OS-invigningen igen: Inte bara nattvardsbordet

Varför nämndes "rätten till abort" så många gånger, när det sades att hela tillställningen skulle visa på att alla ska få vara med alla ska vara inkluderade, oberoende av läggning och bakgrund? Men inte det ofödda, oskyldiga livet alltså. Varför visa just två unga män som kysser varandra, sedan stänga dörren, med en tydlig sexuell anspelning? Var fanns det ett kärleksbudskap här? Vilken kärlek? Var fanns familjen? 

Varför håna den olycksaliga Marie-Antoinette, som blev bortgift vid 14 års ålder och fick flytta till ett främmande land med en främmande kultur - hennes make avrättad varefter hon blev brutalt fråntagen sina barn, och halshuggen efter en förnedrande skenrättegång? I den världsvida OS-invigningen fick hennes avhuggna blodiga huvud sjunga:  - Ca ira, ça ira, ça ira, detta till hård technomusik under det att ett vackert skepp passerade det brinnande fängelset vid floden med en vitklädd kvinna i fören. Sången skrevs 1790 till en musik som drottningen brukade spela. Se texten man gav Marie-Antoinettes avhuggna blodiga  huvud att nynna:

Det kommer att bli bra, det kommer att bli bra, det kommer att bli bra

aristokrater till lyktstolpen

Ah! Det kommer att bli bra, det kommer att bli bra, det kommer att bli bra

aristokraterna, vi ska hänga dem!

Om vi inte hänger dem

Ska vi bryta ner dem

Om vi inte bryter ner dem

Ska vi bränna dem

Ah! Det blir bra, det blir bra, det blir bra

aristokrater till lyktstolpen

Ah! Det kommer att bli bra, det kommer att bli bra, det kommer att bli bra

aristokraterna, vi ska hänga dem!

Vi ska inte ha några fler adelsmän eller präster

Ah! Det blir bra, det blir bra, det blir bra

Jämlikhet kommer att regera överallt

Den österrikiska slampan ska följa honom

Ah! Det blir bra, det blir bra, det blir bra

Och deras infernaliska gäng

Skall hamna i helvetet

Ah! Det blir bra, det blir bra, det blir bra

aristokrater till lyktstolpen

Ah! Det blir bra, det blir bra, det blir bra

aristokraterna, vi ska hänga dem!

Och när vi har hängt dem alla

Ska vi sticka halm upp i deras arsle,

Blötlagda i olja, länge leve ljudet, länge leve ljudet,

Dränkt i olja, länge leve ljudet av kanonen.

Så inkluderande, så - olympiskt! 

Engelska satirbilder från den franska revolutionens tid.
På spelmannens mössa står Ca ira= det går bra nu, det går för sig!
Även under OS-invigningen uppträdde män med blottade könsdelar. Men då var det inte satir...

Vad betydde de maskerade riddarna egentligen? Varför alla dessa masker? Vi förknippar maskeringar med brottslighet ju - hot. Och den mekaniska hästen som så stelt löpte på Seinefloden med en gåtfull ryttare? Var det en slump? Se Uppenbarelseboken 6:8 Som aposteln Johannes skrev i en grotta på ön :

 

Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.

 

En bibelkommentar förtydligar: 

Döden och Hades, den osynliga världen, följer denna fjärde ryttare och kräver sina offer. Den skada som denna ryttare orsakar är häpnadsväckande. En fjärdedel av världens befolkning dör i denna dom. De faller offer för svärdet, sannolikt i inbördeskrig och inbördesstrider, svält, farsoter och vilda djur. Baserat på nuvarande världsbefolkning skulle denna dödssiffra uppgå till nästan två miljarder. Det är uppenbart att vedermödan är en fruktansvärd tid av dom över de ogudaktiga. Vi troende borde vara tacksamma för att Gud har räddat oss från den kommande vreden.

Kyrie Eleison!

OS-invigningen: Andlig terrorism

OS-invigningen hade klart antikatolskt/antikristet tema och hyllningar till den Franska revolutionen, bland annat genom att håna Marie Antoinette som blev giljotinerad, och framföra kampsånger från den tiden. Detta har väckt väckt reaktioner. En del menar att det handlar om den  "konservativa högerns" ryckningar bara. Men det stämmer inte. Förvisso har flera politiker reagerat, framförallt i USA. Men många andra också, framförallt den sk allmänheten. Från katolska kyrkan har det varit ganska tyst; inget har kommit från Vatikanens nyhetssändningar. Men ärkebiskop Charles Scicluna har skrivit ett öppet brev till den den franska ambassaden  på Malta:

"Den omotiverade förolämpningen av eukaristin under öppningsceremonin har orsakat en enorm besvikelse bland många kristna", 

 

sade Scicluna.

Han fick medhåll - om än mycket lågmält -  från den katolska kyrkan i Frankrike, där den franska biskopskonferensen i ett uttalande fördömde inslaget.

Denna ceremoni har tyvärr innehållit scener av förlöjligande och hån mot kristendomen, vilket vi djupt beklagar.

 

Kraftigare reaktion har kommit från den medieintensive biskopen Robert Barron, som  säger vi katoliker måste göra vår röst hörd: Detta är blasfemi, en attack emot det vi håller som heligast i vår kristna tro, och som också har format Frankrike en gång. Han har även reagerat starkt på hur de som står bakom arrangemang ursäktade sig med att det inte fanns någon avsikt att väcka anstöt, man ville bara "fira toleransen i samhället". Men det var ju raka motsatsen som visades, menar biskop Barron. 

Även den amerikanske biskopen Andrew Cozzens från Crookston, Minnesota, som är ordförande i styrelsen för National Eucharistic Congress i USA, har uttalat sig. Han pekade på det ironiska i att, kort efter att tiotusentals människor samlats för att vörda eukaristin i Indianapolis, "nästan en miljard män, kvinnor och barn, personligen och genom direktsändning, bevittnade det offentliga hånet mot mässan". Han sade att Da Vincis sista måltid "avbildades på ett avskyvärt sätt och lämnade oss i en sådan chock, sorg och rättfärdig ilska att ord inte kan beskriva det". Cozzens sade: 

Vi är inbjudna att gå in i detta ögonblick av passion med Honom, i denna tid  av offentlig skändning, av hån och förföljelse. Vi gör detta genom bön och fasta,

 

sade han och uppmanade katolikerna att i söndagsmässan be om

 

helande och förlåtelse för alla dem som deltog i detta hån.

För dem som talar offentligt om föreställningen uppmanade Cozzens kristna att "tala tydligt, men med barmhärtighet".

Kardinal Raymond Burke menar att detta handlar om en form av andlig terrorism: 

De inser inte att de har låtit Frankrikes ära, ett land och en kultur som har allt att tacka kristendomen för, dras i smutsen och till och med bidrar till den i ett anfall av mental förvirring. Förakt för religion och samvete leder med nödvändighet till psykologisk terror och våld.

 

Skribenten Sean Fitzpatrick skriver i Catholic World Report att det inte går att låta sådana attacker bara passera: 

Katoliker är alldeles för benägna att tro att katolicismen (och kristendomen som helhet) på något sätt är i harmoni med den folkliga ondskan i stort. Men debaclet i Paris är en utmärkt anledning till att visa rättmätig vrede och högljudd motreaktion. Tala ut i ilska och frukta inte. Det finns ingen anledning för katoliker att gömma sig eller fly från kampen för att upprätthålla katolicismens verklighet i sina liv. Det finns inget sätt att vara katolik eller att arbeta för vår frälsning om det inte är genom att kämpa den goda kampen - och med större noggrannhet och beslutsamhet än de som för kampen mot oss.

 

Detta är inte första gången som Jesu sista måltid och tacksägelsen (eukaristin, "nattvarden") används i ekivoka sammanhang: 1998 ställdes det ut fotografier av fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin, detta under den sk Europrideveckan, föreställande bland annat Jesus som transvestit vid nattvardsbordet, omgiven av figurer i utstyrslar som hör hemma kanske på enstaka nattklubbar. Men definitivt inte i en kyrka;  utställningen var i Uppsala domkyrka. Det var en provokation. 

Det finns många olika minoriteter i vårt samhälle, och livsstilar med sina egna klädkoder etc.  Man undrar varför just detta spel med sk könsidentiteter och proklamerad ytlighet med utstuderat obscena inslag alltid ska få sådant oproportionerligt utrymme. Och varför det ska riktas mot det heligaste av allt i en religion som präglat vår hela civilisation. Det avser att provocera, förnedra, och såra. Hur kan detta kallas för inkluderande?  

 

OS-invigningen i Paris - en provokation mot sedlighet och kristen tro

Många såg fram emot att se invigningen av de olympiska spelen. Det är ett evenemang som sänds direkt över hela världen och det sker bara var fjärde år. Nu var det Europas och Frankrikes tur och allt skulle ske i världsmetropolen Paris. 

Det var bara en katastrof - ett politiskt spektakel. Låt oss bortse från de märkliga inslagen av nattklubbs-show med lady Gaga, och can-can där kvinnor lyfter på kjolarna, desperat krigsdans av bisarra figurer i väta på en kaj och i konvulsivisk stil på en båt. Också småscener med bisarra inslag av cirkusnummer, dans och sång.  

Värre är att man hade passat på att politisera hela saken med en mängd inslag i form av gyllene skulpturer som dök upp ur pelare, med förklarande/ledande texter, alltid först på franska. Det har talats om att idrott ska hållas fri från politik. Här handlade det om rena politiska manifest. Bara några exempel: "Aborträtt"= att kvinnan ensam ska äga "rätten" att få hjälp att avsluta sin egen avkommas - och dess faders även utan medgivande - liv. Detta ämne nämndes kanske fem gånger, bland annat i samband med några franska kvinnor som ansågs vara förebilder för hela världen - där saknades dock kvinnliga ikoner som Jeanne d´Arc eller S. Therese av Lisieux. Man hyllade den franska revolutionen med en kampsång och den oskyldiga Marie Antoinettes avhuggna huvud i bakgrunden som mimade (sic) några dumma saker. Just hon blev snarare idiotförklarad alltså.

Och värst av allt - man hånade den sista måltiden genom att göra en version med trans- och till synes homosexuella prostituerade i obscena kroppsrörelser och sexuella situationer. Den antika sagofiguren Dionysos -  vinets, fruktbarhetens, festandets, den rituella galenskapens, rusets, extasens och teaterns avgud, med en osedligt klädd och uppträdande figur. Och centralt vid "nattvardsbordet" en tatuerad och välmatad  "Most Holy Lady" med gloria! 

Det framfördes även den gamla välvilliga men tafatta lovsången till hedendom - "Imagine there is no heaven - and no religion too" etc -  av John Lennon, detta presterades som ett rörande budskap om fred fast med ett brinnade piano. Väckte frågor: Vilken fred skulle det vara utan himmel eller tro?! 

Dionysoskulten i hednisk tid...

...och i dag, 2024 år efter Kristi födelse

Detta arrangerades alltså av fransmän. Och utspelades i Frankrike; La France: Katolska Kyrkans äldsta dotter. Och det sades handla om - sport! 

Kommentatorerna  kommenterade inte - dessbättre kanske. 

Medierna: Evolutionsläran är som Mose lag - skriven i sten

Två inslag i våra medier borde ha medfört kraftiga dementier och korrektioner. Inte minst från vår naturvetenskapliga elit. Det handlade om ett inslag i SR:s P4 som förmedlades stort. Och som sedan refererades till i en ledare i Aftonbladet, i indignerad ton. Det påstås att skolorna undervisat att "evolution är bluff" och att  ”vetenskap inte alltid hugget i sten”. Och att detta är chockerande - och argument för att stänga de "konfessionella" skolorna? (I själva verket är det bara möjligen ägarna som är "konfessionella".)

Vad det handlade om var att kristna friskolor i Flen fått någon form av erinran från Skolinspektionen att de inte följer läroplanen gällande evolutionen. Själva texten från Skolinspektionen har ännu ej ens setts av berörde skolledare. Både inslaget från lokalradion och ledaren i Aftonbladet  uppvisar några katastrofala missförstånd. Det verkar som om den vetenskapliga metoden inte har uppfattats, inte heller vad det undervisas idag om evolutionsläran på universitet  - och grundskolor - världen över. Låt oss utreda lite: 

1. Det finns ingen enhetlig "evolutionsteori". Det finns en mängd hypoteser, som av naturen också kan motsäga varandra: Selektionism emot neutralism, ständigt små gradvisa förändringar (gradualism) eller stabiliserande urval, orsakat av slumpmässiga händelser, ibland bara genom en enda händelse? Makroevolution kontra mikroevoution? Se där hur man resonerar inom evolutionsvetenskapen.

2. Inom naturvetenskapen är det lång väg till "vedertagen sanning". Den naturvetenskapliga metoden inbegriper hypotesprövning och utvärdering av resultat - alltid öppna för omprövning. Och även om detta leder till "vedertagen sanning" så kan även den försvinna inom några år. Hur många känner idag t.ex. till flogistonteorin om ett ämne som håller materien samman, men försvinner vid förbränning eller bildar rost i järn? Den dominerade tills Lavoisier och Scheele upptäckte syret, som ju binds vid förbränning (oxider). Ska vi fortsätta lära ut Darwin oprövat och hans tal om evolutionens mystiska krafter, som väljer ut(!) och arbetar fram vad som ska leva och inte, eller vissa av hans efterföljare som tillmäter att naturen(?) besitter "evolutionära strategier"? Och ingenjörskunskaper (ateisten och DNA-upptäckaren Francis Crick)! 

3. Om läraren sade att vi inte härstammar från apor - är det helt korrekt enligt gängse naturvetenskapliga resultat! Detta är vad som hävdades på 1890-talet möjligen. Ingen seriös forskare skulle säga annat än att vi har ett gemensamt ursprung, men just detta område är mycket dynamiskt - ett enda fossilfynd kan ändra allt! 

4. Och nej - inga resultat från naturvetenskapliga studier är huggna i sten. Detta är just kärnan i den naturvetenskapliga modellen. Alla resultat måste vara falsifierbara. Vi talar ju annars om en troslära, en religion...

Det vore pinsamt om detta -  som skandaliserar en skola för att den undervisar "att evolutionsteorin inte är sann"  - får basuneras ut i vår riksradio och skrivas på en ledarsida i dagens upplysta värld. Inte minst för biologer och pedagoger. Det är ren - desinformation. 

Se även: Den nya kreationismen

Konsten att förföra med politik

Den stora nyheten just nu är splittringen inom regeringen och även tydligen Moderaterna om ett lagförslag, som innebär en sänkning av ålder för att få sitt kön omdefinierat officiellt. Det ska inte ens behövas en diagnos för att byta "juridiskt kön". 

Hela saken vittnar om en bottenlös okunskap om människans fysiologi - ja om hela däggdjursvärlden.  Könsbestämningen hör det det mest grundläggande i hela vår disposition som inte enbart biologiska varelser utan även mentala. Det handlar inte bara om någon kromosom, även om de är avgörande för genverkan. Ty gener verkar alltid i samspel med den omgivande organismen. Ifråga om könen så handlar det inte bara om gener, utan även om alla de organ som deltar i ett raffinerat samspel mellan nervsystem och hormonverkan. Här är hjärnan också medverkande - den utvecklas för att tjäna ett visst kön. Mycket i denna utveckling  som sker den första månaden är ännu okänt.

Redan tidigt i fosterstadiet utvecklas alltså de könsspecifika egenskaperna. Framförallt gäller det de funktioner som primärt bildas för att skapa könskörtlar, äggledare respektive sädesledare. Det finns inga icke-binära lösningar här; antingen bildas sädesledare eller äggledare. antingen testiklar eller äggstockar, antingen äggceller eller sädesceller. 

Däremot kan de sk sekundära könsegenskaperna variera, både medfött och inducerat. Hormonhalter, genitalias utformning, muskler, skäggväxt, bröst, klädesstil och beteende; allt detta varierar mellan individer, även inom en familj,  och beroende av ålder. Vi vet ju att man även medvetet kan signalera olika könsuttryck med klädval, makeup, sätt att tala och röra sig etc. I vårt samhälle är det helt accepterat. I katolska sammanhang också: Även om det finns en viss klädkodex i kyrkorna, så frågar ingen om vilket kön man tillhör.

Det är alltid de sekundära könsegenskaperna som manipuleras i sk könsbyten. Ty de primära kan ej ändras. 

Vilket kön är du? Bara välja.

Detta är egentligen grundläggande biologi. Man undervisades om det i åttonde klass tidigare. Men idag verkar det som om just den delen om de primära könsegenskaperna helt utelämnas. Det gäller läroböcker (se tex. denna genomgång) såväl som texter från Socialstyrelsen och styrdokument för vårdpolitiken. Och nu alltså lagstiftande organ.

Slår man upp Vårdguiden så saknas även här det viktigaste informationen om primär könsbildning. Det deklareras att kön är något individen bestämmer, ingen annan ("Hur vet jag vilket kön jag har?)"

Däremot beskrivs utförligt hur de sekundära egenskaperna kan manipuleras på olika sätt med  att skapa konstgjorda genitalier, ändra kläderna etc. Sedan följer också en detaljerad beskrivning om hur man kan få en "könsbekräftande behandling". Vilket alltså är en behandling för att man ska tro att man kan förneka det primära könet man är skapad till. Man råds att skaffa en remiss: 

För att påbörja en utredning behöver du en remiss. Den kan skrivas av en person som arbetar inom vården, till exempel på en vårdcentral, psykiatrimottagning, elevhälsa eller ungdomsmottagning. Remissen kan även skrivas av en psykoterapeut, präst eller motsvarande. Du kan ibland skicka in en egenremiss.

Observera att föräldrar inte nämns här, däremot "präst eller motsvarande". Lite längre ner nämns att vårdnadshavare måste ge tillstånd om man är under 18 år.

Nu vill vår regering alltså att åldern för att besluta om ett skenbart könsbyte ska sänkas till 16 år. 

Att de primära könsegenskaperna ej kan ändras framgår ingenstans. Över hela landet finns det "utredningsteam" med ofta oklar kompetens. Detsamma gäller de privata lobbyorganisationer som Vårdguiden länkar till längst ner på sin sida, De går till  UMO som ägs av Inera AB, ett företag som omsätter en miljard om året. Det framgår inte vilken kompetens personalen på UMO har inom medicin. Man länkar till RFSL och RFSU. Samma sak där: väldigt bristfällig kompetensbeskrivning. För att bli rådgivare på skolor om sexuella identitetsfrågor och fysiologi räcker det med en tvåveckorskurs. Ingen kompetens krävs inom naturvetenskap eller medicin. 

Vårdguiden beskriver detaljerat vad som sker när man sätter in könshormoner som behandling, ja, man kan med detta uppskjuta de naturliga processerna som sker i hela kroppen i samband med puberteten. Alla är  alla är födda med en naturlig plan för dem. Det beskrivs också hur man med kirurgi kan skapa en "vagina" och skapa en "clitoris" med hud från penis, som amputeras, liksom även testiklarna. Och hur man kan skapa en "penis" med hud från clitoris. Allt med det enda syftet att få sexuella känsloupplevelser i "det rätta könet" man nu blivit korrigerad till. 

Det finns alltså en inbjudan i Vårdguiden till hur man i vår sjukvård kan få sin kropp vanställd och förgiftad med hormonbehandling, allt för att man ska uppleva sig ha ett kön som man inte fötts med, och inte har. 

Att detta nu även ska bli en rättighet, inskriven i lag, är inget annat än att förneka vad all medicinsk vetenskap vet, och det är ganska enkelt att ta reda på. Inte minst våra medicinska institutioner och Socialstyrelsen borde ingripa här. Det handlar om att förföra generationer av ungdomar för tidsbundna ideologiskt präglade projekt som ger konsekvenser inte bara för de individer som lockas gå in i dessa processer, utan för hela samhället och dess syn på fortplantning och faktiskt rubbar det acceptansen av hur vi är skapade som däggdjur av arten Människa. 

Se även:
Könsdysfori (Respekt) 
Överläkare Sven Román: Behandlingar av könsdysfori är en epidemi
Den nya kreationismen
Naturkunskap – icke godkänt!
Normkritik marginaliserar
Oklart kön - oklar information
Politiska partier: Kön något relativt som ska avgöras av individen
Etisk härdsmälta
Missledandet som politisk metod
Att lagstifta om det omöjliga
Som man och kvinna skapade han dem (Biskopens herdabrev)

Den synodala ohörsamheten

Idag startar sista kapitlet av påve Franciskus projekt att omskapa kyrkan till att bli "synodal". Det hela startade 2021 med församlingsaftnar mm. Ledorden är gemenskap-delaktighet-mission. Inför denna sista omgång har det givits ut många texter, den senaste kallas för "Instrumentum laboris", ett 64 sidors kompendium utan struktur och tydliga författare. Detta var kanske avsikten, ty detta ska alltså vara den nya kyrkans melodi; här ska man bokstavligt talat bli indragen i en helt ny epok i den katolska kyrkan, där inget egentligen är givet på förhand.  Så här presenteras det av generalsekreteraren, kardinal Mario Grech: 

IL är inte ett dokument från den Heliga stolen, utan från hela kyrkan. Det är inte ett dokument som skrivs vid ett skrivbord. Det är ett dokument där alla är medförfattare, var och en för den roll han eller hon är kallad att spela i kyrkan, i lyhördhet för Anden. [...] Ni kommer inte att finna en teoretisk systematisk förklaring av synodalitet i texten, utan frukten av en kyrklig erfarenhet, av en resa där vi alla har lärt oss mer genom att vandra tillsammans och fråga oss själva om innebörden av denna erfarenhet. Jag kan säga att IL är en text där ingens röst saknas: den från Guds heliga folk; från pastorerna, som har säkerställt kyrklig urskiljning genom sitt deltagande; från påven, som alltid har åtföljt oss, stött oss och uppmuntrat oss att gå vidare. IL är också ett tillfälle för hela Guds folk att fortsätta den resa som har påbörjats, och ett tillfälle att involvera dem som inte har varit involverade hittills."

 

Det är få som orkar läsa denna text, Man får intrycket att den skildrar ett skeende som redan är utstakat, att kyrkan lämnat allt bakom sig och nu är en annan, en synodal kyrka utan några svar på frågor. Här lyser referenserna till kyrkofäderna och heliga  - och för all del katekeser -  med sin frånvaro. Vi ska inte vara bundna vid sådant, utan själva göra våra urskiljningar genom Anden. Men dock verkar många av dessa urskiljningar redan vara gjorda av andra än oss själva. Är vi med på resan, eller ställer vi oss utanför, genom att urskilja fel? 

Att synodens sista kapitel inleddes med en tredagarsreträtt ledd av dominikanen Timothy Radcliffe kan ses som ett resultat av dessa redan färdiga urskiljningar: Han gjorde sig känd redan på 1980-talet som förespråkare för att prästseminarierna skulle vara underbara tillflyktsorter för homosexuella män som han själv benämner gay. Och en varning till alla som eventuellt inte skulle känna sig bekväma med detta. På den vägen har det varit, i stark opposition mot inte minst påve Benedikt.

Som sagt; allt verkar redan vara utlagt, och för oss som inte alls känner igen något av vår kyrkas lära och tradition i dessa gåtfulla och synnerligen ostrukturerade textmassor, gäller det tydligen bara att inse, att vår känsla av trygghet och helighet i liturgin och läran, bara betyder att vi inte har något att bidra med här. Och inte behöver höras ens. Vår röst saknas dessutom i dokumentet.

Uppe igen

Vi har inte kunnat upprätthålla denna blogg med Nytt under en längre tid. Det handlar om resursbrist helt enkelt. Det har ju strömmat ut en mängd nyheter, och dessutom så jobbar redaktören i andra projekt i samarbete med EWTN, som är vår pålitliga partnerorganisation sedan några år. Men vi försöker dra igång nu med kommentarer kring vad media presenterar - från vårt land, från kyrkan och från världen i övrigt, om det akan tänkas påverka vår egen orientering -  och faktiskt existens som troende katoliker.