religious exercise. The conflict here arises only because the government has chosen the hardly obvious path of forcing Respondents to pay for religiously objectionable drugs and devices.

Ett annat företag, den världsvida TV-kanalen EWTN som vi ofta samarbetar med, har även den vägrat betala för ett program, som innebär ett ja till preventivmedel, abort och sterilisering. Staten vill tvinga  detta TV-bolag, som grundats av en ordenssyster, att ingå i programmet. Om inte utdöms vite av inte mindre än 35 000 dollar - per dag. Eftersom man uteslutande finansieras med donationer, skulle detta innebära att man tvingas  till nedläggningar. Men man kan ju knappast driva en verksamhet med ett budskap, och samtidigt betala för just det man verkar emot. Detta fall kommer förmodligen även det dras inför domstol. Tills vidare har man fått ett "emergency relief", ett tillfälligt andrum tills Högsta Domstolen behandlat ärendet.

Hur är det då i vårt eget land? Vi har ingen möjlighet välja försäkringspaket. alla får snällt betala för sjuk- och hälsovård som innebär gratisaborter, preventivmedel, steriliseringar, könsbyten, även stöd till privata lobbyorganisationer som RFSL och RFSU, som årligen mottar miljonbelopp  av våra skattemedel. Det är väl bara en tidsfråga innan även eutanasi, assisterat självmord,  kommer ingå, såsom skett i Schweiz, Belgien och Holland. Vad vi som skattebetalare skulle ha för religion eller vad vårt samvete utsätts för när vi tvingas betala för dessa tjänster, som ligger långt utanför vad sjukvården borde handla om, det frågar ingen ens efter. Här handlar det alltså inte om skattemedel, utan försäkringar, som arbetsgivarna är skyldiga att tillhandahålla sina anställda och varje medborgare kommer vara skyldig teckna - med arbetsgivaren eller staten.

En diskussion som den som nu förs i USA skulle i Sverige vara otänkbar. Den skulle beläggas med tabu och omedelbart svartlistas i den politiska världen. Om man invänder mot vår ur vetenskaplig synpunkt utdaterade abortlag, som i år fyller fyrtio år, blir man kallad "mörkerkraft". Skulle någon någonsin ens komma på tanken att vända sig till Högsta Domstolen om vad våra sjukföräkringspengar går till, vore den personen omedelbart inordnad under rubriken "Rättshaverister".

Det kommer därför vara mycket intressant följa händelserna i USA och de ledande rättsfall som nu avgörs.

Se även: DO:s beslut: Kristna utesluts från vårdyrkena

"Massgraven" på Irland: ingen massgrav, inga odöpta, obegravda barn. Ingen ursäkt.

Nu har historien om de 800 barnliken, som det sades svältfödda till döds av katolska nunnor, och sedan nerkastade i en latrintank av betong, därför att de var oäktingar och odöpta, nått botten. Det vill säga; äntligen har det dykt upp så många fakta att inte ens Associated Press (AP) kunnat värja sig. Man går ut med en " rättelse". Det hela var en så kallad anka, en lögn helt enkelt.

Ursäkten och en förklaring lyser dock med sin frånvaro.

Det tog oss 20 minuter att konstatera att det var något allvarligt fel i hela denna sak från första början. Ingen massgrav var funnen. Vad som fanns var 800 dödsattester. Inget annat. Övriga uppgifter föll på sin osannolikhet, för den som känner bara lite om hur kyrkans ordenssystrar arbetar och hur de tänker.

Ändå spreds nyheten i de verkligt stora medierna, Washington Post, The Guardian, Fox News, och i Sverige TT med påföljd att samma rubrik dök upp i ett trettiotal lokaltidningar, i Text-TV och i kvällspressen. Även  katolska tidskriften Signum tog betet utan att blinka.

Trots att vi skrev till TT direkt och varnade för att detta kanske var en fabrikation, vägrade man tro det. Vi fick svaret, att så mycket "tydde på" att det var sant, att man valt gå ut med det.

Nu får vi se om TT följer AP, och publicerar en rättelse. Annars har vi ju adressen till samtliga de tidningsredaktioner, som valt lägga pengar på TT:s notis. Så vi kan hjälpa dem lite...

Historien är lärorik. Det är ännu alltså så, att etablerade nyhetsbyråer och redaktioner tror de har hegemoni och innehar makten att välja vad som är gångbart, vad som kan publiceras. Att fakta lätt kan kontrolleras i nätverk som vida överträffar de som dessa affärsdrivande informationscentra har tillgång till, tycks man ännu inte förstått. Det påminner om fallet med de påstått gravida nunnorna i Polen. En reporter på SR menade i programmet Publicerat att vi bara var ett gäng tyckare, men han minsann hade informationen, ty han var korrespondent för Sveriges Radio och han satt ju i Warszawa.  I själva verket hade vi i just detta fall tillgång till information från 250 polska präster  i Krakowområdet.

Se även:
De ovälkomna barnen - allas vår skuld
Inget nytt från Tuam

Påven: Maffiaverksamhet exkommunicerar!

Påvens beslut av att inte deltaga i Corpus Christi-processionen gav honom uppenbarligen styrka nog att resa till Kalabrien. Han talade här i närmast inkvisitorisk stil emot maffian:

"De som väljer vägen till det onda i en sådan form som maffian, kan bara inte leva i gemenskap med Gud. De är exkommunicerade"

fastslog överhuvudet för den katolska kyrkan i lördags inför tiotusentals människor i kalabriska Sibari.Påven sade även: 

"Detta onda måste bekämpas,det måste röjas ur vägen helt enkelt.  Kyrkan kommer att använda all sin styrka för att bekämpa den organiserade brottsligheten. "

Han besökte här ett fängelse med 200 interner. Det framgick inte om det var samma inrättning där föräldrarna till den treåring, Nicola "Coco" Campolongo,vars våldsamma död i en attack mot farfar maffialedarens bil upprört hela Italien, hålls häktad. Fadern för grova narkotikabrott, och modern för skyddande av brottsling. Att deras brottsliga verksamhet lett till sonens död tvivlar ingen på. Men påven sade att "påven och kyrkan måste närma sig alla de kvinnor och män som är fängslade" och att "även jag måste be om förlåtelse och ångra mina synder". 

“Idag, ber vi vår Herre att upplysa oss och omvända oss, så att vi verkligen vördar bara Honom och vi avvisar ondskan i alla dess former."

Han avslutade genom att säga att genom att vörda och tillbe Kristus och följa honom, kommer församlingarna växa i tro och kärlek och de kommer vara platser där människor hjälper varandra även i svåra tider.


Många områden i Italien domineras av maffian,och politiker hotas ständigt. De tre största kriminella organisationerna - Ndrangheta i Kalabrien, Cosa Nostra från Sicilien och Camorran i Neapel - har på senare tid genererat en omsättning på 116 miljarder Euro, enligt FN: s beräkningar.

Romarna: Påven svek oss

I Rom kretsar mycket kring påven. Det senaste är besvikelsen att påven inte deltog i den djupt rotade traditionen med den påvliga Corpus Christiprocessionen under torsdagen. Processionen utgår från påvens egen kyrka, Lateranbasilikan, och går sedan genom gatorna till Santa Maria Maggiore, där den slutliga sakramentala välsignelsen brukar utföras av påven. I år förklarades i allra sista stund,  att påven av hälsoskäl valt att endast delta när Sakramentet redan nått slutstationen, därför att han måste "spara krafterna inför förestående uppdrag". Han ska nämligen om två dagar resa till Kalabrien och besöka fängelser med mestadels maffiamedlemmar. Beskedet kom på torsdagen, alltså samma dag som processionen var, och det mottogs med förvåning. Även uttalandet att påven inte ens i bil skulle följa sakramentet, för att inte "ta uppmärksamhet från det Heliga Sakramentet", togs som en förolämpning av romarna; skulle de inte kunna skilja mellan det Allraheligaste och påven? Man anförde även på sina håll att påven Johannes Paulus II aldrig missade att visa sin vördnad denna dag, inte heller påve Benedikt, trots att båda var betydligt mindre rörliga än påve Franciskus. Man reagerade även i Rom i Stilla veckan, när påven inte kom till sin stiftskyrka - Lateranbasilikan  - under den så oerhört symbolmättade skärtorsdagsliturgin, utan valde att uppsöka ett sjukhus istället. Att påvar utfört fottvagning av fattiga och sjuka  har varit mycket flitigt förekommande, ända sedan medeltiden. Men detta har skett under veckodagarna och inte i själva skärtorsdagsliturgin, som brukar anses som helt avgörande för förståelsen av det särskilda prästämbetets instiftande. 

På den positiva sidan finns en hel del skarpa uttalanden från påven som stöd för de kristna frivilligkrafter som verkar i samhället. . I Italien finns en stark rörelse som vill legalisera marijuana som en "rekreationsdrog". Bruket är förödande, särskilt för ungdomen, som leds in i bruk av tyngre droger. Men framförallt rubbar det omdömet. Människans uppfattning av vad som är sant och gott och rätt förskjuts och förvrids.  Vi är inte skapade för att drogas. "Droger är ondska", och det finns inga kompromisser, enligt påven. Framförallt arbetslös ungdom måste skyddas från droger, och det är staten som måste göra det.

Om makten över andra

Vi hör i radions Konflikt om polioepidemin, att Hans Rosling - prisbelönad statistiker och läkare, rådgivare till WHO -  upprepar sin önskan att alla ska ha fri tillgång till preventivmedel och ingen borde ha fler än två barn. Detta är en slutsats han på,sitt karaktäristiska sätt har redogjort för på ett TED-föredrag. Han kommer fram till, att befolkningsutvecklingen minskar, över hela världen, medan ekonomin ökar. Detta mer eller mindre oberoende av religion.



Men samtidigt angriper han länder som till exempel Filippinerna, för att tillgången till preventivmedel inte varit självklar, och han menar att religionerna kunde ju lätt ändra sin syn på saken gällande preventivmedel och antalet barn, utan att för den skull överge sina värden. Ty det är de stora barnaskarorna som orsakar barnadödlighet, håller utvecklingen nere och försvårar hälso- och sjukvård.

Det är mycket naivt. För det första borde man väl snarare vara bekymrad, om det är så att fertiliteten, vår mest centrala funktion i hela livsprocessen, minskar. Västvärldens bruk av fertilitetshämmande doping, så kallade p-piller, inte bara stryper människans fertilitet, utan sprider sig ut i vår redan utarmade natur, via avloppsvattnet. Man kan även ifrågasätta, om en utveckling är önskvärd där allt kretsar kring de egna intressena och mindre kring framtiden. Vad är det ultimata hoppet för mänsklighetens framtid, om inte barnen?

För det andra så undrar man vem som ska ha makten att bestämma över barnalstringen; Staten, som i Kina? WHO? Västvärldens statistikexperter? Skall de även bestämma över religionerna och synen på barn som det största gåvan?

I så fall borde de kanske börja med sig själva. Om man skulle följa professor Roslings och WHO:s  ideal, borde inga anställda på WHO få ha fler än 2 barn.

Professor Rosling har tre barn. Men han bor förstås inte i Afrika eller Filippinerna.

Tillägg: Påven kommenterade  häromdagen den barnfientliga kulturen :

“These marriages, in which the spouses do not want children, in which the spouses want to remain without fertility. This culture of well-being from ten years ago convinced us: ‘It’s better not to have children! It’s better! You can go explore the world, go on holiday, you can have a villa in the countryside, you can be care-free…it might be better – more comfortable – to have a dog, two cats, and the love goes to the two cats and the dog. Is this true or is this not? Have you seen it? Then, in the end this marriage comes to old age in solitude, with the bitterness of loneliness. It is not fruitful, it does not do what Jesus does with his Church: He makes His Church fruitful.”

Inget nytt från Tuam

Medan omvärlden sysslar med rena skräckhistorier om hur barn satts i "dödsrum" i ett katolsk barnhem, därför att de var födda utanför äktenskapet, för att sedan som döda stjälpas ner i en avloppstank, så försöker bybor och lokala journalister hitta svar istället. Man har nu kommit så långt att gräset är klippt över den omtalade "massgraven".

Men ännu finns alltså inga beslut om att öppna platsen. Hur kan man då göra rubriker om 800 funna barnlik? Det hela är klassiskt. Man tar en uppgift och gör om den så den säljer. I detta fall var det en rapport av en lokal historiker, som säger sig hittat 800 dödsattester, men inte funnit några anteckningar om gravar för dessa barn. Uppgifterna har ej kontrollerats. När det sedan dyker upp en länge hävdad uppgift, att barn begravts vid en gammal kyrkogård i närheten av barnhemmet, så blev dödsattesterna plötsligt förvandlade till barnlik. Nu påstods att barnlik grävts ut ur en massgrav, de hade lagts där utan kista och svepning, visste man också.

Men i Tuam har inget hänt. En jordradar drogs igår över platsen, det visade sig vara Irish Mail som betalat saken. Från myndigheterna har inget gjorts, och ingen vet om man någonsin ska öppna platsen, som enligt en berättelse från 1975 av två då tolvåriga pojkar ska vara en grav med "minst 20 skelett", men idag alltså bara är en obruten gräsyta. Några intervjuer med systrarna har inte planlagts, och de enda vittnena till benresterna vill tona ner saken.

Det finns rapporter och vittnesmål som vittnar om missförhållanden, men också om mycket ansvarsfulla och ordningssamma systrar. En statlig inspektion 1935 rapporterade att “Tuam is one of the best managed institutions in the country”. 1944 rapporterade man att man fått fullständig bukt med difteriepidemin, som härjat i decennier i trakten. Antibiotika fanns inte, och många dog i relativt oskyldiga infektioner.

Vad som är sanning får vi kanske aldrig veta, inte om systrarnas arbete och definitivt inte om var de ofta mycket små barnen gravlagts. Inte ens om de återfinns i den beryktade betongtanken är det säkert att de först lagts där. Under många vägprojekt på Irland stötte man på gravplatser och flyttade så helt sonika undan kvarlevorna. Om det nu fanns en betongtank, med någon form av öppning kan ju vem som heklst lägga dit kvarlevor efter barn, som kanske inte fått den vård och det erkännande som de behövt. Hur 20 begravningar om året skulle kunnat ske på denna plats under 40 år, utan att byborna reagerat verkar för många ytterst märkligt. Dessutom; varför har systrarna beställt träkistor, vilket skedde varje år, om de inte också använde dem?

Byborna är delade. En del vill att saken ska utredas och barnen - om de nu hittas - få en anständig begravning, med gravsten och namn. Andra menar att det är bara upprivande att rota i Irlands förflutna, då man dukade nästan under av svält och fattigdom och epidemier. I utlandet har saken främst använts för att skandalisera kyrkan.

Den katolska kyrkan på Irland har redan satts under strålkastare för övergreppen och vanvården på många barnhem. Ingen har någonsin uttalade hårdare ord  om dessa förhållanden än påve em Benedikt XVI. I ett tal till Irlands folk på Josfesdagen den 19 mars 2010 sade han:

Ni har missbrukat det förtroende som unga människor och deras föräldrar givit er och ni måste svara för detta inför den Allsmäktig Gud Fader och inför korrekt upprättade domstolar. Ni har förverkat det irländska folkets akting och bringat skam och vanära över era medbröder. De av er som är präster bröt mot heligheten i Vigningens sakrament i vilket Kristus själv gör sig närvarande i oss och i våra handlingar. Till den omätliga skada som offren fått utstå, måste även tillläggas att Kyrkan tillfogats stor skada, liksom den offentliga bilden av prästerskap och medlemmar i religiösa ordnar har åsamkats stor skada.

Jag ber er att rannsaka era samveten, att ta ansvar för synderna ni begått och att ödmjukt ge uttryck för er sorg.

Tålamod - nyheter kräver tålamod

Medan världpressen redan vet svaret på alla frågor angående mysteriet med de 800 dödsattesterna under 40 år från ett barnhem på Irland, söker vi fakta. Vad man idag vet är 1. inga 800 barnlik har påträffats i en avloppstank 2. man vet inte var nära 800 barn begravts som det finns dödsattester utfärdade för.

De källor som finns är en intervju med en av de pojkar som är de enda som sett benrester. Det finns också utdrag från den rapport som givit grund till skandalskriverierna, av historikern Catherine Corless. Hennes återgivning av vittnesmål från barnhemmet borde göra varje människa beklämd. Vi vet dock inte vilka förutsättningar systrarna hade att utföra sitt arbete. I denna del av rapporten sägs dock inget om omnämnda massgrav, endast att

I was dismayed to find that in fact the number of children who died in the Home during its existence 1925-1961 numbered nearly 800. I now have all those children’s names, date of death, and age at death, which will be recorded into a special book.
It just did not seem right that all those children lay there unnamed and forgotten. 

Detta är en from tanke, och man kunde önska det fanns flera av Catherine Cortless sort, inte minst i  i vårt eget land. Hur många barn fick aldrig sin grav här?

Det var först efter denna rapport publicerats som spekulationerna om en massgrav kom igång. Men det finns idag endast två vittnen till denna, två tolvåriga pojkar som trampat ner i ett hål och sett ben. Det finns en nyligen gjord intervju med en av dem. Han berättar vad han såg. Av detta kan ingen säker slutsats dras att det ens var människoben han såg.

Man måste således undersöka saken närmare. Inte ens lokalradion och personer som bor i trakten vågar säga något definitivt. Men det vågar uppenbarligen världspress och nyhetsbyråer, inte minst vårt eget TT, som skriver till oss att

varken den irländska regeringen, katolska kyrkan, eller irländska medier tvivlar på att uppgifterna om den stämmer

och man menar då uppenbarligen den förmodade massgrav som ingen undersökt, och inte de 800 dödsattesterna.

Låt oss ha lite tålamod. Världen är inte vacker. Man måste bereda sig på allt, även inifrån kyrkan, vingården, vår moders hägn. Detta vet vi ju ända sedan apostlarnas tid.

Men den blir inte vackrare av snardömdhet. Är sanningen inte värd att vänta ut, även om det kostar på?